Logga in
Logga ut

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Drömarbetsgivaren

Uppsala Drömarbetsgivaren -  Precis så kallar Svante Randlert sin föreläsning som han genomförde för Relation Executive i veckan som gick. Jag är ju ingen älskare av ordet HR i teorin, men är helt såld på ledarskap och företagskultur. Så min fråga innan var om jag skulle somna eller inspireras. Med stor glädje kan jag konstatera att det hela var galet bra.

Först lite om Svante. Han är gotlänning, föreläser, är författare och har titeln Business and People Advisor på Academic Works. Ett bemanningsföretag som med 19 år på nacken omsätter 3 miljarder i norra Europa. Ett imponerande entreprenörsföretag som kanske flugit lite under radarn bland bemanningsföretagen, men som definitivt är en av de ledande i sin bransch.

Som ofta behöver man vara på plats för att få den rätta känslan och ta del av Svantes engagerande personlighet. Men några konkreta saker vill jag i alla fall förmedla:

GIG – Jag skrev om det för några veckor sedan. GIG, dvs frilans/F-skattare har bara sett början. Fler och fler startar eget och säljer sin tid istället för traditionell anställning. I USA räknar man med att 4 av 10 är GIG-are. En orsak är att företagen arbetar mer i projekt än på ett löpande band. Då är den traditionella anställningsformen omodern inom många yrken. En annan är att det ger en större frihet än att vara anställd. 

Missnöjd med ditt jobb – Om du är missnöjd med ditt jobb. BYT. Det är frivilligt att gå till jobbet. Alldeles för många arbetar kvar fast de inte trivs. I första hand bör man göra det för sin egen skull. Livet är alldeles för kort för att gå till en arbetsplats man inte trivs på. Men även med respekt mot arbetskamraterna och företaget. En medarbetare som hamnat på fel plats och inte trivs smittar övriga organisationen. 

Skippa CV:et – Allt fler skippar CV:t. Formell kunskap är viktig ibland och då måste den säkerställas. Men i väldigt många yrken spelar formell kunskap mindre roll. Personlighet, attityd, vilja, drivkraft är avgörande.  Alltför mycket tid läggs på att läsa CV och göra tester. Svante berättade t o m som ett marknadsledande kunskapsföretag som förbjöd rekryterarna att ta emot CV:n. Det klart det inte går att skippa kompetensbehovet, men det är definitivt en trend att det mesta som står i CV:t är ointressant. Däremot finns massor att hämta i det personliga brevet och det fysiska mötet.

Ombytta roller – Förr kollade arbetsgivaren arbetstagaren innan anställning. Det blir allt vanligare att den arbetssökande kollar upp sin blivande chef. Man väljer helt enkelt en chef som man vill jobba med. De företag som inte förstår att det är de arbetssökande som dikterar villkoren har snart inga medarbetare kvar. Ledaren blir alltmer avgörande och dåligt ledarskap straffas direkt.

Från B2B till P2P – Business to business är ett helt fel sätt att tänka affärer. Det är människor som gör affärer med varandra, inte organisationsnummer. Egentligen har det nog alltid varit så, men det blir allt tydligare att vinnarna är de som förstått att P2P gäller. People to people. Man gör affärer med de man gillar. Affärer är relationer.

Skippa ordet "nöjd". Att vara nöjd är samma sak som att man slutat utvecklas. Därför kan man tycka att "nöjd kundindex och nöjd medarbetarindex" är hopplöst fel tänkt. Här behövs lite nytänkande.

Det var bara några reflektioner från Svantes intressanta föreläsning. Jag gillar benämningen "Drömarbetsgivaren" som definitvit är framtidens vinnare och dessutom ett väldigt inspirerande sätt att tänka som företagare. 

Entreprenörer i det blå

Uppsala Att berätta om lite mer udda entreprenörskap hör till det roligare. Om det dessutom är kopplat till en upplevelse är det ännu roligare. I helgen hade vi förmånen att få vara med om något alldeles extra. Vi flög luftballong. 

Så här häftigt såg det ut när vi lyfte från Storvreta. Men äventyret började långt innan dess. 

Vi blev hämtade i Uppsala av bil med ballong på släp. Vindarna var nordliga och målet var att flyga över Uppsala. Vi begav oss med andra ord norrut till Bälinge. 

Med karta, vindriktning och testballong insåg Kjell att vinden inte skulle ta oss till centrala Uppsala om vi startade i Bälinge. Vi tog oss istället vidare mot Lövstalöt. 

För att kartlägga vindarna på olika höjd släppte Kjell heliumballonger. Även här i Lövstalöt skulle vinden ta oss vid sidan om Uppsala. Så färden fortsatte österut till Storvreta. 

Där var förutsättningarna perfekta för att nå Uppsala. Regn och åskmolnen som hängt över Uppsala under eftermiddagen hade försvunnit och vinden mojnat. Arbetet med att göra ballongen klar kunde därmed påbörjas. Här ser vi Kjell i korgen på pilotsidan. Vi andra fyra skulle samsas på andra sidan (korgen är för max fem plus pilot). 

En viss respekt inger dessa tuber med gas. Å andra sidan skulle vi inte komma någonstans utan den. 

Sen skulle ballongen fyllas med luft. Först blåstes stora mängder med kalluft in för att fylla ballongen innan det var dags att slå på brännaren och börja fylla ballongen med varmluft. 

Sen var det dags att kliva i och ge sig iväg. Som extremt höjdrädd kändes det lite pirrigt. 

Men när man väl är där i korgen så har man inget val. Det var bara att fokusera på att hålla i sig och lita på piloten. 

Så här häftigt såg det ut när vi flög upp över Storvreta med Uppsala som mål. 

En skön känsla att flyga helt ljudlöst genom luften. Kul bild där man ser skuggan av ballongen. 

Ballonger är som gjorda för selfies. Här testar Kjell med sin selfiepinne och domkyrkan i bakgrunden. 

Och så här kan en selfie se ut med insidan av ballongen och gasolbrännaren som bakgrund. 

Att vi lyckades gå precis över domkyrkan var skickligt manövrerat. Kjell berättade att man "styr" genom att byta luftlager. Genom att gå upp lite högre hittade vi vind som ändrade kursen tillräckligt mycket för att träffa exakt över domkyrkan. 

Så här såg det ut när vi passerade domkyrkan från de som stod på marken. 

Vi kände oss hela tiden i trygga händer. Vår pilot Kjell berättade vad som händer, varför och hur allt fungerar. Något som gav upplevelsen en extra dimension. 

Lite fundersam kan man ändå vara inför landingen. Vart skall man landa och hur skall man landa. Återigen var det bara att lita på piloten. I en hage i Hågadalen gick vi snyggt ner utan att korgen vickade. Äventyret hade överträffat alla förväntningar och vi har minnen för livet. 

Efter att vi hjälpts åt att packa ihop ballong och övrig utrustning kom det en extra överraskning. Traditionen säger att man skall döpas i champagne och bli grevinna och greve av den plats man landat på. Med andra ord är vi numera greveparet av Hågadalen. Att döpas i champagne ger en viss kladdighet i luggen, men förutom de droppar som krävdes för ceremonin drack vi upp resten tillsammans med ost, kex och lite druvor. Väldigt snyggt arrangerat. 

Så här ser riktiga ballongentreprenörer ut. Vad vore livet utan modiga entreprenörer som lever ut sin dröm och vågar satsa på riktigt. Stort tack till Kjell och Camilla som startat Upplands Ballongflyg. De har just etablerat sig här i Uppsala och jag törs lova att ballongen med Schreck kommer att synas frekvent över Uppsala i framtiden. Ett härligt initiativ i entreprenörsstaden Uppsala  och en upplevelse som gör Uppsala till en attraktivare stad. 

 

 

 

Välfärdskalkylen

Uppsala Det är fascinerande att läsa om hur uppfinningsrika politikerna är när det gäller att dela ut pengar, bidrag eller någon form av stöd. Mer eller mindre alla grupper skall ha sitt i en "allt till alla"-mentalitet. Det är självklart att man skall berätta vad man skall prioritera om man röstar på just det partiet. Men det som oroar mest är att ingen politiker (eller väldigt få) pratar om vad som genererar intäkterna som man så generöst skall fördela. Är det brist på kunskap, brist på insikt eller ren ideoligisk kramp. 

Att göra en kalkyl på intäkter och kostnader är vardag för företagare. Naturligtvis detsamma för privatpersoners budget. Man måste titta på vilka intäkter man har och naturligtvis hur de genereras. Därefter kan man finansiera kostnaderna i sitt liv eller företag. Gör man det bra så har man ett överskott och gör man det mindre bra får det negativa konsekvenser. Grunden till dessa kalkyler ligger naturligtvis i intäkterna. De allra flesta är säkert medvetna om var intäkterna kommer ifrån och hur de skapas. Det gör att man har ett väldigt stort fokus på att öka sina intäkter. Man vet också att de ökar genom t ex hårt arbete och kunskap. Och om man inte har något arbete eller kunskap blir intäkterna mindre.  

Det är naturligtvis lika i landet Sverige AB. Vi måste börja med intäkterna. Alla borde vara överens om att i stort sett varje intäktskrona till Sverige AB har sin början genom att vi har svenska företag och ett fungerande näringsliv. Företag som startats av entreprenörer och som sedan anställer människor som i sin tur betalar skatt och moms. Om inga företag startas eller utvecklas, finns väldigt lite att fördela. Så här ser en väldigt förenklad intäktskalkyl ut:

Intäkter från företag (en mängd olika skatter och avgifter) 
Intäkter från anställda via skatt och arbetsgivaravgifter
Intäkter från moms etc 
Det är i princip alla de intäkter som Sverige AB har att fördela. 

Dessa intäkter skall betala hela statsapparaten, alla kommuner och landsting. Så skall det naturligtvis vara. Det som är så förvånande är hur lite fokus som läggs på hur vi skall få fler företag, dvs grunden till alla intäkter. Det är dags att vi får en regering som både inser och arbetar för ett bättre företagsklimat. Under den gångna mandatperioden har vi fått kraftigt ökade skatter som belastar företagen och starkt företagarfientliga förslag (som de flesta tack och lov inte kunnat genomföras). Framför allt som drabbas de mindre företagen. Dvs de som skapar fyra av fem jobb. 

Därför är det en gåta för mig att så få partier tittar på hur intäkter skapas och så många hur intäkter fördelas. Ska bli spännande att se om vikten av företag och entreprenörskap får någon plats i slutspurten inför valet. 

 

Reflektioner från Almedalen

Visby Från Almedalen rapporteras om allt tänkbart gällande politik och samhälle med massor av organisationer och företag på plats. ”Alla” är här och det skrivs spaltkilometer i alla tänkbara media och är ett eldorado för tyckare på alla nivåer.

Med tanke på att det genomförts 4374 planerade aktiviteter samt 1000-tals spontana möten måste detta naturligtvis vara någon form av världsrekord i nätverkande.
Visst är det en häftig upplevelse och unik mötesplats. En jättelik tummelplats för åsikter och budskap som det är nästan helt omöjligt att hålla koll på. Detta trots Almedalens utmärkta app. Att det är valår ger en extra nerv såklart. 

Här träffar man människor som man känner och naturligtvis många nya kontakter. Allt annat är nästan omöjligt på en mötesplats som denna. Det är ju genom relationer man bygger förtroenden och förtroenden är ju avgörande i de allra flesta samarbeten. Något som däremot känns lite utmanande är omfattningen. Överallt ser man mer eller mindre panikslagna människor rusande mellan olika seminarier och möten. Hinner man verkligen reflektera över det man upplever, om dagarna är överfyllda med aktiviteter. 

Politiskt kan man notera alltfler ytterligheter som tar för sig i debatten. Längts ut på höger respektive vänsterkanten ser man organisationer som tar tillfället att föra ut sitt budskap. Den företeelsen har det funnits gott om i Visby i år och vissa har verkligen klivit över gränsen som på Annie Lööfs tal. Tyvärr tror jag den uppmärksamhet de får i media är kontraproduktiv. Det är ju precis det som man vill ha. Svår fråga att hantera såklart och en utmaning för yttrandefriheten.  

En annan påtaglig sak är alla löften och vackra ord. Sånt är det extremt mycket av i Almedalen. Om allt alla lovar en vecka som denna blir verklighet, kommer vi att få en fantastisk framtid. Men vis av erfarenheten är det inte samma sak att lova som att göra. I alla fall inte i politiken där löften är lätta att ge, men genomförande är en bristvara. 

Den som av "misstag" kommer hit under denna vecka måste undra vad det är för spektakel. Vi ser en och annan förvirrad internationell turist som inte riktigt har samma målsättning som lobbyister, politiker och företag. Överfulla restauranger, svindyra hotellrum och packat med folk överallt. Men då finns det ett utmärkt alternativ. Åk utanför Visby. Almedalen är väldigt mycket centrala Visby och väldigt lite övriga Gotland. Det är t o m så att landsbygden på Gotland sägs vara en stor förlorare, då en av säsongens viktigaste veckor helt fokuserar på vad som händer innanför murarna och vanliga turister undviker ön. Något som vi själva sett under veckan då vi även besökt delar av landsbygden och det är väldigt lite besökare så fort man kommer utanför murarna.

Rapport från Almedalen

Visby Idag börjar årets Almedalen. Ett Almedalen som både är en spurt i ett val och en fantastisk plats att se fotbolls-VM på. Något som kommer att intressera mig lite extra är hur entreprenörskapet får möjlighet att visas. Då menar jag inte de företag som visar upp sig under egna engagemang. Det som blir spännande att se är hur politiker, utställande kommuner och andra myndigheter lyfter fram företagandets viktiga roll. Jag kan känna en liten oro att det lätt "glöms" bort. i Uppsalas program finns det förvisso en del kopplingar till företagande under andra rubriker, men knappast i eget fokus. Vi fanns liksom inte på näthinnan. Men nästa år kanske vi får möjligheten att berätta om Uppsala ur entreprenrörens perspektiv. 

Det kom en global rapport kallad GEM-rapporten för några veckor sedan, som mäter massor av saker och rapporten omfattar 60% av jordens befolkning. I den uppmärksammades Uppsalas entreprenörskap som något väldigt positivt och vi låg i topp. Under rubriken "Entreprenörsstaden" skrev jag och Maria Mattsson Mähl en artikel i UNT om hur framgångsrikt Uppsala arbetar, genom samarbeten mellan stadens olika funktioner. Att det finns en enorm kraft i Uppsalas företagande och viljan att samarbeta. Det gav oss massor av positiv energi och en rapport som överträffade alla våra förväntningar. 

Nu blev det nog lite kort om tid inför Almedalen och programmakarna hade inte riktigt entreprenörskapet med, när Uppsalas viktiga funktioner skulle få en plats på scenen. Men till nästa år, då skall vi jobba för att även entreprenörskapet är med i programmet. 

Under Almedalsveckan kommer naturligtvis företagande att vara i fokus. Men sen hoppas och tror jag på en hel del andra spaningar också förstås. 

I kundens huvud

Uppsala Under rubriken "I kundens huvud" har ett antal konsulter arbetat en dag hos sina kunder veckan som gick.

Ett väldigt spännande och inspirerande projekt som har flera uppsidor. Genom initiativet får du som arbetar som konsult tillfälle att lära känna din kunds verksamhet på ett bättre sett. Du får både känna på kundens verksamhet i vardagen samt att du kanske ser saker som kan förbättras utifrån ditt perspektiv. Du kommer ju in med öppna ögon vilket ofta är utvecklande. 

Bakom ideén står Tommy Lindgren som är VD och grundare av kommunikationsbyrån Zellout. Under ett antal veckor har han jagat oss konsulter att kontakta någon av våra kunder och se till att det blir en praktikdag. Torsdagen den 14/6 var den officiella praktikdagen och den avslutades så här trevligt på Restaurang Åkanten. 

Det som gör initiativet extra värdefullt är att de företag vi praktiserat hos, betalar för att vi konsulter arbetar hos dem. Man kan såklart ifrågasätta om vi lyckades leverera något större värde till våra kunder. Men det var defintivt lärorikt och ersättning skulle vi få.  Även här hade Tommy tänkt till ordentligt. Inspirerad av skolornas "Operation Dagsverke" där ersättningen går till något välgörande ändamål, var det Uppsala Stadsmission som var mottagare av den ersättning vi konsulter fick för denna dag. 

Så här glad blev Johanna Wahlby från Uppsala Stadsmission, när hon fick ta emot checken från Tommy Lindgren. Genom denna insats kan Uppsala Stadsmission bygga vidare på projektet matkassen och på sikt göra det möjligt att öppna en egen "Matmission" (matkassen delas ut varje vecka till Uppsalabor som har det ekonomiskt svårt).

I år var vi ca 50 konsulter som deltog i projektet. Det tar ju alltid lite tid att sprida information om ett projekt som detta på marknaden, men visst skall vi alla hjälpas åt att förmedla budskapet och minst dubbla antalet till nästa år. 

Vad gjorde jag själv då och hur blev jag så här trött? Jo jag tillbringade en dag i byggbranschen tillsammans med byggbolaget K360 som just nu renoverar Gottsundabadet. Jag har nog inte varit så trött på 15 år och muskler som legat i dvala fick helt plötsligt ett brutalt vakna upp. 

Men det klart. När man får uppgiften att köra ut några ton betongrester så inser man att det finns arbetsuppgifter i byggbranschen som mer handlar om vilja, än byggtekniska kunskaper. Just den här uppgiften klarade jag galant även om det kändes i hela kroppen. 

 

 

Svårt att förstå

Uppsala I en ledare i UNT för en dryg vecka sedan skrev Johan Rudström ett väldigt intressant inlägg om politikernas svårigheter att förstå företagande. Som företagare känner man defintivt igen sig. Alla politiker vill ha fler arbetstillfällen och man vill ha mer intäkter till välfärden. Men hur agerar man egentligen?
Johan Rudström beskriver "näringslivspolitiken som att man radar upp floskler och ger subventioner". Kan inte annat än hålla med. Tänk om man fokuserade på att skapa jobb på riktigt och vettiga förutsättningar. 

En orsak att det blir som det blir, är naturligtvis att andelen politiker som har erfarenhet av företagande är försvinnande liten. Visst finns det ett antal som haft eget företag. Men andelen som har anställda och fått ta ett arbetsgivaransvar är enligt uppgift en väldigt liten del. 

Senaste åren har det radats upp mängder med företagsfientliga förslag från regeringen. I stort sett alla har stoppats i riksdagen. Men skadan är ändå betydande. Varenda gång ett förslag kommer på en förändring, måste man som företagare ta hänsyn till eventuella effekter och vara beredd att anpassa verksamheten. Att kasta ur sig det ena kontroversiella förslaget efter det andra, utan att inse hur mycket det påverkar, är rent utsagt bedrövligt. Ett beteende som aldrig skulle ha fått ske om man haft erfarenhet av företagande och förstått hur skadliga effekterna kan bli. 

Långsiktighet och regelverk man kan lita på, är av väldigt stor vikt. Då kan man inte hålla på med godtyckliga förslag som varit så vanliga senaste åren. När man får vetskapen om att det dessutom tillkommit över 1400! nya blanketter under mandatperioden, inser man att byråkraterna fått härja fritt. En småföretagare lägger idag ca 10 timmar/vecka på administration. Det mesta till myndigheter. Vart tog alla löften om förenkling för företagen vägen?

Man kan också uppleva att lagstiftningen kraftigt ökar byråkratin utan att alltid ha något egentligt syfte. Det är verkligen dags att visa lite respekt för situationen som många politiker sätter företagandet i. Politikerna (de flesta) vet att inte en enda välfärdskrona kan skapas utan att det finns företag. Se till att tänk till, innan ni kastar ur er förslag till höger och vänster. Inse effekterna och belastningen av varje ny blankett vi skall fylla i, eller förslag ni lägger fram. Då får ni fler skattekronor att fördela. Ibland känns det som en fotbollsmatch där man ändrar reglerna var tionde minut. Då är det lite svårt att spela bra fotboll. 

Vinklad debatt

Uppsala Nu ska förslaget om vinstförbud i välfärden tas upp i riksdagen. Som entreprenör och väl insatt i vad förslaget innebär är det ett rent vinstförbud. Man måste vara väldigt dåligt insatt i företagande om man tycker det förslaget som skall tas i riksdagen ger möjlighet att ta ut vinst. I princip kommer en hel sektor att försvinna. 

Generellt upplever jag att diskussionerna om vinster i välfärden känns väldigt populistiska. Att fråga svenska folket om man tycker skatt skall gå till vinst kan ju bara ge ett svar. Som alltid är det frågans utformning som styr hur svaret kommer att bli. Många har en åsikt men jag träffar få som egentligen vet vad man har åsikt om. Men med den satsning regeringen gör för att svartmåla företagande inom välfärdssektorn, påverkas med all säkerhet många ändå, utan att förstå innebörden. Då får man de svar man vill ha i opinionsundersökningarna. 

Många har uppfattningen av att ett vinstförbud skulle spara skattepengar. Det är helt fel. Om vi tar skolpengen till exempel - den är densamma för privata företag som för kommunala. I många fall är det så att kommunala verksamheterna till och med får större stöd. Det kommer alltså aldrig att kosta mindre med vinstförbudet, utan istället skulle vi få mindre för skattepengarna.

Det är väldigt få som vet vad förslaget innebär. Inte ens politikerna som försvarar beslutet, verkar kunna sätta in siffrorna på rätt ställe. Den vanligaste uppfattningen är att förslaget innebär 7% vinst på omsättningen, vilket är relativt bra. Men istället är det 7% på operativt kapital, vilket är något helt annat. Hur skall man kunna begära att gemene man skall förstå vad man egentligen har en åsikt om. Då blir det mer populism och plakatpolitik såsom ”sålda skolbarn”, övervinster och stöld än fakta i debatten. Pinsam retorik och mer företagsfientligt än så kan man nog inte uttrycka sig. 

En fråga som definitivt hänger ihop med skatter och välfärden är att de offentliga verksamheterna i många fall tillåts vara så ineffektiva. Om det nya förslaget av vinsstopp i välfärden går genom kommer i stort sätt bara den offentliga sektorn att vara aktör. Då har man knäckt de små livskraftiga företagen, ökat den tröga och ineffektiva offentliga sektorn samt gjort sig av med all utvecklande konkurrens. Med all sannolikhet får man lägre kvalitet till högre pris (mer skatt). Är det vad svenska folket vill ha? 

För en sak kan man vara säker på. Ingen kan driva företagande utan ett överskott och ingen vill satsa pengar och jobba dygnet runt om man inte kan få göra skälig vinst. Med det förslag som ligger på bordet nu kommer staten att mer eller mindre konfiskera privat egendom. Sen får vi se vilket samhälle vi får när all välfärdverksamhet styrs av politiker. Jag är inte säker på att vi får den bästa vården, skolan och omsorgen då. 

Jag är ingen vän av företag som flyttar vinster till skatteparadis eller där privata företag levererar undermålig kvalitet. Men att det skulle innebära att stänga ute en hel samhällsfunktion från kompetenta utförare blir ofattbart. I all rimlighet så borde det man mäter vara kvalitet för samma kostnad, allt annat vore helt ointressant. Det borde Ardalan & Co fokusera på. 

Besök på Hubben

Uppsala Idag hade Mötesplats Relation ännu ett av sina event under rubriken "Nya tankar". Denna gång på den spännande hubben i Science Park, där bland annat UIC, UU Innovation och andra funktioner kopplade till Uppsala Universitet numera huserar. Ett alldeles nytt centrum för att samarbeta kring utveckling av Uppsala. Väldigt positivt.
Eftersom det är valår så är det inte helt otippat politik som diskuteras på aktiviteter som denna. 

Som vanligt var det Anders Mellden, Relations chefredaktör som var lysande moderator. Först ut var stadsvetaren Nils Hertting som berättade hur Sveriges system med stor makt åt kommunerna kontra staten är ovanligt i ett globalt perspektiv. Det finns såklart både för- och nackdelar. En nackdel kan vara att staten bestämmer saker som kommunerna får svårt att genomföra. En av fördelarna är att man får kortare beslutsvägar och beslutsfattarna kommer närmare medborgarna. 

Efter Nils var det Uppsala Kommuns näringslivsdirektör Charlotte Skott på scenen. För några dagar sedan meddelade kommunen att Charlotte även får rollen som VD för Destination Uppsala. En dubbel roll som jag kommenterade i förra bloggen och knappast ett populärt beslut med tanke på alla kommentarer jag fått från oroliga företagare. 

Därefter fick Charlotte sällskap på scenen av Fredrik Ahlstedt (M) och Erik Pelling (S) som förklarade hur de tänkt när beslutet togs. Jag kan väl inte påstå att det lugnar mig som företagare. Men nu är beslutet taget och diskussionen hur det skall fungera i verkligheten är nästa steg. Glädjande att det finns en lyhördhet och min förhoppning är att det leder till att man tänker om. För är det något Uppsalas företagsklimat inte behöver är det minskat fokus och färre resurser i näringslivsfrågor. Debatten har precis börjat. 

 

Tillbaka på minus

Uppsala Det var inte utan att man blev överraskad, när beskedet kom att Uppsalas Näringslivsdirektör Charlotte Skott skall ta över som ansvarig för Destination Uppsala också. Nog för att Charlotte är en grymt bra person och skulle säkert klara av de två rollerna bättre än de flesta. Men att ha huvudansvaret för två så tunga poster blir nästan en omöjlighet. I alla fall om man skall kunna ge det rätt fokus och resurser. 

Jag tycker det här beskriver Uppsalas politiska lednings syn på företagande. Företagssektorn är inte ens värd en egen huvudansvarig. Istället splittrar man rollen och tror att dessa två jätteområden skall kunna skötas av en och samma person. Även om det finns många beröringspunkter mellan dessa områden, behöver varje område sitt 100%-iga fokus. En ledning som tror att entreprenörskap är viktigt för Uppsala skulle naturligtvis aldrig ta ett beslut som detta. Efter den nyligen publicerade rapporten att Uppsalas företagsklimat vänt åt rätt håll, tar man beslut som gör att man riskerar att hamna på minus igen. Det kanske inte är så konstigt att vi ligger långt nere i botten trots allt. 

En av de allra viktigaste faktorerna som leder till framgång är fokus. Oavsett vad man håller på med. Jag tycker detta beslut är rent bedrövligt. Att man inom ett av kommunens viktigaste områden, gör det så fruktansvärt lätt för sig är näst intill genant. Så numera har Sveriges fjärde största stad ingen ansvarig person som till 100% kan lägga sin tid på samarbetet med näringslivet. Har man glömt att det är där jobben skapas och grunden till skatteintäkterna. 

Uppsala på rätt väg

Uppsala I dagarna har det äntligen kommit en positiv signal om Uppsalas företagsklimat i Svenskt Näringslivs nya undersökning. Det jag känt på mig under en längre tid visar sig också i sifforna. Uppsalas pilar pekar åt rätt håll. När det gäller det mesta i affärssammang ser jag trenderna som viktigare än det faktiska resultatet. Har man ett dåligt utgångsläge, men pilarna pekar uppåt, vet man att man är på rätt väg. Har man ett bra utgångsläge, men pilarna pekar nedåt, har man med all säkerhet en del utmaningar att ta hand om. Nu pekar de rätt!

Uppsala har gått kräftgång under ett flertal år. Samtidigt har jag som företagare förundrats över vårt dåliga resultat. Jag tycker att mycket har blivit bättre och jag upplever en positiv vilja bland politiker och tjänstemän. Ibland funderar jag på om vi företagare i Uppsala ger dåliga betyg av bara farten. Ungefär som att ett dåligt betyg ger en förhandlingsmöjlighet mot de styrande. Något som kan ge helt motsatt effekt. För vem vill etablera sig i en stad med uselt företagsklimat. 

Nu är det så att Uppsalas företagsklimat inte bara är ett resultat av politiska ageranden. Det sker massor av aktiviteter och många engagerar sig på olika sätt. Jag tycker näringslivsenheten har fått ny kraft och energi. Det visar att kommunen kan. Att vi hittar fler och fler samarbeten mellan näringsliv och universiteten är en annan påtaglig förbättring. UIC, UU Innovation, Drivhuset, Ung Företagsamhet, ALMI, Connect m fl bidrar till att nya arenor skapas. En av de aktiviteter som jag själv är engagerad i, Företagsänglarna, har känt ett starkt stöd från Uppsalas olika funktioner. Uppsalas mötesplatser har också fått nya tillskott med coworking areor som Base10, Hera Hub, Träkoja m fl. Här har Uppsalas olika intressenter fått möjlighet att korsbefrukta idéer, skapa ekosystem och generera nya samarbeten. Ännu fler arenor är defintivt på G. Tror också att UNT bidragit genom att lyfta fram positivt företagande. Det händer saker när alla hjälps åt. 

Uppsala är i sammanhanget en stor stad, men har småstadens många fördelar. I Uppsala är det förhållandevis lätt att hitta sina nätverk, att komma in i olika forum och att möta beslutsfattare och affärsrelationer på ett personligt sätt. Här tror jag Relation varit en starkt bidragande faktor. Vilken stad skulle inte vara avundsjuk på ett kommersiellt nätverk med över 500 beslutsfattare på samma ställe. 

Nu har pilarna vänt uppåt. Men som alla vet är framgång färskvara. Ökar vi inte takten tappar vi snabbt igen och vi är fortfarande långt under Sverigesnittet. Här kommer några konkreta förslag:

  • Det måste pratas mycket mer företagande bland Uppsalas politiker. 
  • Genomför hellre fler små saker, än att prata om stora saker som aldrig blir av. 
  • Berätta och bevisför vad som genomförs och vad det betyder för företagen och Uppsala. 
  • Säkerställ att kommunen har kompetens i sina upphandlingar. 
  • Utveckla möjligheterna för alla elever att genomföra Ungt Företagande i gymnasiet. 
  • Skapa eller stötta nya arenor där kommun, universitet/skola och näringsliv möts. 
  • Uppsala är en Universitetsstad, men också en Entreprenörsstad. Det handlar om både och, inte antingen eller. Vi behöver varandra och har förutsättningar att skapa något unikt. 

Jag har varit engagerad i Uppsalas företagsklimat i snart 10 år. Jag har aldrig känns så många positiva vibbar. Det ger verkligen massor av ny energi. 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer, engagerad i UF samt ordförande i Uppsala Stadsmission m m.