En berusad förare körde bakifrån in i en stillastående bil på Hugo Alfvéns väg i Uppsala en dag i vintras. Ingen av de inblandade fick några allvarliga skador men den berusade föraren lämnade platsen innan polisen anlände. Han kunde spåras och blev senare åtalad.

Mannen erkände rattfylleriet men hävdade via sin försvarare att han inte kunde dömas för smitningen, eftersom det skulle strida mot det skydd som Europakonventionen ger för att ingen ska behöva avslöja sin egen brottslighet. Tingsrätten höll inte med och mannen dömdes för både grovt rattfylleri och smitning till två månaders fängelse.

Domen överklagades till Svea hovrätt, som är oenig när domen nu avkunnats. Majoriteten slår fast att den som vållat en relativt lindrig trafikolycka i vissa fall inte kan dömas för smitning, med stöd av Europakonventionen och tidigare domar. I Uppsalafallet var emellertid olyckan så allvarlig, och kunde lett till personskador, att föraren inte hade rätt att lämna platsen innan polisen kom, enligt hovrättens majoritet, som fastställer tingsrättens dom.

Rättens ordförande var av en annan mening och ansåg att föraren borde frias från smitningen. Inga personskador vållades vid olyckan och om mannen stannat på olycksplatsen hade han riskerat att det grova rattfylleriet avslöjats. Mannens "intresse av att inte behöva ange sig själv för brott ska anses väga tyngre än de motstående intressen som straffbudet är avsett att skydda", skriver ordföranden. Rättspraxis, grundad på Europakonventionen, innebär därmed att mannen inte borde dömas för smitningen, enligt rättens ordförande.