Maria Mattsson Mähl

Välfärdsentreprenören

Det finns för få kvinnliga entreprenörer. De flesta startar företag där de har erfarenhet. Därför är det viktigt att sprida kunskap om företagande i välfärdssektorn. Det här är mitt bidrag:

Tv om entreprenörskap

Stockholm Den här veckan har jag gjort en TV-serie med tre korta program om hur man blir en bättre entreprenör.

Jag ska erkänna att jag var ruskigt nervös inför tv-inspelningen... Och när jag luftade min ångest vid frukostbordet svarade mina barn med ett självklart "Äh, var bara dig själv, mamma. Nått måste de ju ha sett, för annars hade de väl inte frågat."

Nu har jag precis fått tjuvkika på resultatet och jag är inte helt nöjd. Den där snabbpratande personen som viftar med händerna hela tiden är rätt hysterisk (och det är jag). Men de andra som jobbar med produktionen är nöjda och det är ändå huvudsaken. Kommunikationschefen på AlphaCE är också nöjd, så nu är det bara att åka med....

Initialt blir det tre filmer i "Lilla företagarskolan":

1. Tänk stor

2. Så tar du hem den stora affären

3. Anställ folk med konstiga namn

Jag hoppas förstås att en och annan person blir inspirerad och vill starta företag. Förhoppningsvis blir det också en förlängning på programmet med andra företagare, som ger sina bästa tips för att lyckas som entreprenör. Det ser jag fram emot.

Här är en bild från inspelningen på Henrik Svidén och Anna Dalqvist som ansvarar för produktionen:)

 

 

 

 

Arbetsgivarna behöver SFI

Stockholm Idag har jag pratat på ett lunchseminarium som arrangerades av Svenskt näringsliv med rubriken "Effektiv språkundervisning för bättre matchning och fler jobb".

Det fanns flera namnkunniga personer på talarlistan, men den mest kände var Erik Nilsson, statssekreterare på Utbildningsdepartementet.

 

Jag har träffat Erik Nilsson vid flera tillfällen. Han är kunnig inom  integration och SFI (svenska för invandrare). Därför är det alltid intressant att höra hans synpunkter, troligen var det också därför som salen var fullsatt.

Seminariet inleddes med några arbetsgivarrepresentanter. Boo Rundqvist från stålverket Uddeholm i Hagfors beskrev utflyttningsortens dilemma. De ser invandringen som en viktig rekryteringspool. Tony Pedersen från IT-företaget Tretton37 beskrev utmaningen för deras programmerare att studera SFI i kombination med arbete och funderade istället på att låta sina anställda köpa svenskundervisningen för sin kompetensutvecklingspeng. Karin Tapper från Livsmedelsföretagen berättade om utmaningarna med snabbspåren och hur komplicerat det hade varit att hitta tolkar som kunde den fackterminologi som krävdes inom ett visst yrke.

Svenska arbetsgivare ropar efter lösningar som snabbt hjälper dem att komma vidare med sina rekryteringsbehov. Dessvärre möts de av ett lapptäcke av politiska initiativ och arbetsmarknadspolitiska projekt som även för den en insatt person kan vara förvirrande. Det är inte konstigt att arbetsgivarna har svårt att navigera i alla initiativ och insatser - hur bra och välvilliga de än är.

På seminariet presenterades Nacka kommuns auktorisationsmodell som en föregångsmodell där kommunen har ett nära samarbete med AF och privata aktörer. Trots att det finns nationella riktlinjer och ramverk för SFI - finns det gott om lokala varianter, något som också framkom i seminariet. Stora kommuner har mer resurser att lägga på upphandling, kvalitetskontroller och bransch- eller nivåindelningar. Mindre kommuner har inte alls samma förutsättningar.

Statssekreteraren var mycket tydlig i sin argumentation - det blir inte någon nationell SFI-peng á la Nacka kommun. Han anser inte att enskilda individer ska (eller kan) välja SFI-skola. Han anser inte att de har rätt kompetens eller förutsättningar att välja en leverantör.

Den åsikten är inte ovanlig bland socialdemokratiska politiker. Jag kan ändå inte låta bli att förundras över huruvida folkvalda fritidspolitiker förväntas förstå Skolverkets direktiv och konsekvenserna av olika leveransmodeller bättre än dem som använder tjänsten. En nyanländ invandrare har i alla fall ett egenintresse i att sätta sig in i frågan. Dessutom har oftast både vänner och släktingar med erfarenhet från SFI och finns det en val-modell kan de dessutom byta leverantör om de är missnöjda.

Jag hoppas ändå att våra folkvalda politiker ser möjligheter med en flexibel och skalbar SFI som snabbt kan anpassas utifrån arbetsgivarnas behov eller volymökningar (eller minskningar) i den egna kommunen. Jag hoppas också att Erik Nilsson förstod vikten av att hjälpa de små och oerfarna kommuner. Den upphandlare som tidigare köpt sopsortering och kopieringspapper ska nu upphandla något som de aldrig har haft kontakt med tidigare. Det är inte lätt att köpa SFI - så mitt handfasta tips till statssekreteraren blev: gör en lathund. Då kanske upphandlarna får en chans att göra rätt. Just nu får medborgarna olika sorters SFI beroende på i vilken kommun man bor.

Det är fantastiskt spännande att jobba med integration och jobbmatchning i dessa tider. Och jag ser fram emot nästa gång vi ses i debatten Erik Nilsson. För i grund och botten tycker vi rätt lika - även om dagens åhörare troligen upplevde en livlig debatt. Vi vill nämligen båda två ha bästa möjliga SFI för våra skattepengar.

Här är jag och statssekreteraren Erik Nilsson :)

 

 

 

Arbetsförmedling 2,0

Idag har jag deltagit på ett seminarium som arrangerades av Svenskt näringsliv. De lanserade en rapport över Arbetsförmedlingens ratingsystem, där man jämför det svenska systemet med den modell som finns i Australien och England.

AlphaCE är den aktör som har flest orter med högsta betyg, vilket troligen var en anledning till att just jag fick möjlighet att kommentera rapporten.

Den som bjöd in till seminariet var Edward Hamilton, arbetsmarknadspolitisk talesperson från Svenskt näringsliv. Jag hade förmånen att träffa honom redan när han arbetade som politisk sakkunnig åt arbetsmarknadsministern i Alliansregireingen. Det är troligen 7-8 år sedan. Edward har således följt "Jobbcoachbranschen" länge och är väl insatt i den ratingmodell som AF använder.

Teknikföretagen hade en representant på plats som fick inleda med att beskriva arbetsgivarnas stora rekryteringsbehov. Därefter var det dags för Katrin Östman, som skrivit rapporten "Made in Australia", att beskriva innehållet och slutsatserna den rapporten.

Vi var två representanter från branschen som kort fick kommentera rapporten, jag och Björn Hellgren från Adecco. Sedan var det dags för Arbetsförmedlingen att kommentera...

Mattias Elm från Arbetsförmedlingen tackade för rapporten och i synnerhet för berömmet, som han erkände att myndigheten inte var särskilt van vid. Något som fick publiken att skratta. Mattias berättade också att några av de förbättringsförslag som Svenskt näringsliv efterfrågar redan är på gång, som t.ex.

1. Att de leverantörer som enligt ratingen presterar dåligt (eller sämre än snittet) kommer att stängas av.

2. Att AF tycker att det är intressant att undersöka möjligheten att använda "bäst i rating" för de arbetssökande som gör ett "icke-val" istället för att som idag använda "närhetsprincipen".

3. Att ratingen kommer att bli mer lättillgänglig för allmänheten.

Efter 10 år i branschen kan jag säga att ovanstående kommentarer är revolutionerande! Här har äntligen en offentlig myndighet hittat en modell som utvärderar kvalitet (eller snarare bästa efffekt i relation till förväntad effekt) och dessutom kopplar individens val till dessa parametrar.

Just nu pågår en utredning av Arbetsförmedlingens roll och hur vi bäst möter framtidens utmaningar på arbetsmarknaden. Soledad Grafeuille, som är huvudsekreterare i denna utredning, avslutade seminariet med att berätta lite om deras arbete samt kommenterade även ratingen kort.

Nu ser jag fram emot vad detta kommer att innebära för arbetsmarknaden. Jag är nämligen övertygad om att denna rating kommer att ge positiva effekter för den arbetssökande.

Tänk vad roligt att vi har kommit så här lång i branschen till slut - efter alla år av diskussioner och möten... Skam den som ger sig :)

Bäst i branschen

 

Strax före julhelgen kom Arbetsförmedlingens rating av leverantörerna i tjänsten Stöd och matchning. AlphaCE är den effektivaste jobbfixaren i branschen, med råge. Jag ska försöka förklara varför.... Men först lite information om ratingen.

Arbetsförmedlingen har ett system med 3 stjärnor som ska underlätta för de arbetssökande när de ska välja leverantör. Det är alltså både ett utvärderingsverktyg och ett sätt att visa de arbetssökande hur vi aktörer presterar. En stjärna betyder att man levererar sämre än snittet i arbetsmarkandsområdet, två stjärnor betyder att man levererar medelbra och tre stjärnor betyder att man är bättre än snittet. AlphaCE levererar bättre än snittet på 11 av sina 19 områden och i övrigt levererar vi enligt snittet.

Ratingen baseras på en modell där "svåra arbetssökande" ger högre utslag på ratingen än "enkla arbetssökande". Ett komplicerat system rankar de arbetssökande utifrån olika parametrar som ålder, utbildningsnivå och bostadsort. För oss leverantörer är det därför omöjligt att styra ratingen utifrån vad vi tror ger bäst effekt.

Här är en tabell över vilka aktörer som fått tre stjärnor samt på hur många orter de har lyckats prestera över snittet.

Den röda stabeln är AlphaCE :)

 

Vad är det då som gör oss så framgångsrika?

1. Vi har engagerade medarbetare, men det har även våra branschkollegor. Däremot har vi sedan starten byggt en företagskultur där engagemanget har ett fokus på att deltagarna ska ut till en arbetsgivare. Många av våra branschkollegor lägger sitt engagemang på skriva cv eller att göra aktiviteter i klassrummet. Det ska naturligtvis vara kvalitet där med, men det är viktigt att engagemanget kanaliseras rätt och att fokus är "ut från klassrummet".

2. Vi anser att ett jobb är ett jobb. Oavsett om det är en tim-, deltids- eller heltidsanställning så det alltid lättare att få ett jobb om du har ett jobb. Därför lägger vi ingen värdering på vad som är ett bra jobb. Det har gett resultat. Vi hjälper 70 % av våra arbetssökande till jobb. Det betyder inte att AF räknar det som ett jobbresultat eller att det syns i deras statistik. Enligt deras mätningar ligger vi på mellan 40-60 % (vilket också är bra, till och med bättre än rikssnittet), men i våra interna mätningar mäter vi alla sorters jobbresultat. Anledningen är de positiva effekter hos både personal och arbetssökande så fort någon får ett jobb. Det händer något magiskt när en arbetssökande har fått sin första anställning - även om det bara är en timanställning.

3. Vi vågar mäta. Vi försöker mäta så mycket som möjligt, vilket förmodligen är lite osvenskt. Vi mäter antalet arbetsökande som varit på anställningsintervju, vilka som är på praktik och vilka som får jobb. Inte helt oväntat finns det en korrelation. Därför är det viktigt att mäta även andra resultat än själva slutresultatet.

4. Vi tänker försäljning. I alla typer av affärsrelationer är det viktigt med en god kundrelation. Vår betalande kund är Arbetsförmedlingen, men det en arbetsgivare som ska vilja anställa. Därför lägger vi stor vikt vid våra arbetsgivarrelationer. Vi har en fullfjädrad säljorganisation som ska stötta arbetsgivarna - i syfte att de ska vilja och våga anställa. Denna del av verksamheten är fortfarande under utveckling, men här är vi unika i relation till våra branschkollegor.

5. Vi brinner för vår vision att "alla har en plats på arbetsmarknaden". Varför berättar jag hemligheten bakom våra resultat? Jo - ju för fler vi kan hjälpa ut i jobb, desto bättre för Sverige. Dessutom tror jag på konkurrens. Har vi bra konkurrenter tvingas AlphaCE vara ännu bättre, för vem hade OS-medaljören Usain Bolt varit om det inte hade funnits andra fantastiska sprinters att utmana?

Så nu hoppas jag förstås att våra konkurrenter läser min blogg. Förhoppningsvis kan de bli inspirerade :)

 

Nytt år, nytt bolag, nya möjligheter

Hösten har varit hektisk. Jag har ägnat mycket av min tid åt något som jag aldrig gjort förut; att köpa ett stort bolag! Veckan före jul blev det äntligen klart; AlphaCE förvärvar Kunskapscompaniet, ett utbildningsföretag som leverar yrkesutbildningar inom transport, bygg och industri.

I ett läge när regeringen varnar oss företagare för att bedriva skolor och tjatar om problemen med "vinster i välfärden" - så signerar jag alltså dokument som innebär att vi köper ett gymnasium! Varför i hela fridens namn gör man så?

Jo, för att Sverige behöver yrkeskunnigt folk. Det är stor brist på lastbilschaufförer, bussförare, svetsare, rörmokare, snickare, betongarbetare, plattsättare och undersköterskor! Arbetsförmedlingen har svårt att få igenom sina upphandlingar och just nu saknar de avtal på flera bristyrken. Många kommuner gör så gott de kan för att köpa kommunal vuxenutbildning inom yrkesutbildningar, men även här blir det fel... Det saknas avtal och således är det svårt att hjälpa näringslivet.

Sveriges arbetsgivare behöver hjälp. De behöver hjälp att marknadsföra, utbilda och rekrytera. Och som arbetsmarknadsnörd och entreprenör är det bara att hugga i. Friskolor är det långsiktiga verktyget som finns att tillgå.

Kunskapscompaniet har funnits sedan 1992 och är ett etablerat varumärke i Södermanland och Västmanland. Jag stötte på varumärket redan för 10 år sedan och har alltid varit imponerad över att de aldrig varit föremål för kritik, trots att många andra aktörer i branschen fått löpa gatlopp i media.

Jag träffade personalen första gången i somras när vi skulle etablera ett samarbete och blev djupt imponerad. Här finns den yrkesstolthet och den industritradition som gjort Sverige framgångsrikt. När jag i juni insåg att det fanns en möjlighet att köpa företaget blev jag förstås intresserad. Drygt ett halvår senare är vi i hamn.

I torsdags berättade jag nyheten för all personal. Jag blev djupt rörd av Kunskapscompaniets reaktion - jag fick hjärtliga kramar och gratulationer trots att de endast sett mig i korridoren vid några tillfällen. Jag har också fått positiva reaktioner från AlphaCE:s personal, en medarbetare skickade ett mail med kommentaren; Vilken fantastisk julklapp! 

Vår nybildade koncern kommer ge oss ännu bättre förutsättningar i vår strävan mot att "alla har en plats på arbetsmarknaden".

Vår plan är nu att lämna in en ansökan i januari 2017 för att bedriva yrkesutbildningar i Rosengård, Angered och Rinkeby fr o m hösten 2018. Ambitionen är att tillsammans med vårt nationella arbetsgivarnätverk skapa ett yrkesgymnasium som ger jobbmöjligheter för de ungdomar som ingen annan satsar på.

Vill du vara med? Nu börjar jakten på rätt lokaler, rätt arbetsgivare och duktiga yrkeslärare :) vi har 1,5 år på oss och behöver all hjälp som vi kan få. Nu ska har vi ett verktyg till i verktygslådan som kan göra nytta. Vilket fantastiskt 2017 som väntar!

Här är en bild på mig och några av yrkeslärarna på Kunskapscompaniet...

 

 

 

 

Framtidens legender

Ibland blir jag ovanligt imponerad av människor jag möter. Idag var en sådan dag.

Jag hade blivit tipsad av entreprenören John Lundqvist om att jag borde träffa grundarna av Save by Solar. Idag gavs äntligen tillfälle och sent i eftermiddags träffade jag vd Linus Werner, försäljningschef Hugo Larsson och IT-chefen Mathias Petzäll på deras kontor i Boländerna. Tyvärr fick jag inte chansen att träffa Viktor Gabre, för han var ( i sann entreprenörsanda) ute och byggde anläggning.

För mig är Save by Solar ett bra exempel på vad Uppsala kan åstadkomma med den fantastiska grogrund för företagande som universitetsvärlden i kombination med nationslivet är!

Linus Werner studerade till civilingenjör och Hugo Larsson var nationalekonom. De träffades på Stockholms nation där de båda var aktiva. Linus skrev sitt examensarbete om solceller och det gjorde Hugo också - de såg ett hål på marknaden och så föddes idén till Save by Solar.

Även UF-företagandet finns med i deras historik och visar på hur viktigt det är att ungdomar får växa upp i rätt kontext för att bli framgångsrika entreprenörer. Hugo är uppvuxen på västkusten och älskade entreprenörskapet redan i skolan. Han drev UF-företag på gymnasiet och tävlade i allt, så även i företagande. Det gjorde Mathias Pätzell också. Det var så de lärde känna varandra - via UF-företagandet. Mathias studerade sedan vidare på Chalmers, men har han anslutit sig till Save by Solar där han jobbar med IT.

Solceller är en teknik som vi troligen kommer att nyttja betydligt mer i framtiden. Förmodligen (och förhoppningsvis) kommer våra barnbarn att skaka förvånat på huvudet åt vårt sätt att konsumera och producera energi. Just därför är det så spännande att lyssna på morgondagens företagare och deras tekniska lösningar.

Men det som imponerar mest på mig är inte den tekniska solcellslösningen. De här tre entreprenörerna kombinerar och korsbefruktar olika kompetenser på ett briljant sätt såsom att t.ex. ha en klassiskt genomtänkt försäljningsteknik med fokus på att sälja så mycket som möjligt i kombination med en vägran av att tumma på kvalitén. Det är också imponerande att först bygga upp lokala produktionsanläggningar med långsiktiga kundrelationer för att sedan kombinera detta flexibla och internationella IT-plattformar. Dessutom har de lyckats bygga upp ett imponerande kontaktnät - trots sin ringa ålder.

Jag är övertygad om att vi kommer höra talas om Hugo, Linus och Mathias i framtiden. På samma sätt som vi idag pratar om Ingvar Kamprad som möblerade folkhemmet och Jan Stenbeck som bröt sönder monopolet inom tv och telefoni - så kanske vi i framtiden pratar om killarna som var med och byggde framtidens energi.

Och jag var där! Jag var där på Stångjärnsgatan 8 och träffade dem en dag i december år 2016. Jag tycker det är coolt.

Lycka till nu grabbar! Jag ser fram emot att följa er framgång!

 

Mer information om företaget finns här:

http://www.savebysolar.se/

 

Och här är en bild på en solcellspark som Save by Solar har placerat ovanpå Actic (gamla Centralbadet) vid Gamla torget.

 

Bra vd-egenskaper?

Ledarskap fascinerar mig och jag funderar ofta på varför vissa idrottsledare, politiker eller företagsledare lyckas bättre än andra på att förmedla en vision, en känsla eller ett budskap.

Jag har snart varit chef i 20 år och merparten har jag varit vd. Det är faktiskt lite märkligt, för jag har aldrig sökt ett vd-jobb och om jag ska vara ärlig så tycker jag inte ens att jag är en särskilt bra vd... Jag har t.ex. ett ruskigt dåligt tålamod och jag är en administrativ katastrof. Dessutom pratar jag för mycket och för ofta.

De senaste dagarna har jag haft anledning att fundera på olika vd-egenskaper och några saker tror jag är viktigare än andra är:

1. Förmågan att lyssna

Ofta när man talar om förmågan att lyssna tänker man på två personer som sitter mitt emot varandra, den ena talar och den andra lyssnar. För mig är lyssnandet betydligt mer mångfacetterat. Vad sägs och vad är det som inte sägs? Vem är budbäraren och vad varför säger just den här personen detta nu? Mitt bästa tips är att lyssna på olika ställen och i olika sammanhang - vad sägs i sociala medier, hur går snacket i fikarummet och vad kommer fram i beslutsprotokollet på mötet? 

Det är inte givet att det är "sanningen" som budbäraren kommer med - oftast finns det betydligt fler perspektiv att ta hänsyn till.

2. Förmågan att kommunicera

Kommunikation är svårt. Vilken chef eller förälder har inte hört sin kollega eller sin tonåring säga "Va, det har jag aldrig hört!" trots att man tjatat om samma sak flera gånger? Eller ännu värre; mottagaren har hört något annat än det som avsågs. Missförstånd är inte ovanligt och det är svårt att som chef och ledare säga "nu har du misstolkat mig". Därför är det viktigt att säga samma sak på olika sätt och i olika kanaler - hela tiden.

Någon känd stor företagsledare (tror det var Petter Stordalen) sa "Säg samma sak om och om igen. När du hör att andra repeterar ditt budskap då har du precis börjat förmedla ditt buskap. Fortsätt säga samma sak i minst ett år till." Det är otroligt irriterande att höra sitt eget "papegojande" i olika sammanhang. Min strategi är att försöka sprida ut budskapet i olika kanaler. Det skapar lite mer variation och förhoppningsvis når man fler personer.

3. Förmågan att stå i rampljuset

Som vd (eller ledare) måste du vara beredd att stå i rampljuset. Ju större bolag eller verksamhet, desto större megafon får du i strålkastarljuset. Det är inte alltid så lätt. Som ledare blir du ifrågasatt även när du har rätt och ibland blir du inte ifrågasatt - trots att du har fel. Allt du gör (eller inte gör) nagelfars i detalj av medarbetare, journalister och proffstyckare. Somliga älskar strålkastarljuset och har en naturlig fallenhet, andra tycker det är obehagligt.

Jag är bekväm i rampljuset, men älskar det inte. Det är roligare när andra står där. Jag blir väldigt glad när personalen och deltagarna får uppmärksamhet. Dessvärre brukar verksamheten får mer uppmärksamhet om jag är beredd att stå i rampljuset.

4. Förmågan att vara stabil när det blåser

Som vd är det viktigt att ha perspektiv på de problem och utmaningar som dyker upp. En ledare måste kunna stötta när det är tufft och se möjligheter även när det är som mörkast. Många vittnar om att "det blåser på toppen" och det är sant. Men om man inte gillar blåsten ska man inte ens försöka ta sig längst upp...

5. Förmågan att välja rätt team

Eftersom det är omöjligt att vara bäst på allt, så gäller det förstås att hitta rätt team. Jag har rätt många brister så jag är oerhört glad och tacksam för mina underbara kollegor. De stoppar mina galnaste idéer, ifrågasätter mig när jag har fel och kompletterar mina brister...

Och om man nu inte har förmåga nummer 1-4 så duger det gott med nummer 5. Då klarar man faktiskt det mesta :)

 

Glöggmingel hos S

Reginateatern Idag var jag bjuden till Socialdemokraterna på glöggmingel. Det kändes extra angeläget att gå på dagens mingel efter höstens alla dispyter med några av länets ledande socialdemokrater kring allt från SFI-upphandlingen i Uppsala kommun till debatten om "vinster i välfärden".

Ardalan Shekarabi är ordförande för Socialdemokraterna i Uppsala län. Han inledde med ett välkomsttal där han talade om problematiken i Mellanöstern, Brexit och valet i USA. Det blev en fin inledning.

Jag är genuint intresserad av att prata samhällsfrågor med andra personer som bryr sig om samhällets utveckling. Jag är också uppvuxen med en klassisk socialdemokrat till far som gärna och ofta diskuterade politik vid köksbordet. Det är därför inte särskilt svårt att hitta samtalsämnen på ett glöggmingel där socialdemokratiska kommunalråd, riksdagsledamöter och landstingsråd medverkar.

På minglet fanns även en del näringslivsprofiler. Vi diskuterade allt från bredband i landsbygden till tågförbindelserna i Mälardalen.

Vi kom även in på Ilmar Reepalus utredning om "vinster i välfärden" och jag tror att Agneta Gille, riksdagsledamot, och Bertil Kinnunen, landstingsråd, menar allvar när de säger att samhället behöver entreprenörer och företag i välfärden som driver utvecklingen framåt. De har sett vad t.ex. AlphaCE åstadkommer när vi hjälper ca 40 arbetssökande ut i jobb varje vecka. Jag är övertygad om att de är tacksamma och stolta över att det finns företag som AlphaCE som hjälper dem att åstadkomma bästa möjliga effekt för våra skattepengar.

Samtidigt som Socialdemokraterna vill oss välfärdsentreprenörer väl begränsar de samtidigt möjligheterna för oss att delta i utvecklingen av samhället på olika fronter. Vid årsskiftet avslutas t.ex. AlphaCE:s befintliga SFI-uppdrag i Uppsala trots att det inte finns någon långsiktig lösning för eleverna på plats. Den nya upphandlingen, vars ramverk begränsar mångfalden i Uppsalas SFI-utbud och som genomfördes i rekordfart under våren 2016, visade uppenbara brister. Tilldelningsbeslutet är överklagat, av bl.a. AlphaCE, eftersom timpriset i det vinnande budet är alltför lågt och knappast kan genomföras enligt rådande regelverk. Kommunen har därför gjort en direktupphandling och idag tecknat ett 3-månadersavtal med möjlighet till 3 månaders förlängning. I det nya korttidsavtalet får vi en kraftigt sänkt ersättning för vårt arbete. Det betyder att AlphaCE inte kan satsa långsiktigt på viktiga och strategiska områden som skulle gynna integrationen i Uppsala.

I ett läge där samhället behöver långsiktiga lösningar och fokus på integration så har Uppsala kommun en otroligt kortsiktig lösning.

Nu tycker säkert flera ledande S-politiker att denna blogg är onödigt vass och irriterande. Att jag borde vara tyst och inte ha några obekväma åsikter. Men vi entreprenörer är rebeller. Jag har inte startat AlphaCE för att göra vinst. Jag har startat AlphaCE för att jag tror att vi kan förbättra samhället. Och ska jag vara helt ärlig så tror jag att min gamle gråsosse till far hade varit skitförbannad på sina partikollegor. Han hade aldrig accepterat det slöseri av skattepengar som vi nu kan bevittna i offentlig sektor. Han hade varit genuint upprörd över att Arbetsförmedlingen inte har lyckats upphandla arbetsmarknadsutbildningar i den omfattning som behövs, och han hade förmodligen varit än mer upprörd över Uppsala kommuns slappa attityd när det gäller det viktiga SFI-uppdraget där kommunen vid avtalets upphörande vid årsskiftet inte har mer långsiktiga lösningar på plats.

Nu tror jag faktiskt fortfarande att Uppsalas socialdemokrater är tillräckligt kloka för att inse att samhället behöver kamikaze-piloter som jag. De vet att vi har åstadkommit viktiga resultat under de få år som vi har existerat. Men jag är rädd för att de ska slänga ut barnet med badvattnet när de låter sig styras av ren ideologi i kommunala upphandlingar där offentligt driven verksamhet är deras lösning på det mesta.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har jag träffat ett helgon?

Accra Världen behöver förebilder. Kanske är det därför vi hyllar legender som Nelson Mandela, Mahatma Gandi och Moder Theresa. Deras liv och leverne inspirerar många än idag. I fredags träffade jag och min kollega Kristina Björnlund en av världens nu levande hjältar.

 

James Kofi Annan är den fd barnslaven som mot alla odds lyckades fly, gå i skolan, studera på universitet och få ett chefsjobb på en bank. Han sparade sin lön för att kunna starta Challenging Heights och rädda livet på de tusentals barn som är slavar vid sjön Volta i Ghana.

James vill utrota barnslaveriet inom fem år - en till synes omöjlig uppgift eftersom det finns 49.000 barn som arbetar i och vid sjön Volta och av dessa är 21.000 barnslavar som utsätts för tortyr och förtyck. I hela världen finns det cirka 20 miljoner barnslavar. För tre år sedan träffade jag James för första gången, då var hans ambition att utrota barnslaveriet inom 20 år. Nu har han höjt ambitionsnivån. Han ställer ännu tuffare krav på sig själv och sin organisation.

Jag är inte helt säker på att James kommer att lyckas. Däremot är jag helt övertygad om att han kommer göra allt i sin makt för att nå sitt mål. Och makt det har han! ...på många nivåer.

James är en internationell kändis i de kretsar som arbetar med mänskliga rättigheter. Han får träffa presidenter och företagsledare. Nästa vecka ska han träffa Ghanas nyvalda president och inom snar framtid har han ett möte med påven som valt ut James till en av katolska kyrkans ambassadörer - trots att James inte är katolik utan aktiv inom metodistkyrkan.

James framgångar beror troligen på att han struntar i pengar, status och det som i många andras ögon ses som framgång. Det enda han bryr sig om är resultat: Hur många barn kan räddas från slaveriet? Och han jobbar på flera nivåer för att åstadkomma detta:

  • Påverka lagar och regler. Det är James förtjänst att det numera är olagligt med barnslaveri och trafficking i Ghana.
  • Fysiskt hämta barnslavar från deras slavdrivare vid sjön Volta. I fredags var räddningsteamet ute i fält för att hämta 15 barn.
  • Driva opinionsbildning i samhället så att det blir oacceptabelt att sälja och köpa barn
  • Bryta fattigdomsstrukturer. Challlenging Heights driver skola, ger mikrolån och har byggt en torkanläggning där mammorna kan torka sin fisk. Genom att skapa arbetstillfällen och säkerställa att barnen får utbildningsmöjligheter ger han samhället en framtid.

 

I framtiden kommer vi att prata om Martin Luther King Jr och Nelson Mandela i samma mening som James Kofi Annan. Han har lyckats med så fantastiskt mycket mot alla odds och han kommer inte ge sig förrän hans vision "att utrota barnslaveri" är sann.

Jag är full av intryck och inspiration. Strax är jag hemma i vardagen. Jag lovar att kliva upp på barrikaderna för de arbetsökande och vara riktigt jobbig för politiker och andra ledande makthavare. För kan James Kofi Annan vara "en jobbig social entreprenör" som orkar kämpa för barnens rättigheter mot alla odds, då kan jag lägga in nästa växel i arbetet med vår vision "att alla har en plats på arbetsmarknaden".

Vill ni se fler fina bilder från min resa till Ghana så klicka gärna på filmen här :)

https://www.youtube.com/embed/y7tN163lddI?list=PLQ67JJng1onE9Eut1wsdLHN2zAVO8gmsw

 

Barnslavarna behöver vårt stöd

För några år sedan besökte jag Ghana för första gången. Anledningen var att jag fick ett tips av Hillary Clintons (dåvarande utrikesminister i USA) närmaste medarbetare som ansåg att kvinnors företagande i Ghana var högintressant. Jag och ytterligare 10 svenska affärskvinnor bokade därför en resa till Ghana våren 2014.

Strax innan besöket kom mina två barn hem från skolan. De berättade engagerad och högljutt om den fd barnslaven James Kofi Annan som räddade små barn från barnslaveri. Bakgrunden till entusiasmen var en tävling som Kinnevik-koncernen initierat och där deras stiftelse Reach for Change lät skolbarn vara med och rösta fram "barnens hjälte". Vinnaren skulle få ett stort belopp och prisutdelaren var ingen mindre än kronprinsessan Victoria.

Några dagar senare satt jag i Bälingeskolans korridor och väntade på dottern som hade pianolektion. På väggen hängde ett kollage som några skolbarn gjort. Det fanns bilder på små barn som räddats från sjön Volta, där de arbetat i vattnet från tidig morgon till sena kvällen. Arbetspass på 15 timmar per dag var inte ovanligt. Där fanns också James Kofi Annans berättelse om hur han själv rymt från slaveriet som 12-åring, hur han lyckades skaffa sig en utbildning och hur han lovat sig själv att hjälpa andra barn om han lyckades överleva. Han berättade att han tog namnet från den mest kände Ghanianen som fanns, den fd generalsekreteraren för FN, eftersom han inte ens visste sitt eget namn...

Jag satt där utanför pianolektionen och fick ett infall att försöka få kontakt med James, jag skulle ju faktiskt åka till Ghana om några veckor. Efter lite googlande lyckades jag hitta telefonnumret till mannen som hade haft hand om prisutdelningen. Han gav mig telefonnumret och e-post till James. Några minuter senare fick vi kontakt och bestämde att vi skulle ses. När dottern kom ut från pianolektionen pekade jag på affischen sa:

- Jag ska träffa honom! Vi har precis pratats vid.

Gissa om dottern blev förvånad. Här är en bild på mig och James när vi träffades i Winneba.

 

 

Mötet med barnen i den lilla fiskebyn Winneba kommer alltid att följa mig. Vissa barn blir kidnappade på väg till skolan. Andra säljs av fattiga släktingar som får cirka 150 kronor för ett barn.

Ännu starkare är intrycket från den rehabiliteringsenhet där de räddade barnslavarna bor i cirka ett år för att kunna återinföras i byn. Barnen som är mellan 4-12 år lider av undernäring. När jag såg teckningarna som barnen ritat, värre än de värsta mardrömmarna, insåg jag vidden av allt det hemska som barnen fått uppleva. De har levt på en näve ris och fått simma i havet för att hjälpa fiskarna vid sjön Volta från tidig morgon till sena kvällen. De flesta dör av utmattning eller undernäring. Många dör under sitt arbetspass i vattnet.

Alla överlevannde har sett kamrater dö i vågorna eller av tortyren från den fiskare som äger dem.  

Tack vare James Kofi Annan och andra fd barnslavar som arbetar inom ramen för Challenging Height finns det hopp för barnslavarna i sjön Volta. De kidnappas tillbaka och får den hjälp som de behöver för att kunna återföras till sina familjer och gå i skolan igen.

 

Förutom att rädda barn som arbetar i sjön Volta satsar även Challenging Heights på förebyggande insatser. De har arbetat hårt för att få till en lagstiftning som stoppar trafficking av barn. De har också initierat flera projekt som ska bryta fattigdomen i byn Winneba.

För tredje året i rad bidrar AlphaCE med pengar. Vi har bland annat finansierat en torkanläggning för den fisk som invånarna i Winneba kan fiska 3 månader om året. Genom att torka fisken kan familjerna sälja (och äta) fisken året om. Det har gett arbete åt ca 200 kvinnor som numera kan försörja sig och sin familj. Det har också ökat förutsättningarna för tillgången till mat året.

 

 

Om några dagar åker jag till Ghana igen för att hälsa på James Kofi Annan igen. Jag har med mig julklappspengarna från mina kollegor på AlphaCE som jag ska överlämna till skolan och projekten i Winneba.

Jag kommer att skriva på bloggen om min resa men vill du se en hälsningen redan nu från James Kofi Annan kan du klicka på länken:

https://www.youtube.com/watch?v=6COk24LVhLw&feature=youtu.be&list=PLQ67JJng1onE9Eut1wsdLHN2zAVO8gmsw 

 

 

 

Den sylvassa styrelsen

Uppsala Häromdagen hade jag styrelsemöte med AlphaCE. Jag var väl förberedd och hade skickat ut dokumentation i god tid före mötet, ändå blev det inte någon promenadseger. Jag tvingades tänka till och det var långt ifrån allt som styrelsen gick med på...

I min styrelse finns fem ledamöter. Redan från start hade vi en extern styrelseledamot: Anna-Lena Isaksson som är en erfaren affärsjurist med lång erfarenhet och bred kompetens. Hon har bland annat stöttat grundarna av Tradedoubler. Dessutom har hon erfarenhet av stora börsnoterade bolag och har t.ex. varit bolagsjurist åt Husqvarna.

I samband med att AlphaCE fick avslag på ett banklån för drygt fyra år sedan tog vi in ytterligare ägare för att hantera likviditeten. Sedan dess är Per Berggren och Carl-Johan Ahlström också styrelseledamöter. De har lång erfarenhet av företagande och byggde bland annat upp Exchange. Idag är de aktiva i flera olika branscher som ägare.

Styrelsens senaste tillskott är Nyamko Sabuni, som är mest känd som fd jämställdhets- och integrationsminister. Hon har stor kompetens kring hur politiker tänker och agerar, vilket är värdefullt eftersom offentliga aktörer betalar för våra tjänster. Men framförallt har hon ett intressant internationellt kontaktnät som jag hoppas att AlphaCE kommer att ha nytta av inom snar framtid.

Häromdagen var det alltså styrelsemöte. Jag har numera vant mig vid att bli kritiskt granskad av mina kompetenta styrelsekollegor. Jag har också lärt mig att mina beslut blir bättre när jag blir ifrågasatt och att det är bra för företaget.

En engagerad styrelse som driver verksamheten framåt är en entreprenörs viktigaste verktyg. Jag väldigt glad och tacksam över min fantastiska styrelse. De kompletterar min kompetens perfekt och tvingar mig att tänka bättre, göra bättre analyser och ifrågasätta min inslagna väg - sånt uppskattar jag!

 

Här är en bild från senaste personaltillställningen där 4/5-delar av styrelsen avslutade kvällen med att dansa på bordet :)

 

 

 

 

Maria Mattsson Mähl Född och uppvuxen i Uppsala. Bor i Bälinge, har två barn och är gift med Stefan. Gillar att spela musik på fritiden och motionerar allt för lite mellan barnens olika aktiviteter.