Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Arbetslösas behov i fokus nu tack!

Häromdagen gjorde Elisabeth Svantesson (M) ett utspel kring Arbetsförmedlingens framtid och igår slöt Alliansen upp. Det finns nu en majoritet i riksdagen för att förändra AF, vilket förstås är svårt för en arbetsmarknadsnörd som jag att låta bli att kommentera.

AlphaCE startade för 5 år sedan. Vårt första uppdrag var det hårt kritiserade uppdraget Etableringslots och vår ambition var att göra rätt. Det skulle åtminstone finnas EN aktör som skulle göra precis det som politikerna avsåg - dvs fokusera på att hitta jobb åt den nyanlände. Kraven på vem som kunde få vara etableringslots var obefintliga och det fanns så många aktörer att det var omöjligt för AF att göra kontroller. Mutor, pengatvätt och låtsasjobb som resulterade i bonusersättningar åt leverantören var vanligt förekommande.

Allt det negativa som skedde inom ramen för Etableringslots-avtalet hade vi i branschen varnat för. Jag minns bl.a ett möte 2009 hos Almega då jag som representant för Lernia träffade politiker som ville jobba fram ett lots-upplägg inspirerat från en modell i Kanada. Jag var fullkomligt vansinnig över politikernas naiva tilltro till att "marknaden" skulle lösa problemet och att en bra jobb-bonus till leverantörerna skulle lösa kvalitetskontrollerna. Jag var mycket tydlig i min feedback och tyvärr fick jag rätt i allt som jag förespeglade kunde hända...

AlphaCE har forfarande en hög ambition att göra rätt. Vi vill att skattebetalarna ska få bästa möjliga effekt för sina pengar och vi kämpar varje dag för att arbetssökande ska få jobb. Vår vision är "alla har en plats på arbetsmarknaden" och vi är framgångsrika. Enligt AF:s egen rating har vi bästa möjliga betyg på flest orter, vi är bäst av samtliga leverantörer. Jag är otroligt stolt över det fina arbete som mina kollegor gör varje dag.

Låt mig ta några exempel:

  • Varje vecka hjälper vi 30-40 arbetssökande ut i jobb.
  • I våra uppdrag som har till syfte att leda till jobb hjälper vi över 70%.
  • Kostnaden för Arbetsförmedlingen är 19.528 kr per jobb

AlphaCE hade en omsättning på 228 msk förra året och av detta betalade vi 102,3 msk i skatt. Mao är kostnaden per jobb inte helt sann, vi betalar tillbaka nästan 50% av den ersättning som vi får till samhället. En insats på 19.528 kr är således en klok investering eftersom aternativkostnaden ofta är 7-9 år i försörjningsstöd.

Vår framgång är inte en slump. Vi har en personaltäthet på 9,3 arbetssökande per medarbetare, vilket kan jämföras med att en handläggare på AF kan ha upp till 200 arbetssökande att hantera. Vi har en säljorganisation som fokuserar på arbetsgivarnas behov och ett nära samarbete med alla offenliga aktörer som jobbar med arbetsökande (t.ex. FK, AF och kommunerna). Bäst jobb-resultat har vi på orter där vi har ett nära samarbete med Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen får ofta onödigt mycket kritik. Det finns gott om kloka personer och goda initiativ i myndigheten, men de är en svårnavigerad koloss som behöver hjälp att renodla sitt uppdrag. Därför är det bra att det nu finns en utredning.

Jag vill dock passa på att lyfta ett varningens finger. Låt nu inte oss aktörer i branschen bli ett slagträ i den politiska debatten. Vi är många - både privata och offentliga aktörer - som vill samma sak. Vi vill hjälpa arbetssökande ut i jobb och just nu har vi världen chans att göra kanonbra resultat. Det råder högkonjunktur.

Så här kommer en önskan till alla partier i Sveriges riksdag - sätt de arbetssökande och deras behov av hjälp före politiskt käbbel. Sveriges arbetsgivare och arbetssökande förtjänar det.

Möte med departementen

Stockholm Idag var jag inbjuden till workshop hos Näringsdepartementet kring hur vi får personer som står långt från arbetsmarknaden i arbete.

Det händer att jag har möten på Näringsdepartementet. Det händer än oftare att jag deltar i samtal kring hur vi löser arbetsmarknadens utmaningar. Dagens workshop var dock unik eftersom det var var tre statssekreterare som bjöd in till samtalet;

  • Niklas Johansson, statssekreterare på Näringsdepartementet
  • Annica Dahl, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet
  • Erik Nilsson statssekreterare på Utbildningsdepartementet

Dessa departement är mer eller mindre involverade i arbetsmarknadens utmaningar. Arbetsmarknadsdepartementet styr över Arbetsförmedlingen. Utbildningsdepartementet äger utbildningsfrågorna och det är viktigt eftersom många som har svårt att komma in på arbetsmarknaden har låg utbildningsnivå. Näringsdepartementet äger näringslivsfrågorna och eftersom arbetsgivarna skriker efter arbetskraft - av varierande karaktär - är det deras ansvar att försöka hjälpa företagen att hantera kompetensbristen.

Att tre olika departement samlar sig kring denna viktiga samhällsutmaning är faktiskt något unikt. Ofta brukar olika departement kunna fastna i prestige som "det här är vårt ansvar" eller "det här borde ligga på vår budget" - men att tre statssekreterare tar sig tid att vara på ett och samma ställe samtidigt tycker jag visar att regeringen tar frågan på allvar och verkligen vill åstadkomma helhetslösningar som sträcker sig över traditionella strukturer eller system.

Här är de tre statssekreterarna Niklas Johansson, Annica Dahl och Erik Nilsson på bild:

 

 

Under dagens workshop fick vi dels information om nuläget och den politik som man försöker skapa, dels se några goda exempel. "Västeråsmodellen" kallade man ett samarbete mellan McDonalds, Arbetsförmedlingen och Lernia.

Personligen tyckte jag att det var väldigt roligt att Kim Galin, fd utbildningskonsult på Lernia, var med och berättade om projektet. Henne träffade jag nämligen för 5 år sedan då AlphaCE var nystartade. Jag var hennes jobbcoach i Västerås (som nybliven företagare var det en av mina roller) och hon var deltagare inom ramen för vårt jobbcoachavtal. Jag tipsade min forna arbetsgivare om henne och hon har uppenbarligen gjort ett kanonjobb - eftersom hon till och med fick komma till Näringsdepartementet och berätta om sin insats. Fantastiskt roligt, men också en påminnelse om hur liten skiljelinjen mellan att vara arbetssökande och framgångsrik i arbetslivet är.  

Lernias uppdrag är numera avslutat då Arbetsförmedlingens avtal med Lernia har gått ut. Och det där med korta avtal och projektproblematiken inom arbetsmarknadspolitiken var ett av de problem som identifierades under dagen.

Receptet för framgång med arbetssökande är inte någon avancerad vetenskap. Det finns några framgångsfaktorer som alla lyfte fram idag:

  1. Långsiktighet och uthållighet - att kunna bygga och planera över tid. Många projekt är 6 månader eller 1 år. Upphandlar AF eller en kommun är det oftast med hj a LOU vilket innebär att avtalet är 2 år med möjlighet på option på 1 + 1 år. Det betyder att leverantören börjar montera ned precis då man har börjat hitta framgångsfaktorerna. Istället för att få fokus på utveckling, investering och nästa steg blir fokus avveckling.
  2. Goda relationer - för att arbetsgivare, myndigheter och enskilda individer ska gå i takt, göra "rätt" och skapa förändring krävs goda relationer. På vissa håll fungerar AF bra, på andra håll fungerar det mindre bra. På vissa håll har McDonalds en engagerad chef och på andra håll har man det inte. Personkemi och goda relationer växer inte på träd, men vi som var på plats under workshopen kunde konstatera att det är "samma gamla ansikten som dyker upp överallt". Det var många bekanta namn och ansikten i rummet... Det skapar också snabba beslutsvägar.
  3. Mätbara mål och tydliga förväntningar - Vi kunde konstatera att vi ofta har för lågt ställda krav och förväntningar på både aktörer och individer. Människor vill veta vad som förväntas av dem och sedan få verktygslådan för att nå dit. Inte minst är detta viktigt om man vill stärka en arbetssökandes självkänsla. De måste känna att nästa steg är realistiskt och att andra - i ens närhet - tror att man kommer klara av att ta nästa steg. Då växer man.
  4. Enklare kontakter med myndigheterna - Alla arbetsgrupper pratade om "en väg in till AF" eller en "Key Account- organisation" som hjälper arbetsgivarna igenom alla offentliga system såsom AF, kommuner, SFI eller dyl. 

Precis så jobbar vi på AlphaCE - med Account Manager lokalt och nationellt - som stöttar våra arbetsgivare genom de snåriga offentliga systemet. Det har också varit en av våra framgångsfaktorer. Vi har mellan 300-500 arbetsgivare per län som vill göra samhällsnytta och rekrytera via oss.

Det mest bestående intrycket av dagens workshop är det kreativa greppet att samla tre departement i en och samma fråga. Det var väldigt bra gjort! Ett stort tack från en "gammal" arbetsmarknadsnörd. Detta var det mest kreativa jag sett på 20 år i branschen.

Nu hoppas jag att det blir verkstad av alla klokheter som sades idag också... För det förtjänar Sverige och alla arbetssökande som vill ha hjälp.

Här är en bild på det team som arrangerade dagen:)

 

Den tydliga chefen...

Under helgen brukar det ges tillfälle att reflektera över veckan som gått. Den här helgen har jag funderat en del över förra veckans vanligaste kommentar;

Oj, vad du är tydlig!

just den kommentaren fick jag nämligen från medarbetare, journalister, en politiker och en banktjänsteman. En annan kommentar som jag fick förra veckan var...

Åh, vad rak och ärlig du är!

Det är väl en märklig kommentar? Alla ska väl vara så ärlig som möjligt? För mig är det i alla fall inte ett alterantiv att vara oärlig eller otydlig - i synnerhet inte i min roll som vd.

Jag kan inte låta bli att förundras över dessa två kommentarer. Hade jag fått dem om jag varit en 55-årig man? Är folk ovana vid att en kvinna har makt över en organisation med över 550 anställda och just därför är tränad i tydlighet?

Jag har absolut utvecklat en rak kommunikation efter många år som chef och trots det så blir det nästan dagligen någon form av missförstånd. Någon övertolkar mitt budskap och någon annan missar det helt.

Jag gör mitt yttersta - hela tiden - för att undvika missförstånd. Jag måste säga samma sak i olika kanaler och på olika sätt. För som vd för en stor organisation måste jag:

  • vara tydlig när jag pekar ut riktiningen som jag vill att organisationen ska gå
  • vara tydlig när jag t.ex. delegerar för att teamet ska veta vilka ramar och befogenheter de har
  • kunna ge positiv feedback så att människor växer
  • kunna ge negativ feedback så att organisationen vet om något är på väg åt fel håll

Jag kan omöjligt göra det fantastiskt fina jobb som alla våra lärare, praktikplatsanskaffare, säljare och regionchefer gör - vi jobbar för samma sak, men vi har olika roller. Jag försöker i möjligaste mån följa deras arbete via statistik, telefonmöten, besök och samtal - men det är viktigt att de får en rimlig chans att följa mitt arbete. De ska veta vad jag vill och varför.

En tydlig chef kan vara jobbig och obekväm. Men alternativet (en otydlig chef) är betydligt sämre.

Det där med tydlighet behöver inte betyda att jag har rätt - tvärtom. Jag har ofta fel och jag älskar när mina kollegor upptäcker det och korrigerar mig. Det betyder att kontrollerar de fakta som jag baserar mina beslut på och vågar ifrågasätta mig. Det är viktigt. En sådan situation inträffade också denna vecka då en nyanställd kille stoppade mig när jag var förbannad på hur en kommun hanterade sin arbetslösa. Han sa:

"Kontakta inte den politikern. I alla fall inte nu. Då kanske situationen låser sig. Försök en annan väg istället."

Han vågade stoppa vd:n första dagen på jobbet och dessutom korrigera mig. Han tänkte rätt och vågade dirigera om mig. Han var tydlig, ärlig och hade kloka tankar som han vågade framföra. Det uppskattar jag. Men - så hade jag också varit tydlig med vad jag var på väg att göra... Han kunde uppfattade situationen och såg direkt utmaningen. Tydlighet är bra. Det ger alla en förutsättning att hantera situationen på ett klokt och kontruktivt sätt.

En annan uppskattad situation i veckan var de arbetsdagar som jag hade med vårt interna "filmteam", då jag fick möjligheten att umgås med några kollegor från Kristianstad.

Almedina, Michelle och Caroline är tre unga, välutbildade och drivna kvinnor som vågar prova nya saker. När vi sitter i bilen och jag ska skjutsa dem till Arlanda passar jag på att fråga dem vad de har för karriärmål. Almedina svarar snabbt "Jag har sagt till min chef att jag vill bli regionchef" och Michelle säger lika snabbt "Jag har varit tydlig från start med att jag vill bli HR-specialist".

Den typen av tydlighet är ovanlig, inte minst bland unga vuxna, men den är bra. Det är lättare att fånga upp någons ambitioner om man känner till dem.

Fler personer borde bli mer tydliga i vad de vill och varför. Och om folk generellt hade varit både tydliga och raka - då hade jag förmodligen inte fått kommentaren Oj, vad du är tydlig!

Här är en bild från vårt filmteam i veckan....

 

Alla behöver idoler

Idag hade jag förmånen att få spendera eftermiddagen med Olle Larsson, entreprenören bakom Wenngarns slott, som lyckats bygga en miljardkoncern med alla möjliga (och omöjliga) affärsverksamheter.

Jag träffade Olle för första gången i höstas på Entrepreneur Week i Thailand där min bloggkompis Thomas Sonesson samlat 30 entreprenörer för att utbyta erfarenheter och kunskaper. Efter en vecka tillsammans bestämde jag mig för att börja kalla Olle för "storebrorsan", av den enkla anledning att han gör saker bättre (och större) än mig samt hela tiden måste tjata och ifrågasätta mig! Oerhört irriterande. Och oerhört nyttigt.

Idag fick jag chansen att träffa "brorsan" igen - och han pratade oavbrutet i 2,5 timme. Trots att han försökte övertyga mig om att "vi har fått två öron och en mun för att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar"...

Nu gjorde det inget att Olle pratade för han visade mig alla fantastiska projekt som han sysslar med och jag fick en privat visning på Wenngarns slott. Dessutom berättade Olle om framgångsreceptet i sitt entreprenörskap.

Här är några saker som Olle försökt lära mig idag:

1. Det är bra när det är eländigt. Det skapar goda förutsättningar för att göra något bättre. Dessutom är det tråkigt att göra det enkla. Det roliga är att göra det svåra.

2. Våga vara visionär. Ensam är inte stark, tillsammans är vi starkare - men för att kunna jobba tillsammans vi måste sträva mot ett gemensamt mål. Därför är det viktigt att skapa en gemensam målbild. Ledarens uppgift är att visa vägen och skapa visionen.

3. Orka jobba långsiktigt. Det är viktigt att fokusera på god kvalitet och att våga göra det man tror är rätt och riktigt - då blir man trovärdig. Och gör man rätt saker då kommer den ekonomiska belöningen också.

Olles företag heter Sisyfos, efter Kung Sisyfos i den grekiska mytologin som blev dömd att i evighet rulla en sten uppför ett berg. Varje gång Sisyfos nästan var uppe på berget halkade han och stenen rullade ned igen. Det var ett evighetsarbete och ett straff. Men om Sisyfos kunde att ändra sitt mindset och tänka att hans uppgift var det roligaste som gick att göra - då lurade han gudarna. Istället för ett straff fick han en belöning.

Sisyfos är ett bra namn på en sann entreprenörs verksamhet för det kan sannerligen kännas som ett evighetsarbete när man kämpar mot gudarna... Men ju mer motstånd man möter som entreprenör, desto mer får man kämpa. Och ibland måste man ändra sitt mindset och tänka "ja vad bra att det är eländigt för då finns det goda chanser att det kan bli bättre".

Olle är defintivt större, starkare och mer erfaren än vad jag är. Kanske är han mer tjurskallig, men en sak är säker: min "storebror" Olle är definitivt en förebild och likt en lillasyrra är jag fast besluten att försöka bli minst lika bra. Hmmm... jag har sex år på mig, för det är åldersskillnaden mellan mig och "storebror".

Suck! Det är inte lätt att vara lillasyrra och ändå har jag tränat på mina två biologiska bröder i drygt 40 år.

Här är en bild från vår biltur. Ja, ni ser den galna blicken :)

 

Den hysteriska företagskulturen

Igår gick jag till sängs med ett stort leende på läpparna! Anledningen till min glädje var AlphaCE:s 5-årsdag och det tårtkalas som svepte över hela Sverige under dagen.

Den 1 februari 2012 slog vi upp dörrarna till AlphaCE första gången. Då var vi fem anställda och idag har vi passerat 500 medarbetare. Vi brukar fira vår födelsedag, men i år var det jubileun och därför var kalaset lite mer omfattande. Marknadsavdelningen hade föreberett med partyhattar, ballonger och tutlurar. Dessutom hade de utlyst en tårttävling på våra 50 orter. Vilka kreativa idéer som kom in...

Vissa tårtor innehöll AlphaCE:s vision "alla har en plats på arbetsmarknaden". Här ser vi en tårta från Sundsvall på det temat:

 

 

Några tårtor hade en bild mig. Den mest hysteriska var nog den från Kalmar-kontoret med en bild hämtad från mitt Insta-konto när jag gör ett hopp. Gissa om jag skrattade högt när jag såg den ...

 

 

Vi har ett internt konto där vi kan visa bilder för varandra. Flödet igår var fullt av musik, ballonger, glada deltagare, vackra tårtor, partyhattar och dansande människor. Tyvärr kan jag av hänsyn till PUL inte visa allt här på bloggen, men det var en kavalkad av glädje och kreativitet som jag aldrig sett maken till.

Tänk vilken kreativitet och kraft som kan finnas i en företagskultur. En starkt vision och ett tydligt mål med verksamheten underlättar förstås, men med "rätt folk på bussen" blir företagskulturen ett självspelande piano. Jag har fullt förtroende för vår personal och de lyckas alltid överträffa mina förväntningar.

Det där med "rätt folk på bussen" har blivit en viktig symbol för vår verksamhet. Det i kombination med glädje är framgångsreceptet. För det är när man har kul på resan som man åstadkommer enastående resultat. Och kul det har vi! Inte minst igår, inte undra på att jag somnade med ett leende på läpparna :)

Här är den 3D-tårta som Gävle-kontoret tävlade med... Notera att lamporna lyser. Och svaret är JA - den var ätbar!

 

 

 

Konsten att lata sig

Bälinge Jag får ofta frågor av typen "hur orkar du?". Jag kan avslöja en sak - skenet bedrar. En framgångsfaktor för mitt virvelvindstempo är nämligen att jag är ruskigt bra på att lata mig.

Förra veckan hade jag ett högt tempo. Jag var i Stockholm på måndagen och diskuterade SFI hos Svenskt näringsliv tillsammans med statssekreteraren på Utbildningsdepartementet. På tisdagen hade jag ett styrelsemöte i Eskilstuna med vårt nya dotterbolag KunskapsCompaniet. På onsdagen var jag i Göteborg och träffade Volvo Group. På torsdagen invigde vi nya lokaler i Ånge och på fredagen lanserade vi Affärsänglarnas kommande TV-projekt på AlphaCE:s kontor.

Vissa möten krävde mer förberedelser än andra, men att bara transportera sig från ena orten till den andra kräver rätt mycket tid så det gäller att hålla koll på agenda och uppdrag. Därför hade jag smugit in några av mina knep. Jag är nämligen inte så ambitiös som min omgivning tycks tro. Här är några av mina recept för att klara vardagen:

1. Hitta luckor när du gör ingenting. Och när jag menar "ingenting" så menar jag verkligen "ingenting", eller i alla fall inget som är kopplat till en prestation eller känsla av "måste". Jag är expert på att sitta ett par timmar i soffan och lyssna på hur de övriga familjen stökar runt i huset. En annan favoritsysselsättning är att promenera utan någon ambition att bli svettig eller få bättre kondition.

2. Använd mikropauserna. Jag älskar t.ex. att åka tåg och jag tycker att man ska undvika att prata i mobiltelefonen när man sitter i en tågkupé. Det är ett utmärkt tillfälle att sova eller förbereda sig inför ett möte.

3. Gör inte det som någon annan gör bättre. En klassisk tidstjuv är att göra saker som man är halvbra på. Jag är t.ex. usel i köket och min familj brukar inte uppskatta min matlagning. Trist? Absolut, men fördelen är att de hellre lagar mat än låter mig laga mat - och vips har jag vunnit lite tid.

4. Jag är en administrativ katastrof. Men eftersom jag vet om det har jag två knep. Det ena är att jag har rutiner för allt som rör administration. Jag måste ha mappstrukturer och gör helst all administration (t.ex. skriver protokoll) direkt så att jag inte missar något viktigt. Det andra knepet är punkt 3 (se ovan), dvs att samla duktiga adminstratörer i min närhet. Min make är den lysande stjärnan i sällskapet.

5. Se så lite på tv som möjligt. Jag vet inte hur mycket tid som genomsnittssvensken lägger på tv, men jag är övertygad om att jag tjänar 1-2 timmar varje vardag på att inte se på TV i jämförelse med andra. På minussidan kommer förstås ett och annat missförstånd, då jag inte har koll på TV-serier. Å andra sidan går det att hitta det mesta på SVT play, om man skulle vilja.

Så där! Nu har jag avslöjat några av mina sämre sidor och dessutom berättat hur jag hinner med allt i min vardag. Hoppas att ni har en riktigt lat söndag. Det tänker i alla fall jag ha :)

Kul möte med Volvo

Göteborg Vissa möten är mer intressanta än andra. idag var jag med om ett sådant möte.

Johan Reiman är CSR Manager och ansvarar för Volvo Groups skolprojekt i Afrika. Han sitter på huvudkontoret för Volvo Group och därför hade jag idag anledning att besöka Hisingen i Göteborg.

Jag ska erkänna att jag är en stor fantast av svensk tillverkningsindustri. Jag blir djupt imponerad av SKF, Eriksson, Sandvik och Atlas Copco varje gång jag har förmången att få fördjupa min kunskap om deras verksamhet. I dag var inget undantag.

Volvo Goup tillverkar (för den som inte är insatt i branschen) inte personbilar - utan avancerade yrkesfordon som t.ex. traktorer och lastbilar. Deras slogan på hemsidan är "togheter we move the world" och när jag hörde Johan berätta om företagets ambition förstår man bredden och djupet i budskapet. Över 100.000 personer arbetar i koncernen och företaget vill ta samhällsansvar, inte minst i Afrika. Därför har de startat tre yrkesskolor i tre olika länder tillsammans med svenska och amerikanska biståndsorganisationer.

Jag haft förmånen att följa Volvo på nära håll sedan 2006, då jag arbetade som platschef på Lernia. Under långkonjunkturen 2008-2010 var jag vd för omställningsverksamheten på Lernia. Vi hjälpte flera enheter inom Volvo-koncernen att avveckla personal. Det var ett ansvarsfyllt arbete. Många av dem vi utbildat och hjälpt till jobb under perioden 2006-2008 var sist in och således först ut när konjunkturen svängde. Mao fick vi hjälpa personalavdelningarna att avveckla dem som vi precis hade utbildat... Det var otroligt tufft för alla inblandade, men det fanns inget alternativ. De ekonomiska hjulen stod stilla.

Tänkt att vårt lilla land har lyckats producera några av världens största och mest imponerande företag - det tycker jag är coolt. Jag tycker också att det arbete som Volvo bedriver i Afrika är häftigt. Jag hoppas därför att jag får tillfälle att återkomma till Hisingen för att träffa Johan igen. Det vore trevligt.

Här är en bild från dagens möte :)

 

Arbetsgivarna behöver SFI

Stockholm Idag har jag pratat på ett lunchseminarium som arrangerades av Svenskt näringsliv med rubriken "Effektiv språkundervisning för bättre matchning och fler jobb".

Det fanns flera namnkunniga personer på talarlistan, men den mest kände var Erik Nilsson, statssekreterare på Utbildningsdepartementet.

 

Jag har träffat Erik Nilsson vid flera tillfällen. Han är kunnig inom  integration och SFI (svenska för invandrare). Därför är det alltid intressant att höra hans synpunkter, troligen var det också därför som salen var fullsatt.

Seminariet inleddes med några arbetsgivarrepresentanter. Boo Rundqvist från stålverket Uddeholm i Hagfors beskrev utflyttningsortens dilemma. De ser invandringen som en viktig rekryteringspool. Tony Pedersen från IT-företaget Tretton37 beskrev utmaningen för deras programmerare att studera SFI i kombination med arbete och funderade istället på att låta sina anställda köpa svenskundervisningen för sin kompetensutvecklingspeng. Karin Tapper från Livsmedelsföretagen berättade om utmaningarna med snabbspåren och hur komplicerat det hade varit att hitta tolkar som kunde den fackterminologi som krävdes inom ett visst yrke.

Svenska arbetsgivare ropar efter lösningar som snabbt hjälper dem att komma vidare med sina rekryteringsbehov. Dessvärre möts de av ett lapptäcke av politiska initiativ och arbetsmarknadspolitiska projekt som även för den en insatt person kan vara förvirrande. Det är inte konstigt att arbetsgivarna har svårt att navigera i alla initiativ och insatser - hur bra och välvilliga de än är.

På seminariet presenterades Nacka kommuns auktorisationsmodell som en föregångsmodell där kommunen har ett nära samarbete med AF och privata aktörer. Trots att det finns nationella riktlinjer och ramverk för SFI - finns det gott om lokala varianter, något som också framkom i seminariet. Stora kommuner har mer resurser att lägga på upphandling, kvalitetskontroller och bransch- eller nivåindelningar. Mindre kommuner har inte alls samma förutsättningar.

Statssekreteraren var mycket tydlig i sin argumentation - det blir inte någon nationell SFI-peng á la Nacka kommun. Han anser inte att enskilda individer ska (eller kan) välja SFI-skola. Han anser inte att de har rätt kompetens eller förutsättningar att välja en leverantör.

Den åsikten är inte ovanlig bland socialdemokratiska politiker. Jag kan ändå inte låta bli att förundras över huruvida folkvalda fritidspolitiker förväntas förstå Skolverkets direktiv och konsekvenserna av olika leveransmodeller bättre än dem som använder tjänsten. En nyanländ invandrare har i alla fall ett egenintresse i att sätta sig in i frågan. Dessutom har oftast både vänner och släktingar med erfarenhet från SFI och finns det en val-modell kan de dessutom byta leverantör om de är missnöjda.

Jag hoppas ändå att våra folkvalda politiker ser möjligheter med en flexibel och skalbar SFI som snabbt kan anpassas utifrån arbetsgivarnas behov eller volymökningar (eller minskningar) i den egna kommunen. Jag hoppas också att Erik Nilsson förstod vikten av att hjälpa de små och oerfarna kommuner. Den upphandlare som tidigare köpt sopsortering och kopieringspapper ska nu upphandla något som de aldrig har haft kontakt med tidigare. Det är inte lätt att köpa SFI - så mitt handfasta tips till statssekreteraren blev: gör en lathund. Då kanske upphandlarna får en chans att göra rätt. Just nu får medborgarna olika sorters SFI beroende på i vilken kommun man bor.

Det är fantastiskt spännande att jobba med integration och jobbmatchning i dessa tider. Och jag ser fram emot nästa gång vi ses i debatten Erik Nilsson. För i grund och botten tycker vi rätt lika - även om dagens åhörare troligen upplevde en livlig debatt. Vi vill nämligen båda två ha bästa möjliga SFI för våra skattepengar.

Här är jag och statssekreteraren Erik Nilsson :)

 

 

 

Arbetsförmedling 2,0

Idag har jag deltagit på ett seminarium som arrangerades av Svenskt näringsliv. De lanserade en rapport över Arbetsförmedlingens ratingsystem, där man jämför det svenska systemet med den modell som finns i Australien och England.

AlphaCE är den aktör som har flest orter med högsta betyg, vilket troligen var en anledning till att just jag fick möjlighet att kommentera rapporten.

Den som bjöd in till seminariet var Edward Hamilton, arbetsmarknadspolitisk talesperson från Svenskt näringsliv. Jag hade förmånen att träffa honom redan när han arbetade som politisk sakkunnig åt arbetsmarknadsministern i Alliansregireingen. Det är troligen 7-8 år sedan. Edward har således följt "Jobbcoachbranschen" länge och är väl insatt i den ratingmodell som AF använder.

Teknikföretagen hade en representant på plats som fick inleda med att beskriva arbetsgivarnas stora rekryteringsbehov. Därefter var det dags för Katrin Östman, som skrivit rapporten "Made in Australia", att beskriva innehållet och slutsatserna den rapporten.

Vi var två representanter från branschen som kort fick kommentera rapporten, jag och Björn Hellgren från Adecco. Sedan var det dags för Arbetsförmedlingen att kommentera...

Mattias Elm från Arbetsförmedlingen tackade för rapporten och i synnerhet för berömmet, som han erkände att myndigheten inte var särskilt van vid. Något som fick publiken att skratta. Mattias berättade också att några av de förbättringsförslag som Svenskt näringsliv efterfrågar redan är på gång, som t.ex.

1. Att de leverantörer som enligt ratingen presterar dåligt (eller sämre än snittet) kommer att stängas av.

2. Att AF tycker att det är intressant att undersöka möjligheten att använda "bäst i rating" för de arbetssökande som gör ett "icke-val" istället för att som idag använda "närhetsprincipen".

3. Att ratingen kommer att bli mer lättillgänglig för allmänheten.

Efter 10 år i branschen kan jag säga att ovanstående kommentarer är revolutionerande! Här har äntligen en offentlig myndighet hittat en modell som utvärderar kvalitet (eller snarare bästa efffekt i relation till förväntad effekt) och dessutom kopplar individens val till dessa parametrar.

Just nu pågår en utredning av Arbetsförmedlingens roll och hur vi bäst möter framtidens utmaningar på arbetsmarknaden. Soledad Grafeuille, som är huvudsekreterare i denna utredning, avslutade seminariet med att berätta lite om deras arbete samt kommenterade även ratingen kort.

Nu ser jag fram emot vad detta kommer att innebära för arbetsmarknaden. Jag är nämligen övertygad om att denna rating kommer att ge positiva effekter för den arbetssökande.

Tänk vad roligt att vi har kommit så här lång i branschen till slut - efter alla år av diskussioner och möten... Skam den som ger sig :)

Tv om entreprenörskap

Stockholm Den här veckan har jag gjort en TV-serie med tre korta program om hur man blir en bättre entreprenör.

Jag ska erkänna att jag var ruskigt nervös inför tv-inspelningen... Och när jag luftade min ångest vid frukostbordet svarade mina barn med ett självklart "Äh, var bara dig själv, mamma. Nått måste de ju ha sett, för annars hade de väl inte frågat."

Nu har jag precis fått tjuvkika på resultatet och jag är inte helt nöjd. Den där snabbpratande personen som viftar med händerna hela tiden är rätt hysterisk (och det är jag). Men de andra som jobbar med produktionen är nöjda och det är ändå huvudsaken. Kommunikationschefen på AlphaCE är också nöjd, så nu är det bara att åka med....

Initialt blir det tre filmer i "Lilla företagarskolan":

1. Tänk stor

2. Så tar du hem den stora affären

3. Anställ folk med konstiga namn

Jag hoppas förstås att en och annan person blir inspirerad och vill starta företag. Förhoppningsvis blir det också en förlängning på programmet med andra företagare, som ger sina bästa tips för att lyckas som entreprenör. Det ser jag fram emot.

Här är en bild från inspelningen på Henrik Svidén och Anna Dalqvist som ansvarar för produktionen:)

 

 

 

 

Bäst i branschen

 

Strax före julhelgen kom Arbetsförmedlingens rating av leverantörerna i tjänsten Stöd och matchning. AlphaCE är den effektivaste jobbfixaren i branschen, med råge. Jag ska försöka förklara varför.... Men först lite information om ratingen.

Arbetsförmedlingen har ett system med 3 stjärnor som ska underlätta för de arbetssökande när de ska välja leverantör. Det är alltså både ett utvärderingsverktyg och ett sätt att visa de arbetssökande hur vi aktörer presterar. En stjärna betyder att man levererar sämre än snittet i arbetsmarkandsområdet, två stjärnor betyder att man levererar medelbra och tre stjärnor betyder att man är bättre än snittet. AlphaCE levererar bättre än snittet på 11 av sina 19 områden och i övrigt levererar vi enligt snittet.

Ratingen baseras på en modell där "svåra arbetssökande" ger högre utslag på ratingen än "enkla arbetssökande". Ett komplicerat system rankar de arbetssökande utifrån olika parametrar som ålder, utbildningsnivå och bostadsort. För oss leverantörer är det därför omöjligt att styra ratingen utifrån vad vi tror ger bäst effekt.

Här är en tabell över vilka aktörer som fått tre stjärnor samt på hur många orter de har lyckats prestera över snittet.

Den röda stabeln är AlphaCE :)

 

Vad är det då som gör oss så framgångsrika?

1. Vi har engagerade medarbetare, men det har även våra branschkollegor. Däremot har vi sedan starten byggt en företagskultur där engagemanget har ett fokus på att deltagarna ska ut till en arbetsgivare. Många av våra branschkollegor lägger sitt engagemang på skriva cv eller att göra aktiviteter i klassrummet. Det ska naturligtvis vara kvalitet där med, men det är viktigt att engagemanget kanaliseras rätt och att fokus är "ut från klassrummet".

2. Vi anser att ett jobb är ett jobb. Oavsett om det är en tim-, deltids- eller heltidsanställning så det alltid lättare att få ett jobb om du har ett jobb. Därför lägger vi ingen värdering på vad som är ett bra jobb. Det har gett resultat. Vi hjälper 70 % av våra arbetssökande till jobb. Det betyder inte att AF räknar det som ett jobbresultat eller att det syns i deras statistik. Enligt deras mätningar ligger vi på mellan 40-60 % (vilket också är bra, till och med bättre än rikssnittet), men i våra interna mätningar mäter vi alla sorters jobbresultat. Anledningen är de positiva effekter hos både personal och arbetssökande så fort någon får ett jobb. Det händer något magiskt när en arbetssökande har fått sin första anställning - även om det bara är en timanställning.

3. Vi vågar mäta. Vi försöker mäta så mycket som möjligt, vilket förmodligen är lite osvenskt. Vi mäter antalet arbetsökande som varit på anställningsintervju, vilka som är på praktik och vilka som får jobb. Inte helt oväntat finns det en korrelation. Därför är det viktigt att mäta även andra resultat än själva slutresultatet.

4. Vi tänker försäljning. I alla typer av affärsrelationer är det viktigt med en god kundrelation. Vår betalande kund är Arbetsförmedlingen, men det en arbetsgivare som ska vilja anställa. Därför lägger vi stor vikt vid våra arbetsgivarrelationer. Vi har en fullfjädrad säljorganisation som ska stötta arbetsgivarna - i syfte att de ska vilja och våga anställa. Denna del av verksamheten är fortfarande under utveckling, men här är vi unika i relation till våra branschkollegor.

5. Vi brinner för vår vision att "alla har en plats på arbetsmarknaden". Varför berättar jag hemligheten bakom våra resultat? Jo - ju för fler vi kan hjälpa ut i jobb, desto bättre för Sverige. Dessutom tror jag på konkurrens. Har vi bra konkurrenter tvingas AlphaCE vara ännu bättre, för vem hade OS-medaljören Usain Bolt varit om det inte hade funnits andra fantastiska sprinters att utmana?

Så nu hoppas jag förstås att våra konkurrenter läser min blogg. Förhoppningsvis kan de bli inspirerade :)

 

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.