Ska EU bestämma hur många flyktingar de olika medlemsstaterna måste ta emot? Eller är det ett brott mot ländernas självständighet? Det är ett par av de stötestenar som EU har att hantera i samband med den reformering av asylsystemet som nu är på gång.

– Man brukar säga att EU är bra på kriser, det är då man lyckas flytta fram positionerna och komma vidare. Men de problem vi ser kring flyktingpolitiken är något som på djupet utmanar EU-systemet och dess förmåga att erbjuda trovärdiga lösningar. Det här aktualiserar frågan om EU ska bestämma mer över medlemsstaterna eller om var och en ska få ha sin egen linje.

Det säger Pernilla Wredenfors vid Sieps, Svenska institutet för europapolitiska studier, där hon arbetar som utredare med inriktning på bland annat EU:s asylpolitik.

Hon ser flyktingfrågan som en mer djupgående kris än många andra av de svårigheter som EU ställts inför.

– Det blir i längden ohållbart med en splittrad hållning i frågan. Avsaknaden av interna gränskontroller inom Schengenområdet gör att det måste finnas en modell för fördelning av asylsökande mellan länderna. Flyktingar kommer att fortsätta söka sig till Europa så det går inte att ducka för detta.

Splittringen inom EU går bland annat mellan å ena sidan de så kallade Visegradländerna (Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern) som intagit en mycket restriktiv hållning mot flyktingar och å andra sidan Tyskland, Österrike och Sverige som åtminstone tidigare förordat en mer generös linje.

– På kort sikt kan vissa länder gå längre än andra, men på sikt blir det svårt med så olika inställningar inom EU, menar Pernilla Wredenfors.

Reformeringen av EU:s asylsystem handlar inte bara om hur många flyktingar de olika medlemsstaterna ska ta emot. Arbetet omfattar även de asylsökandes rättigheter under asylprocessen, vem som har rätt till skydd och inte minst Dublinförordningen, det vill säga reglerna för vilket medlemsland som ska pröva en asylansökan.

En diskussion som seglat upp är införandet av ekonomiska sanktioner mot länder som vägrar att följa överenskommelser kring flyktingarna.

– Detta kommer sannolikt att dyka upp när EU ska förhandla nästa långtidsbudget. Frågan om solidaritet drivs inte minst av Italien som tar emot många flyktingar vid sina gränser, kommenterar Pernilla Wredenfors.