Logga in
Logga ut

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

(S)måföretagare

Uppsala Det har varit mycket diskussioner i veckan om förslaget på nya 3:12 regler. Ett i raden av företagsfientliga förslag från regeringen. Magdalena Andersson uttalar sig om att vi småföretagare har dålig skattemoral och häromdagen sa hon enligt Di ”att de som sitter och har styrelsearvoden, de tar ingen risk”. Det finns ingen hejd på generaliseringar och felaktiga påståenden.

När man funderar över vad som gör att socialdemokraterna har så svårt för småföretagare finns säkert en del av svaret i traditionen. Även om många socialdemokrater säger att de gillar entreprenörskap och vikten av att det finns livskraftiga företag, upplever jag att man agerar som om vi var ett nödvändigt ont.

Jag tror det finns en enorm utmaning i S att hantera en föränderlig värld. Man vet inte hur man skall förhålla sig. Löfven och facket vill nog helst ha tillbaka industri- och verkstadsföretagens era med stora företag som passar i formeln. Samtidigt blir världen global och vi startar inga nya Volvo eller Sandvik i Sverige. Det känns som S är uppbyggt på gamla modeller och då blir den nya världen en utmaning som inte passar in. Man inser att man måste gilla den, men man har inte verktygen för att hantera situationen. Därför blir det ofta fel.

Ett av de stora problemen tror jag är relationen till facket. Fackets roll måste förändras när gamla metoder blir omoderna. Småföretagare upplever ofta att facket ständigt har konflikt som vapen och S måste vara solidariska. Mot facket alltså. Något som gör att man hamnar i en situation där man som parti ständigt får ett dilemma. 

Ett parti som verkar ha så fast förankring i historien får problem när världen förändras blixtsnabbt. Och det går dessutom bara snabbare. Då riskerar den verktygslåda man har bli väldigt tom. Påhitt som Löfvéns innovationsråd är ju närmast pinsamt. Vilka nya idéer skapas där. S måste göra sig av med sin gamla syn på företagaranda och inse att all den välfärd vi skapar i Sverige bygger på en modern typ av entreprenörskap och företagaranda. Självklart i samarbete med duktiga anställda.

En värld utan gränser, en globaliserad värld, en värld med massor av möjligheter. Framtida generationer kommer inte acceptera företeelser som att ett litet bageri sätts i blockad av facket, tvingande kollektivavtal, oproportionerliga sympatiåtgärder eller skadligt LAS. De sticker till Berlin, Silicon Valley eller Kina och bygger sitt företag.

Jag hoppas att S gör sig av med sin gamla ryggsäck och ser hur man kan skapa ett riktigt bra företagsklimat med fokus på de små företagen. Det går inte att hänvisa till den ”svenska modellen” om inte den modellen också utvecklas. Det som var bra en gång i tiden är inte alltid bra i framtiden.

Bli inte småföretagare!

Uppsala Efter en massa roliga och inspirerande saker att skriva om i bloggen är det tyvärr dags att titta lite på verkligheten för oss småföretagare. I dagarna kom remissvaren från en rad olika instanser gällande de kraftigt försämrade 3:12 reglerna. Många är djupt kritiska och det finns goda skäl till det. Det finns en röd tråd i hela utredningen och det är att den slår nästan helt och hållet mot de minsta företagen. Man kan ju undra vad det är som gör att regeringen tycker att det är de minsta företagen som skall drabbas hårdast? Trots att fyra av fem nya jobb tillkommer i småföretag, gör man sitt allra bästa för att försämra villkoren för dem. Fem nya skattemiljarder skall dras in och det mesta skall komma från de minsta företagen. 

Är det helt enkelt så att S och regeringen inte förstår hur företagande fungerar och villkoren för företagare. Hur mycket risk man tar för att dra igång. Belånat hus eller borgen av föräldrar, låg eller ingen lön och man lever oftast utanför det svenska trygghetssystemet. Nästa alla företagare drar igång sin verksamhet för att man tror man kan bygga, utveckla eller förbättra något. Man vill skapa kundnytta för gemene man och är helt fokuserad på de mål man satt upp. Hade de som startar företag studerat skattesystemet och villkoren i företagandet hade nog de flesta avstått. 
 
Något som är märkligt när det gäller förslagen på förändringar i 3:12 är att de stora bolagen klarar sig nästan undan helt försämringar. I vissa fall får de till och med förbättringar. Samma sak gäller minoritetsägare under 4%. Inget emot att de får förbättringar, men varför allt detta motstånd mot småföretag. Enligt en artikel i Di tycker Magdalena Andersson dessutom att det finns ett skattemoraliskt problem med oss småföretagare. Hon påstår att det är svårt att skilja ut vilka som har skattemoral eller inte. Även om man följer lagen. Var annars i samhället kan man resonera så? Suck!

Utan företagande finns det ingen välfärd. Utan företagen som motorn i samhället skapas inga jobb och inga skatteintäkter. Man skulle kunna likna regeringens synsätt på småföretagande med kon och mjölken. Man älskar mjölk, massor av mjölk, men man vill ta livet av kon. 

Stanford - nobelpristagare och entreprenörer

Uppsala Om du följt förra veckans bloggar från resan till Silicon Valley, vet du redan att vi bland annat besökte Stanford University. När vi gjorde besöket berättade Yvonne Eriksson, våran projektledare på plats i Kalifornien, hur aktiva Stanford var när det gällde samarbete mellan universitetet, företagen och allmänheten.

Det finns gott om kvällskurser med en stor bredd. Det som jag tycker är intressantast är att en hel del av kurserna hålls av entreprenörer och jag kan tänka mig att deltagarna är väldigt intresserade av entreprenörskap. Man har helt enkelt utbildningsdelar som heter business, communication och technology. Allt med fokus på företagande i någon form och öppet för allmänheten. 

Tänk vad man kan få ut genom att utveckla samarbetet mellan universitetet och näringslivet. Jag är övertygad om att de är många företagare och näringslivspersoner som gärna engagerar sig som lärare och intresset att delta på sådana utbildningar borde vara stort. Gör man detta rätt kan det både bli en intäkt för universitetet, utvecklat samarbete mellan näringsliv och universitet samt förbättra möjligheterna att skapa en ännu bättre grogrund för startups och företagande i Uppsala. 

Som företagare har man häftiga företag som förebilder. Jag fömodar att Uppsala Universitet har världens bästa universitet som förebilder och inspiration. Här finns det säkert massor att lära för att utveckla samarbetet mellan universitet och näringsliv. 

Här finns Stanford och några kilometer bort finns Berkeley. Två av världens bästa universitet som varit hemvist för över 120 Nobelpristagare. Men som sagt, inte bara det. Man har en stark koppling till näringslivet och bidrar i allra högsta grad till Silicon Valleys och Kaliforniens entreprenörsanda. Det är lätt att inspireras men också se vilka möjligheter vi har i vårt eget närområde, genom ett ökat samarbete mellan Universitet och näringsliv i Uppsala. 

 

Reflektioner från "Dalen"

San Francisco Under en vecka har vi kunnat rapportera från en otroligt händelserik resa i Silicon Valley. Efter fredagens sista programpunkt var det några dagars spaning i San Francisco. Och några timmar på cykel för att uppleva staden på två hjul. Vad som hänt i Silicon Valley finns att läsa i bloggarna från mig och Maria Ingelsson sedan tidigare. Lite mer allmänt om upplevelsen i Kalifornien kan dock vara på sin plats. 

Generellt så har det regnat väldigt mycket i Kalifornien. Efter ett antal år med mycket torka har det regnat mer eller mindre konstant i fem veckor. Vi klarade oss inte heller, utan fick känna av San Franciscos blötare sida. Men vädret kan man inte göra så mycket åt, såvida man inte pratar om klimatförändringarna och det hoppar jag nu. Några reflektioner:

Energin är otrolig och entreprenörerna är rena "rockstars". Här har man verkligen fatta att det är entreprenörerna som skapar jobb och utveckling. Lär av det Sverige!
Möjligheter finns överallt. Och investeringsvilligt kapital. Man tänker "Go big" och ser verkligen möjligheter i allt. 
Pay it forward är devisen. Att hjälpa till utan att förvänta sig att få något tillbaka är påtagligt. Kan man hjälpa till gör man det. På så sätt blir det en väldigt utvecklande miljö med massor av effekter av nya möten. 
Ekosystemet fungerar som en motor. Exit skapar investeringar och investeringar skapar nya företag som kan utvecklas och säljas. Det ger nytt kapital och med det kommer nya investeringar.
Uber gör att man aldrig längtar tillbaka till gamla taxibranschen. Här kommer kunden i fokus och vem som helst kan tjäna lite extra som taxiförare.
Koncept, allt bygger på koncept. Tydligt förpackade varumärken som kopplar ihop fysiska och digitala verksamheter. Styrkan i koncepten ger enorma möjligheter att växa och utvecklas. 

Och så lite mindre positiva spaningar: 
Visst är Google och Facebook otroliga företag. Men är det inte lite varningslampa när man skapar samhällen i samhället, som mindre slutna städer. Och det där med att jobba så mycket (lite) man vill är nog en sanning med modifikation. Har man tuffa mål och vill hänga med i karriären är det nog fullt ös som gäller. 
Dyrt, otroligt dyrt. I Palo Alto betalade vi 4000:-/natten för ett standard hotellrum utan frukost.  Maten kostar skjortan och du skall dessutom lägga på både dricks och skatt. Inget system man inspireras av direkt. 
Infrastrukturen är kass. Ständiga bilköer och vägar som knappt håller ihop. Kollektivtrafik kan man knappt stava till vilket gör att bilen oftast är den enda lösningen. 
Jag har nog aldrig sett så många utslagna människor på så liten yta. Hela San Francisco downtown var fyllt av hemlösa, drogmissbrukare och trasiga människor. Kontrasterna blir extrema och det är omöjligt att inte påverkas.

Men det bästa till sist. Jag och Magnus hyrde cyklar och begav oss över Golden Gate, besökte Sausalito och Triburon. Ett 40 km långt äventyr och den dagen lyckades vi faktiskt pricka in lite solsken. Nu sitter jag på San Francisco Airport och väntar på att SAS skall ta mig hem till Sverige igen. 

Uppsala Innovation Tour - del 7

San Fransisco SAN FRANSISCO. Den 13 till 17 februari 2017 kommer tio uppsalaföretagare att besöka Silicon Valley för att lära sig och inspireras av företagen där. Resan, som kallas Uppsala Innovation Tour, ordnas på initiativ av uppsalaborna Maria Ingelsson, Magnus Axelid och Maria Mattsson Mähl. Uppgångs bloggare Thomas Sonesson och Maria Ingelsson kommer att rapportera dagligen från Silicon Valley.

Efter förmiddagens pass med viktigt att tänka på för att klara byråkratin och det praktiska, var det snabba kast när vi fick lyssna på Rikard Steiber, President Viveport and SVP Virtual Reality. Spännande att får veta mer om VR. 

Att göra alla upplevelser tillgängliga är den korta beskrivningen av VR. Den enklaste sättet att uppleva VR är via en mobiltelefon och en kartonghållare. Det mest avancerade är när du tycker att du är helt i en virtuell värld. En värld där du blir påverkad som om allt är på riktigt och din kropp och din röst är ”spelkontrollen”. Du skapar emotionella band utan fysisk kontakt. Både mellan människor och varor. 

VR är något vi bara sett början på. Spel kommer oftast först när något nytt skall få fäste, så även när det gäller VR. Men på sikt kommer det att erbjudas helt andra saker. Något som bland annat skapar verklighetstrogen och avancerad storytelling. Man skapar sin historia i realtid.

Genom VR kommer det att bli mycket lättare att t ex skapa musik. I princip får du en egen studio helt utan begränsningar. Eller varför inte resa vart du vill i världen utan en enda biljett. Populärast just nu är nämligen Google Earth i VR. Där du kan åka precis vart du vill i hela världen med en overkligt verklig känsla.

Man går från att jobba i 3D till att vara i 3D. Rikard säger att den reklambyrå eller arkitekt som inte anammar denna teknik kommer att vara borta om tre år. Allt detta finns tillgängligt idag och redan till en låg kostnad. Även IKEA och HM ligger långt framme och det kommer självklart att förändra både retail och e-handeln. En riktig "gamechanger". Både enorma möjligheter och stora hot. 

Med hjälp av din hjärna skapas en verklighet som egentligen inte finns. I princip kan man simulera avancerade hjärnoperationer eller andra moment där man kan träna i helt realistiska situationer. Utbildning kommer att förändras dramatiskt och det känns som alla är i samma rum fast man inte är det.

Rikard påstår att VR kommer att skapa massor av idéer hur man kan förändra det man håller på med. Detta oavsett vad man sysslar med. Bara det att man i princip kan bli vem som helst och det känns verkligt är väl spännande. Eller?

Naturligtvis är det som alltid gott och ont som i alla sammanhang. Det kommer att missbrukas men det kommer också att ges helt nya möjligheter. Spännande men också läskigt.

Efter denna omtumlande presentation var det dags för Elin Elkehag, CEO & Founder of STILLA. Elin berättar om hur hon sålde allt hon hade och flyttade till San Fransisco. Vaknade en natt och skrev ned sin plan som sen blev till STILLA. Hon ställde frågan till sig själv – Går det att göra det här på 100 dagar?” 

Resan är otroligt inspirerande. Prototyper tillverkades i lera, massor av passion och massor av jäklar anamma. Sen var det dags att ta beslutet att satsa på riktigt. Som ofta med målinriktade personer - produkten var framme på under 100 dagar. Men sen kom det svåraste, att bygga ett företag. Det tog 500 dagar. Hennes fem foksupunkter ser du på bilden. Kloka ord. 

Stilla lanserades på Indigogo, dvs med crowdfounding. Det blev succé och det blev fullt på 10 timmar. Innan man ens har en produkt för leverans har Stilla kunder i 53 länder och är inbjudna till Sharktank. 

Snygg förpackning med "apple-look". Inte så konstigt, eftersom Elin fått hjälp av folk från Apple att designa produkten. 

Produkten lägger du i handväskan, barnvagnen eller plånboken. Tappar du bort den märker du var den är genom att det larmar i telefonen eller i en applewatch. Enkel funktion via en app. Stilla har redan kontor i Stockholm, San Fransisco och LA. Med den passion och energi Elin visade kan det bara bli succé. Imponerande!

Stilla har värdeorden "Kind, clever and passionate" Vi gillade också att Stilla har en "no asshole policy". Dvs alla som jobbar eller investerar i Stilla måste vara som värdeorden. "No asshole policy" Visst är det bra!

Sen var det en promenad till Google i San Fransisco och där träffade vi Per Hedberg som jobbar på Google Cloud. Men först en gruppbild utanför Googles kontor.

Sen var det registrering så att man hade koll på vilka man bjudit in. 

Per Hedberg pratade om Google under rubriken ”How Google stays on Top of Innovation”. Men först lite storytelling: Inte helt ovanligt här i Silicon Valley så startade Google i ett garage. Alltid lika intressant vad som döljer sig bakom en garagedörr i Palo Alto. Från garaget har Google växt till129 kontor i 57 länder och över 70.000 anställda.

Lkulturen är viktig. Lekfullheten, möte med grundarna varje torsdag som då svarar på frågor från anställda, hälsar nyanställda välkomna, berättar om viktiga saker och bjuder på pizza. Varje torsdag alltså. Något 100-tal brukar vara på plats och resten följer det via video. Massor av saker som skall stärka Googles innovativa kultur. 

Google är definitivt en populär arbetsplats. Det kan man väl hålla med om eftersom man får ca 2 ansökningar i minuten. Ändå är 70% av alla anställda rekryterade på rekommendation av någon annan anställd.

Som alla företag i Silicon Valley uppskattar man misslyckanden så länge man värderar risken innan och sen lär sig av misstaget. Det finns t o m tävlingar i hur man misslyckas för att lyckas. Men naturligtvis också i att hitta på omvälvande förändringar. Man kallar det 10x award och skall inte bara förbättra utan helt förändra något. Så kallade "gamechangers". 

Innan vi lämnade Goggle fick vi besöka deras balkong mot Bay Bridge. Kreativ miljö, eller hur?

 

Uppsala Innovation Tour - del 5

San José Den 13 till 17 februari 2017 kommer tio uppsalaföretagare att besöka Silicon Valley för att lära sig och inspireras av företagen där. Resan, som kallas Uppsala Innovation Tour, ordnas på initiativ av uppsalaborna Maria Ingelsson, Magnus Axelid och Maria Mattsson Mähl. Uppgångs bloggare Thomas Sonesson och Maria Ingelsson kommer att rapportera dagligen från Silicon Valley.

Veckans femte rapport kommer från besöket på Ericsson Innovation Center. Vi har just lämnat Stanford University och åkt några mil söderut till San José. Något av kärnan i Silicon Valley. Jag hade bestämt mig för att Ericsson redan hade sina bästa år bakom sig, men efter besöket måste jag erkänna att jag tror jag har fel. Här händer massor och man har helt ändrat sitt sätt att arbeta. 

I nya häftiga byggnader huserar Ericsson. Det finns plats för 2500 personer, men knappt hälften jobbar där just nu. Med andra ord finns plats för mycket innovation och många nya kreativa människor.

Även om det kändes lugnt på ytan fick vi en fartfylld resa i hur ett 140 år gammalt bolag arbetar för att förändra sig. Med tanke på att det genomsnittliga företaget på topp 500 listan i USA var 75 år gammalt på 70-talet och är under 20 år i snitt just nu, kan man ändå imponeras av att Ericsson klarar sig så bra. Frågan är vad de har i pipeline för framtiden?

Som på alla andra ställen i Silicon Valley blev vi omhändertagna på bästa sätt. Under dryga två timmar fick vi en rundtur i Ericssons värld och hur man tar sig an framtidens utmaningar. 

Vår guide var Thomas Olsson som är chef på Ericsson Experience Center. På bilden ser vi några av Ericssons fokusområden i brunt och som beskriver olika samarbeten med olika partners man har. 

5G är det som kommer att vara avgörande för Ericssons framtid. Genom 100% kvalitetssäkrad uppkoppling kan man t ex köra avancerade maskiner på distans. Här ser vi en manöverstol för en stor grävskopa som kan stå i princip var som helst i världen och styras med exakt precision i realtid. 

Något som innebär att en avancerad maskinförare kan hantera flera maskiner nästan samtidigt och sköta dem helt på distans. Effektivisering av arbetstid och kompetens blir naturligtvis resultatet. 

På samma sätt kan en skicklig läkare genomföra kvalificerade operationer på distans. Det som är avgörande är 5G teknikens extremt höga kvalitet i överföring utan avbrott. 

Bredvid grävskopan ovan såg ni en cykelhjälm. Med censorer på hjälmen kan man förutse och undvika olyckor genom att i stort sett alla fordon har en geografisk positionering och varnar för eventuell fara. 

Här ser vi Johan Rosén som testpilot samtidigt som Magnus Axelid sänder live på FB. Första gången blev Johan tyvärr påkörd, men efter att han lärt sig hur man manövrerar gick det bättre. 1 miljon cyklister omkommer årligen i världen. Med teknikens hjälp kan massor av liv räddas. En så länge kanske vi inte litar på tekniken. Men den har redan 97% säkerhet. En riktigt bra människa kommer upp i 60%. Så det handlar mycket om att acceptara nya sätt att se på tekniken än att veta om den är säker. För det är den.

Ericsson arbetar ständigt med att använda sin teknik på nya sätt. Att genom scensorer mäta mognadsgraden hos frukt under transport är ett spännande projekt. Tillsammans med Maersk har man gjort ett projekt som gör att 30% av frukten som annars skulle behövts kasseras kan klara sig utan att bli förstörd. Detta genom styrning av t ex temperatur och syretillförsel i containern. 

Allt händer blixtsnabbt. Och det ända men vet är att det aldrig kommer att gå långsammare än idag. Allt går fortare och man måste förhålla sig till det. Det finns många branscher som borde fundera på det. Framför allt tung industri kommer att försvinna helt som arbetsplatser. Vem klarar av att ställa om? Eftersom man inte kan stoppa utvecklingen handlar det om vem som bäst anpassar sig. 

Jag gillade Ericsson sätt att förändra sitt innovationsarbete. Man har ett nytt sätt att se på innovation och modellen känns helt rätt. Det var en av orsakerna att jag ändrade inställning till Ericssons framtid. Den andra är självinsikt. Man ser väldigt självkritiskt på hur man agerat tidigare och vill verkligen förändra beteendet. Jag tror man är på god väg. 

Annars kan det bli som Kodak. Man var först med digital kamera men la ner projektet för det skulle förstöra filmförsäljningen. Det slutade med konkurs istället för att bli marknadsledande på digitala kameror.

Det var några korta inspel i en oerhört intressant eftermiddag. Jag fick en känsla av att Ericsson kommer att fixa detta. De har mycket på G. 

Så till några andra iakttagelser:

Här är garaget där Hewlett & Packard skapade sitt företag. Att sitta i ett garage och utveckla verkar vara en framgångsfaktor. 

Och här har vi Mark Zuckerbergs syster nybygge. Man kan konstatera att i Palo Alto rör sig alla de entreprenörer som mer eller mindre är "Rockstars", fritt på gatan. Lite mer nedslag i världens häftigaste fabrik för innovation kommer innan veckan är slut. 

 

 

Uppsala Innovation Tour del 2

Palo Alto

Så här kommer våra bloggar från Silicon Valley att inledas. Med en bild från "Institute for the future". Passande!

Efter Marias start på bloggen från Silicon Valley var det min tur att förmedla lite om förmiddagspasset. 

Besöket skedde på Nordic Innivation Center i Palo Alto. Ett ställe där Nordiska startups kan få stöd och hjälp. 

Redan till kaffet fick vi känna på feelingen. Coupa Café är stället där Mark Zuckerberg skrev Facebooks affärsidé på baksidan av ett kvitto. Observera den praktiska engångstermosen med 15 koppar innehåll. 

Först ut var Jim Green som berättade om grunderna till fenomenet Silicon Valley. Om den grundläggande nyfikenheten, om generositeten att bjuda in till kontakter och möten, om hur man ständigt utvecklas genom nya relationer. Han pratade om fokus på att hitta kundlösningar där man ofta utnyttjar befintlig mjukvara men på nytt sätt. Innovation som ofta är något annat än rena uppfinningar. 

Innovationer som Uber där man använt befintlig teknologi men samtidigt tänkt helt nytt. Något som gjort att man egentligen dödad 160 år av traditionell taxiverksamhet på några år. I stort sett bara genom att tänka nytt. 

Sen var det Jörgen Erikssons tur. Jörgen ansvarar för Nordic Garage Venture. Intressant att få höra hur man ser på investeringar i nordiska startups. Han berättade att 47% av alla exits i världen sker i Silicon Valley. Det finns mellan 14.000 och 19.000 startups här så självklart blir ett och annat framgångsrikt. Dessutom söker sig mängder av företag från resten av världen hit för investeringar och kontakter. 

Ett av bolagen Nordic Garage Venture investerat i är norska Unisound. Här visar entreprenören Christian Hauan sin banbrytande högtalare för  konferensanläggningar och skolsalar mm. När vi fick höra både om företaget och effekterna av deras innovation insåg vi att detta kommer att bli stort. 

Sammanfattningsvis kan man säga en sak. Wow, varför har man inte varit här tidigare. Energi, nyfikenhet, samarbete, utveckling, kreativitet och otroligt spännande människor. Bloggen får skumma lite på ytan då det helt enkelt måste upplevas på plats. 

Designrookie

Stockholm I veckan har det varit Möbelmässa i Stockholm. Kul och inspirerande att se vad som händer på den gigantiska marknaden för kontor och offentliga miljöer. Det jag fastnade allra mest för var en liten utställning som kallades "Designrookie". Mer om det sen. 

När man går runt på mässan kan man se att kontor skall inte se ut som förr. Inga vita skrivbord, inga tråkiga stela stolar och helt nya sätt att hitta lugn i röriga miljöer. Allt handlar om landskap och det aktivitetesbaserade kontoret. Man jobbar i öppna miljöer och tar sin plats där det finns plats. Familjefotot får man låsa in varje kväll i sitt skåp, om man nu tycker man vill ha det på jobbet. I en modern värld så förändras allt såklart. Om man tolkar mässans utställare rätt så ligger fokus på effektivitet, flexibilitet, ljusdesign och akustik. Allt i dova färger och med helt nya typer av stolar och bord. Här tar man ut svängarna och jäklar den som vill ha ett vitt höj och sänkbart skrivbord. Helt ute!!!

Nog var det lite följa John. De flesta företag hade liknande lösningar i liknande färger. En sak kan man konstatera, det blir inte som förr. 

En tydlig trend är att man kombinerar ergonomi och fysisk aktivitet i kontoret. Vi sitter alldeles för mycket stilla och då kan en pilatusboll eller ett par romerska ringar vara en del av kontorets inredning. 

Minimalism är rätt. Den här stolen funkade utmärkt och den tar extremt lite plats. 

Stolar man sätter ihop med dragkedjor och kunde vrida och vända på kändes tilltalande. 

Fat Boy i alla ära, men skall man sitta och jobba i säcken måste den vara hyggligt stabil. Framtiden kontorsstol kanske...

Ett orange-färgat pingisbord kan både fungera som aktivitetsplats och konferensbord. 

Hur skall man ha det i förskolan då? En skolbänk med inbyggd Ipad såklart. Vem behöver kritor i framtiden?

Men nu kommer det bästa. Niondeklassare från Småland har fått designa en "kompakt möbel med smarta förvaringsutrymmen".

Projektet heter "Designrookie" och man kan inte annat än imponeras. Vilken kreatvitet och skaparanda. 

Stubbe heter denna och det finns smart förvaring i stubbens nedre del. 

Stolen Blossom har naturligtvis lagringsutrymmen inbyggt och självklart kan man ladda sin mobil eller padda i ett av stolens dolda uttag. 

Plinka kallade eleverna denna kompakta stol, bänk och förvaring. 

Här sitter sheriffen och alla nödvändiga attiraljer kan han eller hon lagra under stolsdynan. 

Det är projekt som dessa om ger väldigt mycket framtidstro. Kreativiteten är hur stor som helst och smarta lösningar kommer om man bara ger dem en kreativ miljö. Hoppas den kommande generationen får möta ett bra företagsklimat att utvecklas som företagare. Då kommer dessa idéer och andra att hjälpa oss att hitta lösningar som kommer alla till gagn. 

 

 

 

Framgång att skratta

Uppsala Idag har Relation haft ett event som går under namnet "Uppsala Kickstart". Med ambitionen att ge en rivstart åt nya året, skratta och få en massa energi, hade vi samlats på USIF arena. 

Dagens konferensier var Jacke Sjödin. Med sedvanligt rimmande lyckades Jacke recensera och även sammanfatta dagens talare och en hel del annat också. Hade det funnits världsmästerskap i rimning hade Uppsala haft en given vinnare. 

Först på scenen var Klas Hallberg. Jag hade inte hört honom tidigare så kortet var oskrivet. Men efter någon minut var det ingen tvekan. Här skulle det gå undan, man skulle ha jämt göra att hänga med och man skrattade sig genom en dryg timme. Man kan inte annat än hålla med Klas som sa - tyckte du det här var bra har du väldigt svårt att förklara varför. Så jag får nöja mig med att ta med mig en massa positiv energi. 

Efter Klas kom Helen Thyrvin som började med att visa ett citat från Dalai Lama 

Man kan inte annat än att hålla med. Det är nog en och annan som undrar vad man håller på med. Man måste verkligen tänka på vilket innehåll man fyller livet med. Efter en inledning fick vi lite fysisk aktivitet när vi testade på skrattyoga under ledning av Helen. De var nog en och annan som kände sig lite pinsam, men en sak kan man i alla fall konstatera - det är väldigt svårt att vara sur när man skrattar. Till och med när man skrattar på "befallning". 

Efter kafferasten och lite nätverkande var det dags för nästa energikick. Christina Stielli tog plats på scenen. Christina bjöd också på massor av skratt ihopvävt med mycket tänkvärt och kloka saker att ta till sig. Några oneliners: 
"Glädje är en förmåga, inte en egenskap". Dvs man är inte född sur, så har man bara viljan kan man träna upp den. 
"Kan du inte lösa problemet - har du inget problem, kan du lösa problemet - gör det då!"
"Är du en sån som lyser upp rummet när du kommer eller när du går"

Vi behöver ha kul och skratta. Det finns bevisat att den som skrattar är framgångsrikare, mår bättre och lever längre. Rätt skönt att veta när man möter en gnällspik...

 

Distinget på slottet

Uppsala Under tisdagen har det årliga Distinget genomförts i Uppsala. Arrangemanget firade 50 år och detta gjorde att Uppsala Slott var arenan för dagens och kvällens övningar. Efter att Göran Brocknäs och Jennie Claesson hälsat välkomna var det Andreas Hatzigeorgiou från Stockholms Handelskammare som äntrade scenen. Hans budskap var kanske inte så upplyftande då det handlade om de "sju hoten 2017" som han kallade det. Trump, Brexit, Söndrat EU, Murar, ingen Merkel, IS och striden mellan stad och landsort hade han identifierat. Man hade nog kunnat klämma in Putin också utan att någon protesterat. Syftet var dock inte att lägga en våt filt över dagen, utan att se möjligheter i den verklighet vi lever i.  

Lite gladare tongångar blev det när Magnus Åkerman pratade om Storstadsregionens möjligheter och framför allt behovet av kommunikationen mellan Uppsala och Stockholm. Det växer så det knakar, men kommunikationen hänger inte med. Men vår region har väldigt stora möjligheter. Intressant att pendlandet från Stockholm till Uppsala växer väldigt snabbt. Man åker inte bara från Uppsala till Stockholm för att jobba längre. Kul att se att Uppsala ökar sin attraktionskraft, men knappast överraskande. 

 

Kommunikationen var något som Magnus Hasselteg också tog upp i sitt anförande. Han belyste det bland annat med att det var 100 år sedan det blev tvåspårigt mellan Uppsala och Stockholm. Nog är det dags att prioritera fyrspår. 

Patrik Palm, entreprenör bakom Hansoft, uppmärksammade vikten att Uppsala har nära till det mesta och vårt suveräna läge nära Arlanda. Han tyckte även att det skulle byggas en Hyperloop mellan Uppsala och Stockholm. Då skulle resan ta 6 minuter. Bättre än dyra spårvägsprojekt i Uppsala, eller?

Sara Hjortmar som är engagerad i Entrepreneurs Academy berättade att hennes studiekompisar inte lockas av Uppsala utan dras till Stockholm. En orsak trodde hon var att Uppsala-företagen är dåliga på att visa upp sig. Det finns häftiga företag i Uppsala, men många tycker de är dåliga på att marknadsföra sig mot studenterna. 

För ett år sedan på Distinget träffades Kristofer Klerfalk och Jason Dainter. Därför finns nu co-working arean Base10. Ett otroligt viktigt initiativ för att skapa arenor för Uppsala start-ups framför allt inom tech.
Tre nya Unicorn var målet (typ Klarna och Skype). Visst är det möjligt...

En stor del av tiden var vikt till workshops. I ett 20-tal grupper skulle vi brainstorma om hur Uppsala skulle kunna utvecklas inom olika områden. Så här såg vårt upplägg ut. Nu var det inte så lätt att få de grupperna att samsas om ett enda förslag per område. Alla grupper ville nog lyfta fram sitt eget förslag och det konkreta var svårt att hitta. Oavsett gillade jag (så klart) vår grupps förslag - "Uppsala - City of Innovation". Visst skulle det väl vara något att samlas runt?

Hur som helst ledde grupparbetena till fem förslag som överlämnades till fem ansvariga för genomförandet. Kan det bli verkstad eller stannar det vid en god idé? 

Kvällen avslutades med en 50-årsmiddag i Vasa-salen med Cajsa från Cajsas Kök som ansvarig för maten. Inte helt oväntat smakade det utsökt och vi bjöds på en spännande meny med inspiration från Peru. Bättre avslutning på en dag med nätverkande och idéer för Uppsalas framtid kan man inte tänka. 

 

Att vara kompanjon

Bangkok I helgen har vi haft styrelsemöte i Ash Asia i Bangkok. På flygplatsen på vägen hem satt jag och funderade på det där med att ha en kompanjon. I Ash Asia är det fyra kompanjoner. I Gallerix var vi tre. I de flesta av mina engagemang har jag en eller flera kompanjoner. Här kommer mina reflektioner:

Jag tycker att kompanjonskap är ett väldigt bra sätt att driva företag. Ensam är sällan stark och med hjälp och inspiration från människor som ser saker från olika synvinklar, blir ofta resultatet bättre. Med olika egenskaper kompletterar man varandra - ett plus ett kan bli både fyra och fem.

Första gången jag startade företag med en kompanjon var som 25-åring. Jag tyckte det var helt underbart att både få bli företagare och ha en kompanjon att dela både framgångar och bekymmer med. 

Johan som startade Gallerix blev min första kompanjon och jag fick bli egen företagare. Troligen är Johan en av de jag lärt mig mest av som kompanjon och grunden till mitt entreprenörskap. Vi hade stora utmaningar men lyckades också, med gemensamma krafter, lösa det mesta. Att vi gick skilda vägar efter fem år var helt naturligt då vi hade olika mål. Jag ser en styrka i att både kunna bli kompanjon och sen gå skilda vägar som goda vänner. Genom åren har jag funderat mycket på vad som bygger ett bra kompanjonskap. Jag tror det finns några grundläggande saker.

  • Värderingar. Även om man har helt olika egenskaper måste man ha en gemensam värdegrund. Då kommer sakfrågorna att lösa sig eftersom man landar i det viktigaste – värderingarna.
  • Förväntningarna – När man har en idé är det lätt att bara se möjligheter. Men vardagen kommer och det är lätt att få olika prioriteringar. Innan man blir kompanjoner är det grymt viktigt att berätta vad man har för förväntningar på varandra. Hur mycket skall vi jobba, vad förväntar vi oss av varandra och hur hanterar vi situationer när privatlivet inkräktar på vårt kompanjonskap. Har vi samma behov att ekonomiskt utfall och har vi samma möjligheter att stoppa in mer kapital om det behövs. Det finns många viktiga frågor att prata om innan man blir kompanjoner.
  • Gemensamma mål – Om en part tycker det viktigaste är att bli så rik som möjligt och den andra brinner för byggandet, kommer det nog inte att fungera. De allra flesta företagare har en idé om att förbättra och förändra. Pengar är bara ett medel inte ett mål. Att ha en gemensam målbild av företagets mål är väldigt viktigt.
  • Aktieägaravtal – Det låter krångligt och jobbigt. Men väldigt viktigt. Vad händer om man blir osams. Eller om någon blir sjuk eller t o m går bort. Är regelverket tydligt är risken att bli osams mindre och om ändå olyckan är framme, vet man vad som gäller. Inte komplicerat egentligen och behöver inte vara dyrt.
  • Ha kul. Glöm inte bort att livet är för kort för att driva företag utan att ha kul. Att driva bolag är definitivt ingen dans på rosor, men man måste jobba med det lustfyllda. Myndigheter, konkurrenter och andra faktorer kommer att göra livet surt mellan varven. Men låt det inte ta över. Här är det en stor fördel att ha en kompanjon. Man hjälps åt när det är jobbigt och har någon att dela segrarna med.
  • Ta råd. Jag tror de allra flesta företagare som har eller haft kompanjoner är villiga att berätta om sina erfarenheter. Fråga runt, lyssna och skapa din egen uppfattning. Ingen har 100% rätt, men de kan hjälpa dig i din väg att ta beslut.
  • Om du inte vet vad prestige är – googla på det. Prestige är bland det mest korkade man kan ägna sig år. Se till att det aldrig blir en del av din och din kompanjons företagskultur. Det äter verkligen energi.

När vi byggde Gallerix var vi tre kompanjoner. I 25 år levde jag, min bror Peter och tredje delägaren Anders med att dagligen lösa problem och jobba med att utveckla kedjan. Företaget var som en andra familj. Vi tyckte olika ibland men vi hade samma värderingar och jobbade mot samma mål. Därför fungerade det väldigt bra. Därefter har jag haft ett 30-tal kompanjoner. De flesta har jag som kompanjoner fortfarande, men i vissa fall har vi gått skilda vägar. Något som är helt naturligt när viljan eller omständigheter förändras. Jag tror jag har goda relationer med alla även idag, även om vi inte lyckades driva företag ihop.

Att bygga företag med en eller flera kompanjoner är den bästa vägen tycker jag. Men gör din hemläxa först, så kommer både du och din kompanjon att ha både mer kul och bli framgångsrikare.

 

 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer och engagerad i UF m m.