Logga in
Logga ut

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

HemNJET

Uppsala Idag har evenemanget "Uppsala tar ansvar" gått av stapeln. Nätverket Relations fjärde Relationsdag för året och kanske den vikigaste. Hur skapar vi en hållbar framtid. Mer om hela evenemanget kommer jag att skriva om i en separat blogg. Denna viker jag till ett innovativt initiativ som snabbt släcktes av Hemnet.

Idén kom från mäklarfirman Widerlöv i Uppsala som är en samarbetspartner till Uppsala Stadsmission. På ett helt genialt sätt hade man hittat ett sätt att beskriva problemen med hemlösheten i Uppsala och bidra till en insamling. 

Så här såg deras bostadsannons ut som man lagt upp på Hemnet. Bland alla dyra fina lägenheter dök denna upp. Så långt från alla bostadsbubblor man kan komma och med ett budskap om "bostad för en dag" för 270:-. Tanken var att man skulle bidra med 270:- för att ge en hemlös tak över huvudet för en dag och naturligtvis dela vidare. 


Nu gillade inte Hemnet detta. Efter två timmar släckte man ned annonsen och möjligheterna att dela och få ut budskapet blev mycket svårare. Men om ni är intresserade att se annonsen och förhoppningsvis bidra med en slant kan du gå in via länken https://widerlov.se/tillsalu/CMBOLGH4MQ2MGFNG8O6CGSJ. 

Som styrelseordförande i Uppsala Stadsmission tycker jag det känns det tråkigt att så viktiga frågor inte kan hanteras generösare. Så det får bli en stor tistel till Hemnet. Jag förstår att det finns riktlinjer för denna typ av gerillamarknadsföring, men nog hade man kunna bjuda på det i ett så angeläget sammanhang. 

Våta filten politik

Uppsala Det har inte varit några lätta år för det svenska företagsklimatet. Sen den nya regeringen tillträdde har väldigt mycket energi gått åt till att fundera över vad det ena företagsfientliga förslaget efter det andra kommer att betyda, för de verksamheter man är delaktig i. Listan har blivit väldigt lång. Några exempel:

Det började med försämrade ROT och RUT och sen kom höjningen av arbetsgivaravgifter för unga. Därefter kom förslaget om Strandhälls sjukskatt. Det gick inte lång tid innan man lade fram en stor försämring gällande de så kallade 3:12 reglerna. Ändringar av regler för styrelsearbete kanske gick de flesta förbi utan notering, men påverkar en hel yrkesgrupp. Förslaget och diskussionen om vinsterna i välfärden har dessutom legat som en våt filt över företagande och gör det fortfarande. Som grädde på moset kommer nu ett förslag på en så kallad exit-skatt. Dvs att man låser in företagare i Sverige på ett sånt sätt, att ett arvskifte eller att man vill arbeta utomlands i princip omöjliggörs. Man törs knappt tänka på vad som kommer härnäst...

Som nybliven företagare fick jag slåss för att slippa socialiseringen med löntagarfonderna. Det var på 80-talet och företagsklimatet var uselt. Sen har det varit en tydlig förbättring av företagsklimatet och massor av nya företag har startats och nya jobb har skapats. Denna förbättring har successivt skett oavsett vilken färg det varit på regeringen. Men nu har något hänt. En tydlig kantring mot ett företagsfientligt klimat och Sjöstedts obegripliga inflytande är en realitet. Man pratar om företagare som bovar, att man stjäl och är skattesmitare.

Som företagare vill man ägna dagarna åt att utveckla sitt företag, skapa tillväxt och vara med och förbättra samhället. Istället har mycket av tid och kraft gått åt till att sätta sig in i komplicerade regeländringar som hotat att ändra spelplanen över en natt. Det är dyrbart, frustrerande och tar massor av energi. Frågan kommer upp då och då om det är värt att fortsätta. Så kan vi inte ha det om vi vill fortsätta ha ett fungerande näringsliv och nya företag. För vi behöver långsiktighet och sundhet i de politiska besluten och insikten i företagsklimatets värde i ett fungerande land. Just nu ligger en våt filt över Sveriges företagare. Den måste bort. 

Vad är heligt med dagens LAS

Uppsala Det finns vissa saker som aldrig får diskuteras utan att det blir hysteriska reaktioner. Ett område som det verkar helt omöjligt att förändra och modernisera är LAS. Så fort någon antyder om att LAS borde förändras rasar vissa partier och facket. Men vad är det som säger att det LAS som funnits i årtionden, är den bästa lösningen på dagens arbetsmarknad. Det enda rätta vore väl att se över regelverkat och se om något måste förändras. 

Som småföretagare är LAS nuvarande utseende ofta ett hinder. Inte bara ett. Det finns en hel rad av saker som hindrar utvecklingen och även straffar medarbetare på ett osunt sätt. För egentligen känns inte LAS som ett trygghetssystem på arbetsmarknaden utan mer ett maktverktyg för facket. Det kanske är där problemet ligger.

Jag har varit med om företag som fått avskeda 2/3 av arbetsstyrkan för att de som varit anställda längst, säljarna, inte fungerat. Till sist hade man kommit så långt i turordningen att säljarna fick gå och företaget kunde räddas. Ingen vinnare, men oerhört onödigt.  Jag har varit med om att facket kommit med hejdlösa skadeståndsanspråk mot riktigt små företag, som man sen fått bassning för i rätten. Jag har sett många fall där man inte vågat anställa, för risken att det äventyrar företagets överlevnad om anställningen blir fel. Jag har sett medarbetare som bettet sig vidrigt, men som man aldrig vågat avskeda. Dessutom är LAS ett alldeles för komplicerat regelverk, framför allt för småföretag utan möjlighet att anlita juridisk expertis. Så det bör verkligen förändras och förenklas. 

Det handlar inte om LAS eller inte LAS, det handlar om att allt måste anpassas och utvecklas i takt med omvärlden. Jag tycker verkligen det är dags att se över ett gammalt system som överlevt sig själv. Låt inte maktfullkomlighet vara ett hinder för att komma med nya moderna lösningar. Jag vet att vi småföretagare kommer att fortsätta göra allt för våra medarbetare. Det är tillsammans med dem vi bygger våra företag. Men låt oss också få möjligheter att förändra när det inte fungerar. 

Det handlar om prestation

Uppsala Från tisdagens spännande möte på Distinget var steget inte långt till Relationsdagen med undertemat "Prestation". För hur det än är med vi diskuterar på Distinget och i andra sammanhang, så är det vad man presterar i verkligheten som räknas. 

I nya fräscha IFU arena samlades vi i nätverket Relation för spännande föreläsningar i ämnet.

Alla hälsades välkomna av Stefan Odelberg som var dagens konferensier. Under förmiddagen var Stefans roll att hålla ihop programme,t men han skall även delta under kvällens idrottsgala. Han fick tid att visa att han inte bara var en bra programledare utan också en skicklig magiker. Men det får vi vänta till i kväll för att se mer av.

Första talare var föe detta golfproffset Anders Haglund som talade i ämnet prestationspsykologi. Det är lätt att koppla prestation till idrott, men man kan defintivt dra likheter med de flesta situationer i vardagen. Oavsett om det handlar om att prestera i sin relation, på sin arbetsplats eller i fysisk utövning. Utan prestation händer det oftast ingenting. 

Slutsaten av det två timmar långa föredraget ser vi har. Det finns en röd och en grön sida. På den röda börjar det längst upp med en omständighet som kan leda till en känsla, men utan den gröna sidans tankar får man ingen effekt på känslan. Istället kommer man att fortsätta den röda negativa spiralen och hamna i någon annan form av osund belöning för att få känslan. Ofta överdosering av t ex alkohol, spel, shopping eller t o m träning. Man tror man har ett verktyg men känslan går fort över. Man bara lurar sig själv. Men om man kopplar in tanken och att man tänker, då händer något med känslan. Man får insikt och förståelse. De som inte var där tycker nog detta lät snurrigt, men kolla in Anders Haglund på nätet så hittar du nog en del kloka saker. 

Sen var det dags för en av mina favoriter när det gäller idrott på scenen. Kajsa Bergkvist. En av världens bästa höjdhoppare genom tiderna. Väldigt roligt att höra henne berätta om sin resa. Om att hon alltid älskat att tävla, är besatt av mål och envis som satan. Det där med att det mesta av talangen sitter i huvudet och inte i kroppen. I hennes fall kallade hon sin talang för "Tävlingsskalle". 

Men Kajsas idrottsliv handlade inte bara om framgång. Inför OS i Aten slet hon av hälsenan och hon berättade hur hennes värld föll samman, för att hon sen hittade ny motivation och kom tillbaka bättre än någonsin. Nu har ju Kajsa sin elitkarriär bakom sig. Orsaken var att hon kände sig nöjd. Och det tror jag det flesta känner igen. Om man är nöjd så slutar man prestera. 

Vi tackar för dagens inspiration och ser fram emot Idrottsgalan ikväll på samma arena. 

 

Distinget engagerar

Uppsala Idag var det den stora samarbetsdagen i Uppsala Län. Det var dags för Distinget, det ting med gamla anor som numera samlar många engagerade Uppsalabor under en dag i februari.

Politiker och tjänstemän från Uppsala läns kommuner och landsting, deltagare från näringslivsorganisationer och företagare samt andra engagerade inom Uppsala län hade samlats på Elite Hotel Academia. 

Under första passet fick vi en spännande rundvandring med presentationer från Tierps, Hebys, Knivstas och Östhammars Kommuner. Positiva och engagerade presentationer och något som genomsyrade var hur man skulle bli attraktivare både mot företagen samt gamla och nya innevånare. Man kan säga att snabbhet och mindre byråkrati var en gemensam nämnare.
Uppsala presenterade projekt "Främre Boländerna". Ett jättepännande område och efter presentationen fick vi åhörare ge vår syn på var Uppsala borde hämta sin inspiration. Alternativen vi skulle inspireras av var Solna Business Park, Royal Business Park i London och Barcelona med området kring sitt landmärke Torre Glòries. Barcelona vann överlägset. Vi får väl se vad det kan leda till?

Därefter samlades vi fyra grupper som skulle fungera som styrelser i olika situationer. En av grupperna skulle agera styrelse för att skapa ett hållbart bostadsbyggande, en annan gällande att etablera sitt Italienska företag i länet, en tredje var Metropolitan - utvecklingen av staden och slutligen ett spännande styrelsearbete om möjligheten att starta en friskola. På bilden ser vi en diskussion gällande beslutet att starta eller inte starta friskola. 

Frågorna är ju gigantiska och påverkas naturligtvis av både konjunkturer, investeringsvilja och politiska beslut. Det viktiga är att vi kan diskutera svåra framtidsfrågor gemensamt. Sen behöver vi nödvändigtvis inte ha samma åsikt, men jag är övertygad om att möten som dessa bidrar till att vi kommer fram till bättre lösningar. 

Efter dagens aktivieter var det dags för middag. Under middagen uppmärksammmades några välförtjänta vinnare.

Peter Egardt, vår förre Landshövding, skapade en fond för att uppmärksamma unga entreprenörer i samband med att han lämnade sin post. Ikväll skulle vi få se två fantastiskt duktiga entreprenörer belönas. 

Till vänster Josefine Liljeqvist med sitt företag med samma namn, som skapat världens första helt spårbara sko. Under namnet Andrew kan man köpa hennes första kollektion av en unik sko som bara görs i 99 par och som kostar 28.000:-. Men då köper man inte bara ett par skor utan man är en del av ett helt unikt projekt. 

Den andra vinnaren är Mateja Kovacevic med företaget "Uppsala Loves Hiphop". Ett häftigt "non-profit-företag" med streetdance som passion. Med dansen i fokus men också med olika workshops, aktiviteter och event har man verkligen gjort avtryck i Uppsala. 

Sen var det dags för Rotaryklubbarna i Uppsala och Knivsta att dela ut Guldhjärtat. Det är egentligen två pris. Först delades diplomet "Guldhjärtat 2018" ut till trollkarlen och entreprenören Johan Ståhl, som här tar emot priset tillsammans med Uppsala Magic and Comedys projektledare Anna Wikestedt. Att bjuda på gratis trolleri bland annat på Barnsjukhuset och Gottsunda Centrum fick sin välförtjänta uppmärksamhet. 

Sist i raden av priser var det "Stora Guldhjärtat". Förutom diplomet delades det tre kilo tunga glashjärtat från Ulva Kvarns glasblåseri ut till ICA-handlaren på Kvantum Gottsunda, Magnus Blomgren. Tillsammans med personalen beslutade han att skänka värdet av sina julklappar till Gottsundamammorna och företaget bidrog med lika mycket. Här ser vi Magnus tillsammans med två av Gottsundamammorna Dalila Moghrabi och Abir Elhija. Verkligen en insats som betyder skillnad. 

Slutligen fick vi se kören Afro som gav oss en rejält fartfylld avslutning på en mycket givande dag. För även om våra olika "styrelser" inte var helt beslutsmässiga så är processerna viktiga och att många är delaktiga i Uppsala läns viktiga framtidsfrågor. 

 

 

Tanka inspiration

Uppsala Utbildning, utveckling, kurs, seminarier, föreläsningar och så vidare. Ofta floskler som mer handlar om något man måste göra, än vad man behöver lära sig och som inte alltid ger något. Men idag var det precis som det skall vara. Det var energi, inspiration, tänkvärda saker, självinsikt och som extra bonus ett bra nätverk. 

På scenen stod Mia Törnblom, en välkänd och skicklig föreläsare och dessutom succéförfattare, med en miljon sålda böcker runt om i världen. Många har nog lyssnat på Mia under någon föreläsning, läst hennes böcker eller sett henne på TV. Idag hade vi förmånen i Relationsnätverket att jobba med henne under en utbildningsdag.

Vi var ett 40-tal deltagare som fick ta del av Mias tips och genomföra givande övningar. En alltid aktuell men ack så svår övning är att ändra sig och kunna erkänna att man hade fel. En annan att dra nytta av misstag och se dem som väldigt viktiga för att lära sig av dem. Ett misstag som man lär sig av är ju så värdefullt, medan ett misstag man inte reflekterar över är helt bortkastat. 

Här står Mia tillsammans med Relations Magnus Axelid. Bakom dem kan vi skymta några viktiga delar när man kommunicerar. 7% är vad man säger, 38% är hur man säger det och 55% är kroppsspråk. Något som jag tror de flesta känner igen men inte alltid tänker på. 

Vad var då kontentan av dagens utbildning. Jag gick därifrån med massor av energi, skratt och det känns som jag lärt mig lite mer om mig själv. 

 

Smaklöst påhopp på Kamprad

Uppsala I helgen har en av vår tids största entreprenörer gått ur tiden. Han har kallats världens största småföretagare och är en förebild för väldigt många entreprenörer. Han har naturligtvis betytt enormt mycket som inspiratör och att ingenting är omöjligt. Egenskaper som alla entreprenörer vet är ovärderliga. Han har skapat 150.000 arbetstillfällen och bidragit till att sätta Sverige på världskartan. En helt otrolig entreprenörsresa och något de allra flesta svenskar med all sannolikhet är väldigt stolta över. 

Det är gått om välförtjänta hyllningar från alla håll. Men i några läger har man tyvärr visat både sitt rätta jag och en exempellös taktlöshet. Jag menar Ung Vänsters förbundsordförande Henrik Malmrots och Vänsterpartiets tidigare distriktsordförande Barbro Sörmans extremt smaklösa kommentarer. Någon form av rekord i bottennotering, men kanske också en bekräftelse på vänsterns synsätt på entreprenörskap. Ett påhopp inte bara på Kamprad utan på allt entreprenörskap. 

Det är ingen överrraskning att vänstern ser oss entreprenörer som något katten släpat in och det har man insett är en del av den bild som vänstern målar upp. Man döljer knappast sitt synsätt på företagande och motviljan mot ett gott företagsklimat. Man står för en politik som verkar tro att välfärd kommer från sedelpressar och att jobb skapas genom Arbetsförmedlingen.  

Jag tror de allra flesta inser att nästan all utveckling och välfärd genom tiderna kommit genom entreprenöriell drivkraft. Naturligtvis i samarbete med arbetssamma och duktiga medarbetare. Men utan de entreprenöriella initiativen skulle vi nog fortfarande gå omkring i höftskynke, bo i grottor och jaga kaniner med en knölpåk. 

Spårat ur

Framtiden Uppsalas ledande politiker är överlyckliga över att vi "äntligen" skall bygga spårvägar i Uppsala. Man blir konfunderad när man hör detta. Det har under lång tid diskuterats alla möjliga varianter på spårväg, både på marken och i luften, men tiden har gått och världen förändras. Det gäller att tänka framåt och använda Uppsalabornas skattepengar klokt. 

Man kan undra vilka beslutsfattare som har koll på vad som händer på teknikfronten runt om i världen? Ny teknik och nya sätt att förflytta sig utvecklas hela tiden och det känns som spårvägen defintivt hör till det förflutna.

Självklart måste vi lösa Uppsalas kommunikation - både i staden och till och från. Den allra viktigaste flaskhalsen som måste lösas, är fyra spår till Stockholm (och tåg som faktiskt går). Det känns klokt och är ju på gång, även om det tar för lång tid. Men inom staden kommer vi nog inte att se några behov av spårvägar någonsin. Förvisso tar det tid innan tekniken klarar att användas i större skala. Men det är definitivt något som händer NU och det går snabbt.

Min vision är att Uppsala 2030 har en förarlös variant av 1000-tals Uberbilar som cirkulerar runt om i Uppsala. I någon form av app kallar vi på bilen som dyker upp inom några minuter och kör oss dit vi skall. Medresenärer kan hämtas upp på vägen, precis som Uber. Allt går smidigt och vi debiteras våra kreditkort, färdtjänst etc. Den stora mängden privatbilar är ett minne blott och stadskärnan har gott om utrymme för de fordon som verkligen behöver vara där. Alla bilar går på el såklart och tankas med solenergi.

Kompletterat med detta har vi elbussar som trafikerar de mest frekventa linjerna för större grupper av resenärer.
De privata bilar som fortfarande finns är för längre transporter utanför städerna eller för bilentusiasterna. Bensin och Diesel är ett minne blott och stadskärnan är en livlig upplevelseplats som man besöker utan egen bil.

Naturligtvis är det mycket som kan hända och det är väl ingen som vet exakt vad som komma skall. Men att riktningen framåt skulle vara någon annan är otänkbart. Att planera spårvägar 2018 känns lika ogenomtänkt som att satsa på koppartråd för framtidens telefoni. 

Plan och eftertanke

Khao Lak Varje gång det börjar ett nytt år är det ju på något sätt en nystart och det kan vara klokt att stanna upp och tänka till. Dels att reflektera över året som gått, dels att fundera på vad man vill uppnå det år som kommer.

Något som är lätt att missa är att reflektera över det som hänt. Med ett liv fyllt av möten, aktiviteter och måsten blir det sällan tid över till att reflektera. Samtidigt är ju reflektion en av de allra viktigaste delarna för att dra nytta och lära av det som hänt. Vad har gått bra, vad har fungerat mindre bra. Ett bra sätt att tänka är att göra ”bokslut” på det år som varit och en plan med aktiviteter och budget för det år som kommer.

Ett viktigt syfte med reflektion är att självkritiskt granska det man genomfört. Det klart man skall dra nytta av de saker som fungerat bra, men jag upplever att de som utvecklar mest är att lära av misstagen. Just den delen tror jag är en bristvara i dagens samhälle. Alldeles för mycket handlar om att baxa sig fram utan att tänka på konsekvenser eller om det men gjort blivit som det var tänkt.

Det gäller naturligtvis inte bara i arbetslivet. Minst lika viktigt är det att ha den inställningen i privatlivet. I grunden handlar det ju om så självklara saker som att göra gott, stå för det man lovat och gjort sitt bästa i att genomföra det man planerat. Har man misslyckats med något är det viktigt att det inte upprepas och har man gjort något bra, har man ju möjligheten att förstärka det och göra det oftare.

Att ha planer, mål eller drömmar är naturligtvis minst lika viktigt. Det är ju något som de flesta har på ett eller annat sätt. Det viktiga är ju att det man planerar eller drömmer om, blir verklighet och då handlar det om genomförandekraft. Man kan ha hur många mål och drömmar som helst som aldrig leder någon vart, om man inte har en plan för hur de skall uppnås. Börja gärna långsiktiga huvudmål på 4-5 år, kanske längre. Sen sätter man upp delmål och aktiviteter som gör att man hela tiden kommer närmare de långsiktiga målen. Det händer naturligtvis saker som gör att målen måste korrigeras, men det hjälper definitivt att ha en riktning när man står inför olika vägval.  Om man dessutom skriver ned de mål man har, kan jag lova att det är betydligt större chans att det blir genomfört. Testa!

Alltid i tid!

Uppsala Ett alltid aktuellt ämne. Är det viktigt att passa tiden? Tja, det kan ju bero lite på vem man frågar. Men i min värld så har tidspassning blivit heligt. Det ingår i området ”hygienfaktorer” dvs saker som alla kan om dom vill, men som väldigt många misslyckas med.

Under 2017 hade jag satt upp ett personligt mål att aldrig komma för sent till något affärsmöte. Inte utan en viss stolthet kan jag konstatera att (såvitt jag vet) har jag nått mitt mål. Att jag dessutom når målet samtidigt som jag är tidsoptimist har ju gjort att man hamnat i ett antal kniviga situationer, men det har löst sig.

Vad är det som gör att det är så viktigt att komma i tid? Det finns fler orsaker, men den allra viktigaste är ju respekten för andras tid. Att behöva sitta och vänta på ett möte för att någon kommer för sent, är ju slöseri med övriga deltagares tid. Eller om man måste dra om vissa punkter för att informera sen ankomst. Irriterande.

Det finns naturligtvis orsaker som man inte kan rå över. Men de allra flesta sena ankomster beror på dålig planering eller bristande respekt för andras tid. Det kan man definitivt påverka.

Andra hygienfaktorer som alla definitivt kan klara av, men många misslyckas med är till exempel:

Att alltid vara påläst eller förberedd inför ett möte.

Att alltid återkomma om någon ringt/mailat.

Att alltid göra sitt bästa.

Att genomföra det man åtagit sig.

Att fokusera på lösningar istället för problem.

Att vara positiv och bjuda på ditt leende.

Om man lyckas med dessa saker har man sorterat bort väldigt många konkurrenter. För i de flesta yrken och sammanhang är det egenskaper som dessa som avgör om man lyckas eller inte. Saker som inte står på ditt CV, men som definitivt påverkar hur du uppfattas som person.

Nu har man ju satt rätt hård press på sig själv att vara felfri inom dessa områden även framöver. Det kan naturligtvis gå åt pipan någon gång men jag lovar att göra mitt bästa.

Världen 2018

Uppsala Under julhelgen har jag plöjt genom The Economists och Di:s gemensamma årsupplaga ”Världen 2018”. Över 100 väldigt spännande artiklar och spaningar från hela världen av internatioenalla korrespondenter och gästkrönikörer. Man kan läsa om många positiva signaler men också en hel del som kan gå rent åt helsike.

De mest oroväckande spaningarna är inte helt överraskande kopplade till Mr Trump och Nordkoreas Kim-Jong-Un. Men det finns gott om andra mer eller mindre galna ledare runt om i världen, så nog kan 2018 bli lite skakigt. Vi får hålla tummarna för att man nöjer sig med vapenskrammel och kanske hoppas att en och annan av galningarna får checka ut.

På den positiva sidan kan man läsa mycket om Mellanösterns liberalisering. Även om de religiösa ledarna fortfarande har stor makt så kommer nya unga generationer med helt andra krav på vad de vill med sina liv. Trots mängder med utmaningar och motsättningar finns det många spännande spaningar som tyder på en tydlig inriktning mot en ljusare framtid.

Även i Ryssland spås nya unga generationer bli alltmer frustrerade över Putins styre. De vill leva fritt som européer och inte under en despot som begränsar deras liv och utveckling. Intressant men inte överraskande läsning, är att många revolutioner som initialt uppskattats av omvärlden inte lett till demokrati utan till en ännu värre situation. Lite ur askan i elden och västvärldens hurrarop avtar snabbt.

Man kan nog konstatera att politiken runt om på jordklotet är i behov av mindre ideologi, religion och korruption och betydligt mer sunt förnuft och humana värderingar. 

Klimatet är ju på allas läppar. Ny forskning med försök att spegla solljus i molnen för att minska uppvärmningen av jorden kan man läsa om. Inte så långt kommet, har obekanta risker men spännande, då det ger omedelbar effekt. Det nya ordet i sammanhanget är geoengineering och naturligtvis oerhört spännande. Är det så vi räddar oss från växthuseffekten?

Väldigt intressant att Kina beräknas ha mer solkraft än kärnkraft 2018 och dubbelt så mycket 2022. Och det är bara någon enstaka amerikan som tror att kol är lösningen på energiutmaningarna. Det finns inga enkla lösningar på klimatfrågan, men det känns som Kina inspirerats av USA:s avhopp och vill ta ledartröjan i klimatfrågan. Och när Kina bestämt sig, då händer det saker. Både på gott och ont. I klimatfrågan tror jag det är bra.

Kina är ju mycket annat. Bland annat bygger man ett eget globalt GPS system som heter BeiDou för att konkurrera med GPS.  Med ett tech-centra som Shenzhen och muskler att både bygga hårdvara och utveckla mjukvara på samma plats,  kommer vi att se mer av Kina i vår egen vardag. Visst kommer Silicon Valley att fortsätta vara hett, men om jag skulle satsa på business någonstans är Asien och främst Kina den självklara platsen. Lite svårare, men mycket hetare. 

Det verkar även som om 2018 blir året då ett vaccin mot malaria kan användas fullt ut. Sen har vi den medicinska förkortningen RNAI som kan bota många sjukdomar och som vi kommer att få höra mer om. Genterapi tros få sitt riktigt stora genombrott. Många nya läkemedel ses komma i den forskningens kölvatten och tidigare obotliga sjukdomar kommer att kunna botas inom relativ snar framtid.
Paradoxalt nog ”slarvar” många svenskar med vaccineringen och så har vi fått ett helt onödigt mässlingsutbrott.

Födelsetalen minskar på alla kontinenter utom Afrika. Till och med i Asien minskar födslotalen. Samtidigt fortsätter jordens befolkning att åldras. Det är nog inte sista gången vi får höja pensionsåldern. 

2018 är året då AI och maskininlärning väntas slå genom på allvar. Blockkedjorna tar över mer och mer men också hackarna tyvärr. När hackar man in i ett kärnvapensystem första gången? Kan inte påstå att jag är odelat positiv till den digitala utvecklingen. Men oavsett om man gillar det eller inte måste man förhålla sig till det. Så det är viktigt att försöka hänga med. 

Intressant men naturligtvis ingen nyhet, är att det mesta som handlar om utveckling i världen kommer från entreprenörskap. Det är företagen och entreprenörerna som ser möjligheter att utveckla ny teknik för att rädda klimatet, för att ta fram nya läkemedel och försöka lösa jordens många gigantiska utmaningar. Det är även med handel som man skapar fred, då man inte vill kriga med den man gör affärer och det är med hjälp av företagande som fattigdom utvecklas och välfärd skapas. Vi får hoppas det fortsätter på den vägen även 2018. 

Det var lite skrap på ytan och några egna reflektioner.  Vill man läsa en otroligt spännande tidsskrift om 2018, läs ”Världen 2018” av The Economist och Di”.

Bristande ansvar, ingen konsekvens

Uppsala I ett antal inslag i nyheterna har man kunnat följa diskussionen om hur lantbrukarna i Uppland inte fått de EU-bidrag som de är berättigade till. Det känns onekligen som om man som myndighet kan hantera sina åtaganden lite som man själv vill och förmår.

Om man jämför med hur vi som företagare är ålagda att sköta inbetalning av skatt, moms mm till myndigheterna, finns inget utrymme för misstag. Om vi vid ett enda tillfälle betalar in någon dag för sent, får vi omedelbart en anmärkning och konsekvensen blir avsevärd. Om ett bokslut kommer in för sent får vi straffavgift och det finns gott om andra uppgifter som skall lämnas in, ofta med korta svarstider.

Men när myndigheterna brister händer inte ett dugg. I en intervju med en person från Länsstyrelsen angående försenade utbetalningarna till lantbrukarna skyller man på personalbrist och dataproblem. Om det är en legal orsak borde väl även vi företagare kunna använda samma argument. Jag tycker det är så ynkligt att de som brister inte får någon form av konsekvens, samt att de som drabbas inte verkar få någon kompensation.

Är det inte dags att kräva ansvar av de som felar, även om det är en myndighet. Det är naturligtvis saker som dessa som skadar förtroendet för myndigheterna och man upplever att de agerar respektlöst.

17 januari är det nästa inbetalning av moms och skatt. Vi får se om jag har någon personal som kan fixa det och har jag riktig otur kanske jag har problem med min dator.

Men som alla förstår måste jag lösa det ändå och jag tycker det är helt självklart. Det borde vara minst lika självklart för myndigheterna att sköta sina åtaganden, eller hur?

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer, engagerad i UF samt ordförande i Uppsala Stadsmission m m.