Många av oss har fascinerat tittat i äldre anhörigas skrivböcker från skolan. Min egen farmor hade ingen lång skolutbildning, men en enastående vacker handstil. Till vad nytta?

Ett oväntat svar formulerades i en intervju i Svenska Dagbladet i tisdags med Laurent Lafforgue, en av Frankrikes mest kända professorer i matematik: Datorerna tråkar ut oss. De skapar en sorts alienation.

Skönskrift, kalligrafi, kan däremot bli en “startmotor” för att lära sig mer om nya ämnen - något som märkts i ett antal franska skolor där man ställt undan datorerna och gått in för att lära alla att skriva vackert för hand. Och det viktigaste är förstås inte att skriva vackrast, utan själva processen där tänkandet aktiveras genom att man använder penna och papper, suddar, skriver om och formar bokstäver, ord och meningar på egen hand.

Det visar sig att det man får är något som franska industriledare efterfrågar i mycket högre grad än vad de efterfrågar personer som kan programmering eller artificiell intelligens, nämligen unga anställda som förmår analysera frågeställningar på egen hand.

Också franska politiker är intresserade. Oroande siffror antyder bristande baskunskaper i läsning, stavning och räkning. Och det bästa sättet att vända trenden är, säger Laurent Lafforgue, traditionell undervisning i traditionella ämnen. Att läsa litteratur innebär att man övar sig i kritiskt tänkande genom att man kan jämföra hur människor tänkt och uttryckt sig under olika epoker och förutsättningar. Något liknande uppnår man genom att studera flera språk. Läser man dessutom en del filosofi så får man övning i att följa en tankebana - en förutsättning för att kunna tänka kritiskt.

Ett delvis parallellt resonemang förs ibland om inlärning. Det finns studier som visar att man minns det som man har läst bättre om man har läst på papper i stället för på en skärm. Förklaringen kan vara att läsning på papper ofta ger en mer varierad upplevelse, att man aktiverar fler sinnen och fler tankespår i hjärnan. Studenter som läst en viss mängd kurslitteratur på papper har fått bättre resultat på proven än de som läst samma text på dator.

Om det ligger något i allt detta - och det gör det säkerligen - så blir tillgång till “traditionell” undervisning också något av en klassfråga. Barn med mycket stöd hemma får det som de behöver även om skolan sviker, barn som inte har samma möjligheter riskerar att berövas möjligheten att ta in djupare kunskaper. Skolans “kompensatoriska” uppgift är tydlig, och handlar knappast om att lära ut programmering redan i grundskolan.

Farmor Helga kunde nog inte föreställa sig sådant som artificiell intelligens. Men det som fanns i skolan på hennes tid ledde henne själv vidare till nya intressen.