Det är snart ett decennium sedan politiken insåg att någonting behövde göras för att Sverige inte skulle missa, eller snarare falla av, life science-tåget. Efter att ha haft en stark ställning internationellt med viktiga läkemedelsföretag, som Uppsalabaserade Pharmacia, hade Sverige tappat mark, vilket man ville göra någonting åt. I forskningspropositionen från 2008 pekas därför, som då kallas, livsvetenskaper ut som ett av 20 strategiskt viktiga fält att satsa på, och förutom höjda anslag till forskning och utbildning presenteras ett stöd för utvecklingen av SciLifeLab – vars nav nu återfinns på BMC i Uppsala.

Förra året bedömde Tillväxtverket att minskningen av antalet anställda inom life science – när Astra Zeneca lade ner stora delar av sin Sverigeverksamhet var det ytterligare ett hårt slag – hade bromsats upp, och att man i alla fall kunde vara ”försiktigt optimistisk” inför framtiden. En utveckling man också såg var att nya, små, life science-bolag startades i snabb takt.

Många av dessa småföretagare sitter i Uppsala, och det politiska och kommersiella intresset för life science har inte gått dem förbi. Inom forskningen har det hänt otroligt mycket de senaste tio åren, och investeringsviljan finns definitivt.

Artikelbild

| Går i bräschen. Den trio som Uppgång har träffat har varit i den förändring som skett vad gäller kommersialisering.

– Det finns väldigt mycket pengar nu, konstaterar Evelina Vågesjö, en av alla de forskare som också blivit entreprenör för att ta sina upptäckter om sårläkning vidare ut på marknaden.

Sara Mangsbo är ytterligare en som på nära håll upplevt hur life science – i hennes fall specifikt immunonkologi – exploderat. Startpunkten för det kan sägas vara 2011, när antikroppen Ipilimumab godkändes för cancerbehandling.

– Därefter har det följts av en uppsjö nya antikroppar som ser till att vårt immunförsvar kan hantera tumörer. Det är en revolution, och det är fantastiskt att ha varit med innan den och sedan se hur enormt mycket pengar man nu spenderar på forskning och utveckling, säger Sara Mangsbo.

Från att ha doktorerat inom någonting få pratade om ska hon nu undervisa och forska i det, som en av två nytillträdda biträdande lektorer i biologiska läkemedel vid institutionen för farmaceutisk biovetenskap. Parallellt med detta fortsätter hon som forskningschef för life science-företaget Immuneed, som hon varit med och startat.

Artikelbild

| Blomtrande scen i Uppsala. För Evelina Vågesjö var valet att stanna i Uppsala strategiskt.

Kommersialisering av forskningsresultat på det här fältet är verkligen ingenting nytt – men någonting har helt klart förändrats, menar Moa Fransson som följer utvecklingen i sitt arbete som affärsrådgivare på UU Innovation, där hon stöttar entreprenörer som vill nyttogöra kunskap från universitetet.

– Allt fler tar ett kommersiellt grepp på sin forskning utöver att enbart söka patent på nya upptäckter. Det börjar bli någonting alla har med sig, man börjar tänka i de banorna redan som student, säger hon.

Här bryter Evelina Vågesjö in:

– … men det är ju också ni som skapat det! säger hon.

Sara Mangsbo håller med: innovationsstödsystemet har inte bara svarat på ett behov, utan skapat möjligheter till företagande.

– Jag tror i alla fall inte att jag haft samma möjlighet att ta tillvara på min entreprenörsanda utan de outreach-aktiviteter som funnits, säger hon.

Oavsett, säger Moa Fransson, är det en ovanligt lyckad kombination att vara entreprenör och akademiker.

– Som forskare får man kämpa hårt i sin vardag hela tiden, med finansiering, deadlines, resultat … Man står och stångar mot dörren och vill ha svar på nästa fråga. Det är en guldgruva när det gäller kommersialisering. Man måste ju sälja in sin forskning, visa hur bra saker man gör, vara övertygande, och inte ge sig, säger hon, och sammanfattar:

– Vi har alltså ett helt universitet fullt av entreprenörer, vi måste bara väcka nyfikenheten.

Närheten till entreprenörskap är i förlängningen samhällsnyttig, menar hon.

– Att ha med sig det här tänket när man kommer in i forskarvärlden och sitter med nya resultat hela tiden tror jag är helt avgörande för att få ut nya behandlingar.

Evelina Vågesjö, Moa Fransson och Sara Mangsbo är överens om att Uppsala är helt rätt ställe att vara på för någon med ambitioner inom life science. Avstånden är korta, fysiskt såväl som mentalt, och Arlanda ligger en halvtimme bort. Men kanske viktigast ändå: all kompetens som finns om man vet hur man ska utnyttja den. Uppsala är fullt av kompetens från exempelvis Pharmacia och Astra Zeneca. När vännerna flyttat till Stockholm har Evelina Vågesjö strategiskt stannat kvar, berättar hon.

– Jag älskar att vara i Uppsala. Jag vet ju var Moa bor, liksom!

Själv har hon parats ihop med en mentor som hade jobbat med samma sak som hon i flera år och varit på kliniker i Indien för att hitta kliniska prövningar. En annan mentor, som hon kontaktade redan under doktorandtiden, har hjälpt henne i fem år nu.

– I måndags valde vi in honom som ny styrelseordförande i bolaget, superkul!

LÄS MER: Ilya Pharma söker finansiärer

Det är många som vill vara med och stötta den nya generationen forskare, märker Moa Fransson när hon scoutar efter mentorer – som dessutom ställer upp utan betalning.

– Det finns ett jättesug att ge någonting tillbaka bland de som sitter på kunskap. Jag tycker vi ska använda oss av det ännu mer.

Även här vill Sara Mangsbo poängtera hur mycket det är UU Innovation och liknande aktörer som skapat möjligheter som annars inte funnits:

– De här personerna finns i Uppsala, men om man inte samlat dem så hade den här plattformen inte existerat. Det är ju ett medvetet val man har gjort, säger hon.

En viktig del i innovationsstödet är att man är välkommen innan man egentligen kommit någon vart, så länge man vill någonting, berättar Moa Fransson.

– Jag hade inte heller någon jätteklar idé om vad jag ville göra när jag sökte mig hit. Men det gäller att fånga upp nyfikenheten. Man vet aldrig vem som får vilka resultat och vad som skulle kunna bli nästa stora grej.