Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Arbetslösas behov i fokus nu tack!

Häromdagen gjorde Elisabeth Svantesson (M) ett utspel kring Arbetsförmedlingens framtid och igår slöt Alliansen upp. Det finns nu en majoritet i riksdagen för att förändra AF, vilket förstås är svårt för en arbetsmarknadsnörd som jag att låta bli att kommentera.

AlphaCE startade för 5 år sedan. Vårt första uppdrag var det hårt kritiserade uppdraget Etableringslots och vår ambition var att göra rätt. Det skulle åtminstone finnas EN aktör som skulle göra precis det som politikerna avsåg - dvs fokusera på att hitta jobb åt den nyanlände. Kraven på vem som kunde få vara etableringslots var obefintliga och det fanns så många aktörer att det var omöjligt för AF att göra kontroller. Mutor, pengatvätt och låtsasjobb som resulterade i bonusersättningar åt leverantören var vanligt förekommande.

Allt det negativa som skedde inom ramen för Etableringslots-avtalet hade vi i branschen varnat för. Jag minns bl.a ett möte 2009 hos Almega då jag som representant för Lernia träffade politiker som ville jobba fram ett lots-upplägg inspirerat från en modell i Kanada. Jag var fullkomligt vansinnig över politikernas naiva tilltro till att "marknaden" skulle lösa problemet och att en bra jobb-bonus till leverantörerna skulle lösa kvalitetskontrollerna. Jag var mycket tydlig i min feedback och tyvärr fick jag rätt i allt som jag förespeglade kunde hända...

AlphaCE har forfarande en hög ambition att göra rätt. Vi vill att skattebetalarna ska få bästa möjliga effekt för sina pengar och vi kämpar varje dag för att arbetssökande ska få jobb. Vår vision är "alla har en plats på arbetsmarknaden" och vi är framgångsrika. Enligt AF:s egen rating har vi bästa möjliga betyg på flest orter, vi är bäst av samtliga leverantörer. Jag är otroligt stolt över det fina arbete som mina kollegor gör varje dag.

Låt mig ta några exempel:

  • Varje vecka hjälper vi 30-40 arbetssökande ut i jobb.
  • I våra uppdrag som har till syfte att leda till jobb hjälper vi över 70%.
  • Kostnaden för Arbetsförmedlingen är 19.528 kr per jobb

AlphaCE hade en omsättning på 228 msk förra året och av detta betalade vi 102,3 msk i skatt. Mao är kostnaden per jobb inte helt sann, vi betalar tillbaka nästan 50% av den ersättning som vi får till samhället. En insats på 19.528 kr är således en klok investering eftersom aternativkostnaden ofta är 7-9 år i försörjningsstöd.

Vår framgång är inte en slump. Vi har en personaltäthet på 9,3 arbetssökande per medarbetare, vilket kan jämföras med att en handläggare på AF kan ha upp till 200 arbetssökande att hantera. Vi har en säljorganisation som fokuserar på arbetsgivarnas behov och ett nära samarbete med alla offenliga aktörer som jobbar med arbetsökande (t.ex. FK, AF och kommunerna). Bäst jobb-resultat har vi på orter där vi har ett nära samarbete med Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen får ofta onödigt mycket kritik. Det finns gott om kloka personer och goda initiativ i myndigheten, men de är en svårnavigerad koloss som behöver hjälp att renodla sitt uppdrag. Därför är det bra att det nu finns en utredning.

Jag vill dock passa på att lyfta ett varningens finger. Låt nu inte oss aktörer i branschen bli ett slagträ i den politiska debatten. Vi är många - både privata och offentliga aktörer - som vill samma sak. Vi vill hjälpa arbetssökande ut i jobb och just nu har vi världen chans att göra kanonbra resultat. Det råder högkonjunktur.

Så här kommer en önskan till alla partier i Sveriges riksdag - sätt de arbetssökande och deras behov av hjälp före politiskt käbbel. Sveriges arbetsgivare och arbetssökande förtjänar det.

Solsken i vardagen

I dagens samhälle är det ofta fasaden som man lyfter fram i sociala medier... Tjusiga matbilder, festbilder i glada vänners lag, den nya bilen på garageuppfarten eller barnens idrottsprestationer. Att vilja dela den vackra ytan med andra är fullt naturligt, men samtidigt blir kontrasten mot det verkliga livet stor. Det är inte alltid så enkelt eller vackert att vara människa.

Jag blir ofta påmind om livets svårigheter. Bland våra deltagare finns mammor som förlorat sina barn i krig och som försöker lära sig svenska. Det finns män som varit framgångsrika chefer, men som på kort tid blivit av med både jobb och familj. Det finns långtidsarbetslösa som aldrig har varit inne på arbetsmarknaden, kanske lider de av social fobi, har aspberger eller lever i en missbrukarfamilj.

Det kan hända vem som helst. Att "leva på försörjningsstöd" är kanske en, två eller tre smällar bort... Det kan räcka med ett cancerbesked samma vecka som arbetsgivaren går i konkurs för att slå undan benen på den starkaste.

I vår verksamhet får vi ta del av många människors svåra livsöden. Vi får också ta del av många solskenshistorier, som t.ex. den 60-årige man som fick jobb igen efter 30 år i arbetslöshet. Han kom tillbaka och berättade stolt om hur det kändes att få sitta med vid fikabordet igen och att känna sig behövd.

Vissa människor imponerar mer än andra. I veckan fick jag höra talas om en deltagare i Dalarna som 63 års ålder valt att börja studera till undersköterska. Tänk att ha den livslusten att vilja och våga sätta sig på skolbänken vid 63 års ålder. Jag tror inte hon avser att gå i pension vid 65.

Vill du ha lite mer solsken i livet? Du behöver inte vänta in vårsolens strålar... Det finns fullt av solskenshistorier på vår facebooksida. Följ oss gärna. Det är faktiskt inspirerande.

https://www.facebook.com/alphacesverige

 

Här är den blivande undersköterskan Ann och hennes studie- och yrkesvägledare Miriam på bild:

 

 

Glimtar från framtidens AF

Igår lanserade Almega en rapport "En resultatstyrd Arbetsförmedling för stärkt kompetensförsörjning" och arrangerade därför ett lunchseminarium.

Moderator för dagen var chefredaktören på tidningen Entreprenör Niklas Mattsson, värdinna var vd:n för Bemanningsföretagen Ann-Kari Edenius. Efter en kort inledning var det dags för Li Jansson, arbetsmarknadsekonom samt branschansvarig på Utbildningföretagen, som varit med och tagit fram rapporten att presentera innehållet. Hon beskrev läget som rätt allvarligt:  

- Vi står inför en utbudschock av arbetskraft på arbetsmarknaden.

I en tid då det råder brist på kompetens i de allra flesta branscher kan detta låta som ljuv musik, men samhällsutmaningen ligger i att många som är inskrivna på Arbetsförmedlingen har bristande kompetens samtidigt som de lediga jobben ställer allt högre krav. Många ungdomar väljer "fel" utbildning och en stor andel av dem som flytt till Sverige har kort utbildningsbakgrund och saknar kunskaper i svenska.

Sedan var det dags för Cecilia Fahlberg att beskriva utredningens nuläge och vilka utmaningar/lösningar hon ser. Fahlberg var tidigare ordförande för Unionen så hon har bevakat frågorna länge och är kunnig, vilket också märktes. Hon började med att beskriva konkreta initiativ och pågående förbättringar på arbetsmarknadsområdet, men avslutade med att lyfta blicken och problematisera kring utmaningar och möjliga vägar fram.

Vi fick  inte några svar om vad utredningen kommer att resultera i. Däremot ger de ett trovärdigt och kunnigt intryck. Det är bra.

Efter Fahlbergs föredragning var det dags för ett panelsamtal mellan representanter från bemannings-, utbildnings- och servicebranschen. Min kollega Gabriella Pifrader, kvalitetschef på AlphaCE, deltog i panelen och jag satt stolt i publiken och lyssnade på många av de klokheter som sades - inte minst från min kollega :)

Slutligen var det dags för politiker från fyra riksdagspartier att kommentera rapporten och seminariet. Mats Persson (L), Niklas Wykman(M), Janine Alm Ericson (Mp) och Oscar Sjöstedt (Sd). Tyvärr hade socialdemokraterna tackat nej till medverkan, vilket var synd. De hade behövts i debatten.  

 

3 saker stack ut i dagens samtal:

1. Det finns en stor samsyn av nuläget. Alla inser komplexiteten i de uppdrag som åligger Arbetsförmedlingen. Alla känner väl till den kritik som finns när det gäller service, leveranssäkerhet, kvalitetskontroll och effektivitet. Det är också en dyr myndighet, där det är svårt att veta effekten på varje satsad krona.

2. Alla verkar ense om att vi behöver fokus på insatser och ersättningsmodeller som är kopplade till jobbresultat. För mig som jobbat länge med dessa frågor är detta intressant... Mycket av det som sades idag på seminariet hade varit omöjligt i Sverige för 5-10 år sedan. Då pratade man om att hitta kvalitetsmått som "att må bättre" eller "ha ett bra cv". Nu är fokus på kvantifierbara mått som "jobb" eller "inte-jobb". Det är bra. Kvalitativa parametrar som "att må bra" eller "ha ett cv" påverkar nämligen ett kvantitativt mått som jobb.

3. Cecilia Fahlberg och hennes utredning har identifierat något mycket viktigt! Vi har en tröghet på den svenska arbetsmarknaden som stoppar dem med lägst kompetens att komma in... Hon pratade varmt och länge om vägledningskompetens som är tillgänglig - inte bara för dem som är arbetslösa, utan även för dem som befinner sig inne på arbetsmarkanden - och på så sätt stöttar dem som vill fortbilda sig eller byta karriär helt.

Den här sista punkten är oerhört intressant. De dolda jobben står för 9 av 10 lediga jobb. Det är otroligt viktigt att synliggöra dem för så många som möjligt, även för dem som har ett jobb. Det skapar en rörlighet inom arbetsmarknaden som underlättar för dem som står utanför.

Efter dagens lunchseminarium är jag förhoppningsfull. Det finns många som vill hitta en hållbar och långsiktig lösning. Det finns också en ökad samsyn kring vad som är viktigt och bra. Det är bra för Sverige AB.

 

 

Marknadens väktare...

Under helgen har jag förhört 15-åriga dottern som ska ha prov i marknadsekonomi i nästa vecka. Jag kan inte låta bli att reflektera lite över innehållet utifrån AlphaCE:s roll som leverantör till flera myndigheter.

Här är ett udrag från läroboken som beskriver kriterierna för en framgångsrik marknad:

  • Näringsfrihet - vem som helst ska kunna starta och driva ett företag.
  • Många aktörer - det ska finnas så många köpare och säljare på en marknad att ingen enskild aktör kan påverka priset.
  • Fri konkurrens - ingen samverkan får förekomma mellan företagen, de ska tävla med varandra.
  • Privat ägande - bidrar till personligt ansvar och ökad motivation. Utan äganderätt vill ingen göra långsiktiga investeringar eller ta risk med lånade pengar för att utveckla verksamheten.
  • Fasta spelregler - fast regelverk och långsiktighet gör att människor vågar ingå avtal.
  • Fullständig information - aktörerna behöver ha god överblick över marknaden för att kunna fatta kloka beslut. Det ska finnas fullständig information om priser, kvalitet, kundnöjdhet etc. så att kunderna kan jämföra.
  • Laissez faire - statlig inblanding i den känsliga marknaden kan rubba de känsliga marknadsmekanismerna. Därför bör staten i möjligaste mån lämna marknaden ifred.

 

Vem som helst får starta företag och verka i vår bransch, så det råder näringsfrihet. Däremot kan inte alla bli leverantörer till Arbetsförmedlingen eller någon kommun. Det ställs höga krav på oss aktörer och det tycker jag är bra. Kraven har också ökat under de sista åren, branschen har mognat. Trots det finns i dagsläget ca 240 leverantörer till Arbetsförmedlingen. Vissa är stora nationella koncerner och andra är små enmansfirmor med stark lokal förankring. Mao kan man med fog säga att det finns många aktörer.

När det gäller fri konkurrens är jag bekymrad. Under de senaste åren har Arbetsförmedlingen haft svårt att få igenom sina upphandlingar. Det har inneburit allt tuffare konkurrens för oss leverantörer eftersom det finns färre avtal/uppdrag att tävla om. Antalet upphandlade arbetsmarknadsutbildningar har minskat dramatiskt under de senaste 2-3 åren och det slår hårt mot hela branschen. Duktiga yrkeslärare försvinner från yrket och dyra investeringar går till spillo. Det är svårt att "tävla" när det finns färre uppdrag att tävla om...

I min hemkommun Uppsala upphandlades för ett år sedan ett gigantiskt uppdrag som innehöll både sfi och yrkesutbildningar. Uppdraget - med ett värde på ca 32 msek/år - var så komplext att den tvingade fram en osund dialog mellan olika konkurrenter för att "en" aktör skulle kunna leverera hela tjänsten. Vid två tillfällen avfärdade jag telefonsamtal från olika konkurrenter med kommentaren "detta är inte ok, den här typen av samtal vill jag inte föra". Min kommentar bottnar i en moralisk kompass snarare än ett affärssinne, vilket bekymrar mig. För vissa aktörer är det svårt att ha en stark moralisk kompass när konsekvensen blir att varsel eller nedläggning.

När det kommer till "privat ägande", "fasta spelregler" och "laissez faire" finns det mycket att säga. Vi har hela diskussionen kring vinster i välfärden, 3:12-regler och blockpolitiken som spelar oss ett spratt... Vad vill politikerna med arbetsmarknadens utmaningar? Hur tänker de kring privata aktörer i välfärden? Just nu pågår en stor utredning om Arbetsförmedlingens framtid och förhoppningsvis får vi en politisk enighet som hjälper oss att arbeta långsiktigt.

Nåväl, vi på AlphaCE kommer att arbeta vidare med att sprida så mycket kunskap om vår verksamhet som möjligt. Vi är branschens effektivaste leverantör enligt Arbetsförmedlingens rating och det tänker vi fortsätta att utveckla.

Jag tror på information och kunskap som två av de viktigaste mekanismerna i en marknadsekonomi. Jag kommer därför att fortsätta sprida kunskap, t.ex. i den här bloggen, oavsett om det är bekvämt eller obekvämt för konkurrenter, politiker eller andra intressenter.

För en sak har läroboken helt rätt i - privat ägande bidrar till personligt ansvar.

 

Företagartips till S

Uppsala Igår fick jag besök av två fantastiskt trevliga kvinnor. Socialdemokraterna ville veta mer om oss företagare. Initiativet kom från Hanna Westerén (s), riksdagsledamot från Gotland och ledamot i Näringsutskottet, som är ute på en "kunskapsresa" där hon besöker små och medelstora företag i hela landet. Det ska resultera i en rapport till Näringslivsminister Mikael Damberg och förhoppningsvis göra lite avtryck på företagarpolitiken. Med på besöktet var även Uppsala läns riksdagsledarmot Agneta Gille (s) som jag träffat vid flera tillfällen.

Jag är väl förtrogen med det djupt rotade förakt för företagare som finns inom socialdemokratin. Pappa var arbetarsonen som tog studenten och gjorde klassresa. Berättelserna om arbetarrörelsens kamp under 1900-talet var ett ständigt pågående samtal vid köksbordet.

Vår sommarstuga ligger vid den gamla bruksorten Galtström. Där finns ett av Sveriges äldsta järnbruk och på det väl bevarade lönekontoret finns rester av svunna tider... Släktens skolbetyg, närvarolistor från gudstjänsterna och kvitton på vad de anställda handlade i butiken är konkreta tecken på den makt som arbetsgivaren hade. Många arbetare köpte mat (eller sprit) på "krita" och barnen kunde ärva skulderna. I generationer var man tvungen att arbeta på bruket.

Det mest skrämmande är gevären som hänger på lönekontorets vägg. Om fabriksarbetarna protesterade mot eventuella avdrag på lönen kunde kontorspersonalen försvara sig. Gevären hänger där än idag som ett minne om dåtidens personalpolitik.

Det tog många år att förlika mig med tanken att jag är företagsledare - då min bild av en företagare var den girige, blogutsugande och skräckinjagande mannen som ägde slott och herresäten. Det var en person som bara brydde sig om pengar och vinstmarginaler. Men forna tiders direktörer har väldigt lite med dagens entreprenörer att göra. Dagens företagare har ett större hjärta, en närhet till sin personal och tar ett större ansvar för samhällsutvecklingen. Jag vet många företagare som struntat i sin egen lön eller belånat sin villa för att säkerställa att personalen får både lön och rimliga anställningsvillkor.

Min storebror är "fackpamp" inom sjöfarten och när vi diskuterar jobb vid släktträffar delar vi fullt ut samma värderingar när det gäller fortbildning, arbetsmiljö, lönenivåer och anställningsvillkor. AlphaCE har kollektivavtal med Unionen och de är en viktig samtalspartner i vårt utvecklingsarbete.

Agneta Gille frågade mig under mötet varför tonen från Uppsalas lokala näringsliv var så hård. Jag försökte förklara att vi företagare känner oss orättvist bemötta. Vi känner inte igen oss i den bild som ledande ministrar, fackpampar eller kommunalråd berättar om i media eller i debattartiklar.

Här kommer således några tips till dagens socialdemokrater:

1. Hitta en ny "fiende". Gårdagens brukspatroner är tack och lov ett minne blott. Vi entreprenörer vill både personalen och samhället väl. Använd den kraften på rätt sätt.

2. Ni måste kunna skilja på företagare och riskkapitalister inom välfärdssektorn. Det behövs entreprenörer som vill utveckla samhället, skolan, vården och omsorgen. Vi måste hjälpas åt att säkerställa att vi får bästa möjliga effekt för våra skattepengar. Möt inte räknesnurrorna i deras specialgren - bokföringskonsten - diskutera istället kvalitet och hur vi får mest effekt för våra skattemedel.

3. Det är viktigt vad ni säger och varför. Det räcker inte med ett studiebesök eller välvilliga ord i enskilda samtal. Det spelar roll vad ledande företrädare säger i media - oavsett om det är nämndens ordförande eller ett statsråd. Känner vi oss trampade på kommer vi att reagera.

 

Här är bilden från gårdagens möte :)

 

Prisets baksida

Malmö Rådhus I veckan fick jag priset Årets Grundare Syd 2017 av Founders Alliance. Priset tilldelas entreprenörer som på ett föredömligt sätt har byggt ett framgångsrikt företag utifrån kriterier som omsättning, lönsamhet, antal anställda och samhällsengagemang.

Syftet med utmärkelsen är att "inspirera till ett uthålligt företagsbyggande i Sverige genom att belöna och lyfta fram särskilt framgångsrika entreprenörer". Grant Thornton är med som sponsor och hjälper till att göra ett analysarbete tillsammans med Founders Alliance för att vaska fram kandidater som ska omsätta mer än 100 msk, ha en lönsamhet på minst 10 msk och dessutom ha en grundare som fortfarande är aktiv i bolaget.

Founders Alliance grundades av Niclas Carlsson och är ett nätverk för entreprenörer. Under middagen i Malmö Rådhus berättade Niclas om sina erfarenheter av entreprenörsskapets baksida. I slutet av IT-boomen på 90-talet fick han ett rejält bakslag, men istället för att ge upp använde han sina erfarenheter och relationer för att bygga ett framgångsrikt nätverk.

Det är precis vad entreprenörsskap handlar om - att vända sina motgångar till något konstruktivt. Just därför är det hedrande att få priset av Founders Alliance. Andra entreprenörer vet nämligen precis vad som krävs... som min bordsgranne uttryckte det:

- Det är champange ena dagen och fosterställning i duschen nästa dag.

Att stå på scen och få pris är inte särskillt svårt. Desto jobbigare är de nätter då man har svårt att sova på grund av företagets problem eller när man helst vill krypa in i duschen och lägga sig i fosterställning, som min bordsgranne uttryckte det.

Några framgångsnycklar har jag dock lyckats identifiera för att jag ska orka ta mig igenom motgångar:

1. Ha passion för ditt jobb. Älska inte pengar, vinst eller resultat - de är nämligen bara ett kvitto på att du har tänkt eller gjort rätt. För att kunna göra rätt måste du brinna för din produkt, din tjänst eller din affärsidé. Jag har förmånen att ha världens häftigaste affärsidé; att hjälpa arbetssökande till jobb. Det finns inget roligare att jobba för, så det är inte svårt att lägga tid, kraft och energi på att vi ska lyckas.

2. Se till att ha rätt team. Ingen kan bygga ett framgångsrikt företag själv, det krävs ett gigantiskt lagarbete. Ju större företag, desto fler måste dra åt samma håll. Jag har världens bästa team på alla möjliga olika nivåer och orter i landet. Det är en förmån att få följa vårt arbete i Ljusdal, Borlänge, Kristianstad och Halmstad. Varje dag blir jag imponerad över vad mina kollegor presterar. Det är en fröjd. Då är det lätt att hitta energi när det blåser motvind.

3. Se sanningen i vitöga. Det går inte att ducka för utmaningar eller problem. Ofta blir de större eller svårare att hantera ju längre de får gro... Fundera istället på hur du kan använda en "stängd dörr", ett tappat avtal eller en förlorad kund till något positivt. AlphaCE kan se ut som en framgångssaga utan motgångar, men faktum är att vi har varit utdömda flera gånger under vår 5-åriga livstid. Det har varit allt från att pengarna på kontot varit slut till att politikerna avslutat våra avtal med några veckors varsel.

Sverige och världen behöver fler entreprenörer. Vi behöver fler som vågar se möjligheter när andra ser problem och vi behöver fler som vågar ta risker för att bygga en bättre värld. Just därför är Niclas Carlssons initiativ viktigt. Vi entreprenörer måste hålla ihop, stötta varandra och skapa förutsättningar för framtiden. Därför är det så charmigt att Founders Alliance delar ut pris till tre entreprenörer i olika faser.

- Årets Unga Entreprenör Syd 2017, Abtid Janinejad, en 21-åring med höga ambitioner för sitt entreprenörskap.

- Årets Grundare Syd 2017, som befinner sig mitt i sin företagargärning...

- Årets Förebildsentreprenör Syd 2017, Bertil Allard, en erfaren entreprenör som på ett föredömligt sätt lämnat stafettpinnen vidare och generationsskiftat sitt livsverk.

I onsdags hittade jag några nya vänner som jag definitivt kommer att hålla kontakten med. Inte minst ser jag fram emot en lunch med Bertil Allard och hans son Peter nästa gång jag är i Helsingborg. Jag ser också fram emot den stora finalen i Stockholm i september då jag kommer att träffa ännu fler kloka och inspirerande entreprenörer.

Här är en bild på mig tillsammans med Niclas Carlsson och övriga pristagare i onsdags :)

 

.

 

 

Möte med departementen

Stockholm Idag var jag inbjuden till workshop hos Näringsdepartementet kring hur vi får personer som står långt från arbetsmarknaden i arbete.

Det händer att jag har möten på Näringsdepartementet. Det händer än oftare att jag deltar i samtal kring hur vi löser arbetsmarknadens utmaningar. Dagens workshop var dock unik eftersom det var var tre statssekreterare som bjöd in till samtalet;

  • Niklas Johansson, statssekreterare på Näringsdepartementet
  • Annica Dahl, statssekreterare på Arbetsmarknadsdepartementet
  • Erik Nilsson statssekreterare på Utbildningsdepartementet

Dessa departement är mer eller mindre involverade i arbetsmarknadens utmaningar. Arbetsmarknadsdepartementet styr över Arbetsförmedlingen. Utbildningsdepartementet äger utbildningsfrågorna och det är viktigt eftersom många som har svårt att komma in på arbetsmarknaden har låg utbildningsnivå. Näringsdepartementet äger näringslivsfrågorna och eftersom arbetsgivarna skriker efter arbetskraft - av varierande karaktär - är det deras ansvar att försöka hjälpa företagen att hantera kompetensbristen.

Att tre olika departement samlar sig kring denna viktiga samhällsutmaning är faktiskt något unikt. Ofta brukar olika departement kunna fastna i prestige som "det här är vårt ansvar" eller "det här borde ligga på vår budget" - men att tre statssekreterare tar sig tid att vara på ett och samma ställe samtidigt tycker jag visar att regeringen tar frågan på allvar och verkligen vill åstadkomma helhetslösningar som sträcker sig över traditionella strukturer eller system.

Här är de tre statssekreterarna Niklas Johansson, Annica Dahl och Erik Nilsson på bild:

 

 

Under dagens workshop fick vi dels information om nuläget och den politik som man försöker skapa, dels se några goda exempel. "Västeråsmodellen" kallade man ett samarbete mellan McDonalds, Arbetsförmedlingen och Lernia.

Personligen tyckte jag att det var väldigt roligt att Kim Galin, fd utbildningskonsult på Lernia, var med och berättade om projektet. Henne träffade jag nämligen för 5 år sedan då AlphaCE var nystartade. Jag var hennes jobbcoach i Västerås (som nybliven företagare var det en av mina roller) och hon var deltagare inom ramen för vårt jobbcoachavtal. Jag tipsade min forna arbetsgivare om henne och hon har uppenbarligen gjort ett kanonjobb - eftersom hon till och med fick komma till Näringsdepartementet och berätta om sin insats. Fantastiskt roligt, men också en påminnelse om hur liten skiljelinjen mellan att vara arbetssökande och framgångsrik i arbetslivet är.  

Lernias uppdrag är numera avslutat då Arbetsförmedlingens avtal med Lernia har gått ut. Och det där med korta avtal och projektproblematiken inom arbetsmarknadspolitiken var ett av de problem som identifierades under dagen.

Receptet för framgång med arbetssökande är inte någon avancerad vetenskap. Det finns några framgångsfaktorer som alla lyfte fram idag:

  1. Långsiktighet och uthållighet - att kunna bygga och planera över tid. Många projekt är 6 månader eller 1 år. Upphandlar AF eller en kommun är det oftast med hj a LOU vilket innebär att avtalet är 2 år med möjlighet på option på 1 + 1 år. Det betyder att leverantören börjar montera ned precis då man har börjat hitta framgångsfaktorerna. Istället för att få fokus på utveckling, investering och nästa steg blir fokus avveckling.
  2. Goda relationer - för att arbetsgivare, myndigheter och enskilda individer ska gå i takt, göra "rätt" och skapa förändring krävs goda relationer. På vissa håll fungerar AF bra, på andra håll fungerar det mindre bra. På vissa håll har McDonalds en engagerad chef och på andra håll har man det inte. Personkemi och goda relationer växer inte på träd, men vi som var på plats under workshopen kunde konstatera att det är "samma gamla ansikten som dyker upp överallt". Det var många bekanta namn och ansikten i rummet... Det skapar också snabba beslutsvägar.
  3. Mätbara mål och tydliga förväntningar - Vi kunde konstatera att vi ofta har för lågt ställda krav och förväntningar på både aktörer och individer. Människor vill veta vad som förväntas av dem och sedan få verktygslådan för att nå dit. Inte minst är detta viktigt om man vill stärka en arbetssökandes självkänsla. De måste känna att nästa steg är realistiskt och att andra - i ens närhet - tror att man kommer klara av att ta nästa steg. Då växer man.
  4. Enklare kontakter med myndigheterna - Alla arbetsgrupper pratade om "en väg in till AF" eller en "Key Account- organisation" som hjälper arbetsgivarna igenom alla offentliga system såsom AF, kommuner, SFI eller dyl. 

Precis så jobbar vi på AlphaCE - med Account Manager lokalt och nationellt - som stöttar våra arbetsgivare genom de snåriga offentliga systemet. Det har också varit en av våra framgångsfaktorer. Vi har mellan 300-500 arbetsgivare per län som vill göra samhällsnytta och rekrytera via oss.

Det mest bestående intrycket av dagens workshop är det kreativa greppet att samla tre departement i en och samma fråga. Det var väldigt bra gjort! Ett stort tack från en "gammal" arbetsmarknadsnörd. Detta var det mest kreativa jag sett på 20 år i branschen.

Nu hoppas jag att det blir verkstad av alla klokheter som sades idag också... För det förtjänar Sverige och alla arbetssökande som vill ha hjälp.

Här är en bild på det team som arrangerade dagen:)

 

Den tydliga chefen...

Under helgen brukar det ges tillfälle att reflektera över veckan som gått. Den här helgen har jag funderat en del över förra veckans vanligaste kommentar;

Oj, vad du är tydlig!

just den kommentaren fick jag nämligen från medarbetare, journalister, en politiker och en banktjänsteman. En annan kommentar som jag fick förra veckan var...

Åh, vad rak och ärlig du är!

Det är väl en märklig kommentar? Alla ska väl vara så ärlig som möjligt? För mig är det i alla fall inte ett alterantiv att vara oärlig eller otydlig - i synnerhet inte i min roll som vd.

Jag kan inte låta bli att förundras över dessa två kommentarer. Hade jag fått dem om jag varit en 55-årig man? Är folk ovana vid att en kvinna har makt över en organisation med över 550 anställda och just därför är tränad i tydlighet?

Jag har absolut utvecklat en rak kommunikation efter många år som chef och trots det så blir det nästan dagligen någon form av missförstånd. Någon övertolkar mitt budskap och någon annan missar det helt.

Jag gör mitt yttersta - hela tiden - för att undvika missförstånd. Jag måste säga samma sak i olika kanaler och på olika sätt. För som vd för en stor organisation måste jag:

  • vara tydlig när jag pekar ut riktiningen som jag vill att organisationen ska gå
  • vara tydlig när jag t.ex. delegerar för att teamet ska veta vilka ramar och befogenheter de har
  • kunna ge positiv feedback så att människor växer
  • kunna ge negativ feedback så att organisationen vet om något är på väg åt fel håll

Jag kan omöjligt göra det fantastiskt fina jobb som alla våra lärare, praktikplatsanskaffare, säljare och regionchefer gör - vi jobbar för samma sak, men vi har olika roller. Jag försöker i möjligaste mån följa deras arbete via statistik, telefonmöten, besök och samtal - men det är viktigt att de får en rimlig chans att följa mitt arbete. De ska veta vad jag vill och varför.

En tydlig chef kan vara jobbig och obekväm. Men alternativet (en otydlig chef) är betydligt sämre.

Det där med tydlighet behöver inte betyda att jag har rätt - tvärtom. Jag har ofta fel och jag älskar när mina kollegor upptäcker det och korrigerar mig. Det betyder att kontrollerar de fakta som jag baserar mina beslut på och vågar ifrågasätta mig. Det är viktigt. En sådan situation inträffade också denna vecka då en nyanställd kille stoppade mig när jag var förbannad på hur en kommun hanterade sin arbetslösa. Han sa:

"Kontakta inte den politikern. I alla fall inte nu. Då kanske situationen låser sig. Försök en annan väg istället."

Han vågade stoppa vd:n första dagen på jobbet och dessutom korrigera mig. Han tänkte rätt och vågade dirigera om mig. Han var tydlig, ärlig och hade kloka tankar som han vågade framföra. Det uppskattar jag. Men - så hade jag också varit tydlig med vad jag var på väg att göra... Han kunde uppfattade situationen och såg direkt utmaningen. Tydlighet är bra. Det ger alla en förutsättning att hantera situationen på ett klokt och kontruktivt sätt.

En annan uppskattad situation i veckan var de arbetsdagar som jag hade med vårt interna "filmteam", då jag fick möjligheten att umgås med några kollegor från Kristianstad.

Almedina, Michelle och Caroline är tre unga, välutbildade och drivna kvinnor som vågar prova nya saker. När vi sitter i bilen och jag ska skjutsa dem till Arlanda passar jag på att fråga dem vad de har för karriärmål. Almedina svarar snabbt "Jag har sagt till min chef att jag vill bli regionchef" och Michelle säger lika snabbt "Jag har varit tydlig från start med att jag vill bli HR-specialist".

Den typen av tydlighet är ovanlig, inte minst bland unga vuxna, men den är bra. Det är lättare att fånga upp någons ambitioner om man känner till dem.

Fler personer borde bli mer tydliga i vad de vill och varför. Och om folk generellt hade varit både tydliga och raka - då hade jag förmodligen inte fått kommentaren Oj, vad du är tydlig!

Här är en bild från vårt filmteam i veckan....

 

Alla behöver idoler

Idag hade jag förmånen att få spendera eftermiddagen med Olle Larsson, entreprenören bakom Wenngarns slott, som lyckats bygga en miljardkoncern med alla möjliga (och omöjliga) affärsverksamheter.

Jag träffade Olle för första gången i höstas på Entrepreneur Week i Thailand där min bloggkompis Thomas Sonesson samlat 30 entreprenörer för att utbyta erfarenheter och kunskaper. Efter en vecka tillsammans bestämde jag mig för att börja kalla Olle för "storebrorsan", av den enkla anledning att han gör saker bättre (och större) än mig samt hela tiden måste tjata och ifrågasätta mig! Oerhört irriterande. Och oerhört nyttigt.

Idag fick jag chansen att träffa "brorsan" igen - och han pratade oavbrutet i 2,5 timme. Trots att han försökte övertyga mig om att "vi har fått två öron och en mun för att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar"...

Nu gjorde det inget att Olle pratade för han visade mig alla fantastiska projekt som han sysslar med och jag fick en privat visning på Wenngarns slott. Dessutom berättade Olle om framgångsreceptet i sitt entreprenörskap.

Här är några saker som Olle försökt lära mig idag:

1. Det är bra när det är eländigt. Det skapar goda förutsättningar för att göra något bättre. Dessutom är det tråkigt att göra det enkla. Det roliga är att göra det svåra.

2. Våga vara visionär. Ensam är inte stark, tillsammans är vi starkare - men för att kunna jobba tillsammans vi måste sträva mot ett gemensamt mål. Därför är det viktigt att skapa en gemensam målbild. Ledarens uppgift är att visa vägen och skapa visionen.

3. Orka jobba långsiktigt. Det är viktigt att fokusera på god kvalitet och att våga göra det man tror är rätt och riktigt - då blir man trovärdig. Och gör man rätt saker då kommer den ekonomiska belöningen också.

Olles företag heter Sisyfos, efter Kung Sisyfos i den grekiska mytologin som blev dömd att i evighet rulla en sten uppför ett berg. Varje gång Sisyfos nästan var uppe på berget halkade han och stenen rullade ned igen. Det var ett evighetsarbete och ett straff. Men om Sisyfos kunde att ändra sitt mindset och tänka att hans uppgift var det roligaste som gick att göra - då lurade han gudarna. Istället för ett straff fick han en belöning.

Sisyfos är ett bra namn på en sann entreprenörs verksamhet för det kan sannerligen kännas som ett evighetsarbete när man kämpar mot gudarna... Men ju mer motstånd man möter som entreprenör, desto mer får man kämpa. Och ibland måste man ändra sitt mindset och tänka "ja vad bra att det är eländigt för då finns det goda chanser att det kan bli bättre".

Olle är defintivt större, starkare och mer erfaren än vad jag är. Kanske är han mer tjurskallig, men en sak är säker: min "storebror" Olle är definitivt en förebild och likt en lillasyrra är jag fast besluten att försöka bli minst lika bra. Hmmm... jag har sex år på mig, för det är åldersskillnaden mellan mig och "storebror".

Suck! Det är inte lätt att vara lillasyrra och ändå har jag tränat på mina två biologiska bröder i drygt 40 år.

Här är en bild från vår biltur. Ja, ni ser den galna blicken :)

 

Den hysteriska företagskulturen

Igår gick jag till sängs med ett stort leende på läpparna! Anledningen till min glädje var AlphaCE:s 5-årsdag och det tårtkalas som svepte över hela Sverige under dagen.

Den 1 februari 2012 slog vi upp dörrarna till AlphaCE första gången. Då var vi fem anställda och idag har vi passerat 500 medarbetare. Vi brukar fira vår födelsedag, men i år var det jubileun och därför var kalaset lite mer omfattande. Marknadsavdelningen hade föreberett med partyhattar, ballonger och tutlurar. Dessutom hade de utlyst en tårttävling på våra 50 orter. Vilka kreativa idéer som kom in...

Vissa tårtor innehöll AlphaCE:s vision "alla har en plats på arbetsmarknaden". Här ser vi en tårta från Sundsvall på det temat:

 

 

Några tårtor hade en bild mig. Den mest hysteriska var nog den från Kalmar-kontoret med en bild hämtad från mitt Insta-konto när jag gör ett hopp. Gissa om jag skrattade högt när jag såg den ...

 

 

Vi har ett internt konto där vi kan visa bilder för varandra. Flödet igår var fullt av musik, ballonger, glada deltagare, vackra tårtor, partyhattar och dansande människor. Tyvärr kan jag av hänsyn till PUL inte visa allt här på bloggen, men det var en kavalkad av glädje och kreativitet som jag aldrig sett maken till.

Tänk vilken kreativitet och kraft som kan finnas i en företagskultur. En starkt vision och ett tydligt mål med verksamheten underlättar förstås, men med "rätt folk på bussen" blir företagskulturen ett självspelande piano. Jag har fullt förtroende för vår personal och de lyckas alltid överträffa mina förväntningar.

Det där med "rätt folk på bussen" har blivit en viktig symbol för vår verksamhet. Det i kombination med glädje är framgångsreceptet. För det är när man har kul på resan som man åstadkommer enastående resultat. Och kul det har vi! Inte minst igår, inte undra på att jag somnade med ett leende på läpparna :)

Här är den 3D-tårta som Gävle-kontoret tävlade med... Notera att lamporna lyser. Och svaret är JA - den var ätbar!

 

 

 

Konsten att lata sig

Bälinge Jag får ofta frågor av typen "hur orkar du?". Jag kan avslöja en sak - skenet bedrar. En framgångsfaktor för mitt virvelvindstempo är nämligen att jag är ruskigt bra på att lata mig.

Förra veckan hade jag ett högt tempo. Jag var i Stockholm på måndagen och diskuterade SFI hos Svenskt näringsliv tillsammans med statssekreteraren på Utbildningsdepartementet. På tisdagen hade jag ett styrelsemöte i Eskilstuna med vårt nya dotterbolag KunskapsCompaniet. På onsdagen var jag i Göteborg och träffade Volvo Group. På torsdagen invigde vi nya lokaler i Ånge och på fredagen lanserade vi Affärsänglarnas kommande TV-projekt på AlphaCE:s kontor.

Vissa möten krävde mer förberedelser än andra, men att bara transportera sig från ena orten till den andra kräver rätt mycket tid så det gäller att hålla koll på agenda och uppdrag. Därför hade jag smugit in några av mina knep. Jag är nämligen inte så ambitiös som min omgivning tycks tro. Här är några av mina recept för att klara vardagen:

1. Hitta luckor när du gör ingenting. Och när jag menar "ingenting" så menar jag verkligen "ingenting", eller i alla fall inget som är kopplat till en prestation eller känsla av "måste". Jag är expert på att sitta ett par timmar i soffan och lyssna på hur de övriga familjen stökar runt i huset. En annan favoritsysselsättning är att promenera utan någon ambition att bli svettig eller få bättre kondition.

2. Använd mikropauserna. Jag älskar t.ex. att åka tåg och jag tycker att man ska undvika att prata i mobiltelefonen när man sitter i en tågkupé. Det är ett utmärkt tillfälle att sova eller förbereda sig inför ett möte.

3. Gör inte det som någon annan gör bättre. En klassisk tidstjuv är att göra saker som man är halvbra på. Jag är t.ex. usel i köket och min familj brukar inte uppskatta min matlagning. Trist? Absolut, men fördelen är att de hellre lagar mat än låter mig laga mat - och vips har jag vunnit lite tid.

4. Jag är en administrativ katastrof. Men eftersom jag vet om det har jag två knep. Det ena är att jag har rutiner för allt som rör administration. Jag måste ha mappstrukturer och gör helst all administration (t.ex. skriver protokoll) direkt så att jag inte missar något viktigt. Det andra knepet är punkt 3 (se ovan), dvs att samla duktiga adminstratörer i min närhet. Min make är den lysande stjärnan i sällskapet.

5. Se så lite på tv som möjligt. Jag vet inte hur mycket tid som genomsnittssvensken lägger på tv, men jag är övertygad om att jag tjänar 1-2 timmar varje vardag på att inte se på TV i jämförelse med andra. På minussidan kommer förstås ett och annat missförstånd, då jag inte har koll på TV-serier. Å andra sidan går det att hitta det mesta på SVT play, om man skulle vilja.

Så där! Nu har jag avslöjat några av mina sämre sidor och dessutom berättat hur jag hinner med allt i min vardag. Hoppas att ni har en riktigt lat söndag. Det tänker i alla fall jag ha :)

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.