Logga in

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Minskat avstånd i 20 år

Uppsala Igår var det stort jubileum när nätverket Relation firade 20 år på Flustret i Uppsala. Ca 500 förväntansfulla medlemmar från nätverket fyllde Flustret och såg fram emot en härlig kväll tillsammans med födelsebarnet. Många av besökarna hade varit med ända från starten 1998, även då med just Flustret som arena. 

Naturligtvis välkomnandes gästerna med bubbel som sig bör. Åsa och Calle från Fagerudd såg till att alla fick en bra start på firandet. 

 

Personerna bakom detta fantastiska bolag, Helena och Magnus Axelid, hälsade alla välkomna. Ett tydligt budskap från dessa relationsexperter var att inte gå och lägga sig tidigt. För den som sover träffar inga nya männsikor... Det bådade för en lång kväll och natt. 

Mätta magar är en förutsättning för att orka hålla igång hela natten. Att det skulle finnas något gott i magen var självklart. 

Dagens konferencier, Stefan Odelberg, presenterade personerna bakom maten. Med tanke vilka som stod på scenen var det ingen tvekan om att det skulle serveras mat av högsta kvalitet. Från vänster, Kaija Carlson, Uppdrag Köket/Kvantum Gränby, Cajsa Johansson, Cajsas Kök och Lotta Triller från Trillers. Allt från supergoda smårätter under kvällen till korv med bröd som vickning.

Stefan Odelberg dök upp lite här och var. Här försöker han spela AC/DC på en ballong. Gick väl sådär, men helt galet kul. Jag har svårt att se någon som kan bjuda på mer skratt i Sverige idag. Helt underbar. 

Bland gästerna hittade vi även Edward Blom som också fick en plats på scenen. Andra kända ansikten var Stefan Gunnarsson som underhöll i pianobaren. Lite nostalgi innebar det efter alla år på Relationsbåten, där Stefan underhöll i Kinnarpsbaren. Festen avslutades sen av bandet Hoffmaestro med fullt ös in på småtimmarna. Men med lite jetlag från Kina fick jag ge upp och överlät åt andra att ta hand om finalen. 

Några kul spaningar:
Ingen bordsplacering utan bara stående/gående bord. Istället för att bara träffa de närmast runt bordet kunde man möta många, många fler då hela Flustret var en ända stor mötesplats. Fler fester utan sittande gäster!

Många små uppträdanden var en framgångsfaktor för att hålla igång tempot på publiken. 

Att företeelser och mötesplatser som Relation är oerhört viktiga i tider då samhället dras i sär. Relation har som mål att minska avståndet mellan människor. Något som de lyckats bra med i 20 år och som är viktigare än någonsin. Nu ser vi fram emot 20 nya Relations-år med minskade avstånd och mer omtanke. 

 

 

Prestera på scenen

Uppsala Under året har Mötesplats Relation haft en utbildning ledd av Stefan Sauk i presentationsteknik och hur man skall agera på scenen. Vi har varit ett 40-tal personer med ledande befattningar som fått ställa sig på scenen och blivit kritiskt granskade. Dels av Stefan såklart, men även från övriga gruppen. Även om de flesta av deltagarna har scenvana är det intressant att se hur mycket som man kan förändra och förbättra, när man får konstruktiv kritik. 

Så här kul är det att jobba med Stefan. Även om det varit tuffa och ingående bedömningar av våra framträdanden har det varit i väldigt god anda med massor av skratt. Många goda råd har kommit fram som jag och övriga med all sannolikhet kommer att ha stor nytta av. 

En av de som stod på scenen idag var Monica Werneman. Monica hade valt att berätta om att hon sagt upp sig från Poolia och tryggheten, för att kasta sig ut i det okända. Förutom en engagerad presentation med massor av inlevelse, imponeras jag starkt av hennes mod och tankarna om att kliva ut i det okända. 

En annan övning vi fick göra var att läsa upp en text och sen få feedback på hur man agerade. Här ser vi Björn Sweno som får feedback från Stefan efter sitt framträdande. 

Även Mikael Hallbäck hörde till de som skulle läsa en text. Inlevelse, röst och rörelser noterades noggrant. 

Maria Danielsson fick uppgiften att läsa upp en text med mycket fakta och hur man skall förmedla det på ett intressant sätt. 

Sammanfattningsvis en otroligt givande utbildning. Även om de flesta deltagarna har en viss vana att kliva upp på scenen slås man av, hur i stort sätt alla får ett adrenalinpåslag. Nerver kommer fram och det man tycker är enkelt och självklart kan helt plötsligt försvinna helt från hjärnan. Torra munnar och skakande knän var andra vanliga effekter.

Massor av tips och förbättringspotential har vi fått under de fyra utbildningstillfällen vi haft. Vad gör du med händerna? Pratar man för högt, för lågt, för snabbt? Går man runt runt eller står man gömd bakom ett bord. Har man konstigheter för sig i ansiktsuttryck eller med kroppsspråket? Tittar man för mycket ned i marken eller har man power point med alldeles för många ord. Hur mycket som helst har kommit fram under dessa dagar och lärdomarna är många. Det kanske allra viktigaste trots allt för ett lyckat framträdande är -. förberedelser, förberedelser, förberedelser. Alldeles för ofta har man missat att träna på sitt föredrag. I alla fall tillräckligt många gånger. Skall bli kul att testa skarpt i höst. 

 

Blicken riktad mot Asien

Bangkok/Khao Lak Att avstånd inte längre är ett hinder känner nog de flesta till. Man tar sig till olika platser på jorden med en knapptryckning eller ett flygplan. Varor levereras i 100.000-tals dagligen direkt från Kina till Sverige och man konkurrerar inte längre med sin lokala företagare utan med hela världen - hela tiden. 

Under en dryg vecka har det varit full aktivitet i Thailand. För dom flesta innebär det sol och bad, men Thailand och Sydostasien är ett otroligt spännande område för entreprenörer. Det är här det händer! Så fokus denna vecka är företagande, men i en skön miljö. 

Bangkok tycker jag är en av världens häftigaste städer och den växer så det knakar, liksom det mesta i Asien. Sedan ett antal år har jag förmånen att vara styrelseordförande i ett Bangkok-bolag som heter Ash Asia. Bolaget ägs av svenskar (bland annat med koppling till Uppsala) och driver handel med så kallat ”Consumer Electronics” i Thailand, Singapore och har nyligen startat i Malaysia. Hörlurar och högtalare från bland annat Marshall, levererade av svenska Zound Industries, är hetast just nu. Men nya produkter och varumärken måste hela tiden letas fram och utvärderas. Under lördagen och söndagen hade vi styrelsemöte och strategidag för att ta nya steg framåt. 

Många spännande utmaningar finns det defintivt i möjligheternas världsdel. Inte bara i de länder vi finns i dagsläget utan nya tillväxtländer som Vietnam och Burma finns i tankarna. Kunder på Maldiverna och i Brunei hanteras också, men i dagsläget sköts dessa från kontoren i Bangkok och Kuala Lumpur.

I helgen var det alltså styrelse och strategimöte och ytterligare ett affärsområde diskuterades. Genom mitt engagemang i Uppsala-företag Royal Streaming har vi börjat diskutera ett samarbete när det gäller Royal Streamings musiktjänst i Thailand och Malaysia.

 

Under helgens möte var Royal Streamings VD Gustav Nordlindh på plats och presenterade möjligheter och hur våra olika företag kan ha nytta av varandra. Vi är i ett tidigt skede, men i sann entreprenöriell anda handlar det bara om möjligheter och hur vi skall ta oss in på marknaden. En sak är säker, marknaden är gigantisk och utvecklingen går snabbt. 

Del två av resan denna gång har Khao Lak som central plats men med affärer i Kina som fokus.

Med Memories-verksamheten som bas ansluter sonen Kasper, som driver sitt företag Shaigoo i Shenzhen, Kina. Under några dagar skall ett nytt spännande affärsområde som innebär sourcing åt företag i bland annat Europa planeras. Genom närvaron i Kina och lärdomar om hur man skapar rätt kvalitet i produktionen har Kasper byggt upp en erfarenhet som nu fler och fler företag efterfrågar. Första riktiga ordern kom från just Ash i Bangkok. Ett helt galet projekt att ta sig an, men efter tre månaders dygnet runt arbete och inställd semester gick leveransen iväg i tid. Jobbigt men lärorikt. Just nu är känslan att detta kan bli hur stort som helst (men det har i och för sig jag trott om det mesta)...

Vissa utmaningar som man inte är van med är att undvika att man får sand i skrivaren. 
Men så snart man skrivit ut och signerat fick jag lära mig att använda scanningappen i mobilen för att sen maila dokumentet till rätt mottagare. Där fick jag lära mig något nytt igen...

Under veckan planerar vi även kommande entreprenörsaktiviteter i Khao Lak 2018. Men just nu är det lågsäsong och stranden är tom. Det är nästan då det är som bäst. 

Men frågan är om inte utdelandet av begagnade fotbollsskor till barnen i Khao Lak är resans höjdpunkt. Denna gång fick det plats ett 60-tal par skor i resväskan och totalt har jag genom generösa vänner kunnat ta med mig ca 600 par genom åren. Oerhört uppskattat och värdefullt. Tack alla för ert stöd! 

Här ser vi några av de lyckliga mottagarna av skor tillsammans med tränaren för skollaget Mr Daeng, som står längts till vänster samt Ching som är entreprenören bakom Memories. Det får bli avslutningsbilden för denna blogg. 

Bostäder med själ

Uppsala Under en skön sommardag träffade jag Helena Nyström som är projektledare för ett väldigt spännande bostadsprojekt. Omdaningen av First Hotell från hotell till bostäder. Historien började egentligen redan i våras då jag fick frågan att vara med i en fokusgrupp i ett bostadsprojekt. Även om vi redan köpt vår drömbostad är det inspirerande att se vad som händer på bostadsmarknaden. Dessutom gillar jag när man lyssnar på kunden redan i ett tidigt skede. Fler borde arbeta med fokusgrupper för att träffa mer rätt, oavsett bransch. Men det är en annan historia.

Fastigheten förvärvades av ett företag som heter Tobin Properties under 2016 efter att ha varit hotell under många år. När jag fick klart för mig om projektets omfattning och själ, kände jag att här fanns det nog en hel del spännande att skriva om. Hur tänker entreprenörerna som gör denna satsning, både möjligheter och risker? Vad kommer arkitekterna att skapa och hur kan dessa lite dolda fastigheter förvandlas till ett riktigt landmärke vägg i vägg med Linnéträdgården? Många spännande frågor såklart.

 

Det hela började med en rundvandring i det gamla hotellet. Ytorna var tomma och det ekade i lokalerna. När jag besökt Hotell Linné tidigare har man mest tänkt på det som ett slitet hotell. När man nu ser det med andra ögon, kan man se vilken enorm potential dessa lokaler har som bostäder. Dessutom med ett fantastiskt läge.

 

Ett 100-tal bostäder skall det bli i olika etapper. Naturligtvis med olika stil beroende på vilken av byggnaderna man pratar om. Klosettpalatset från 30-talet får sin stil och de olika delarna av Köpmangården sin.

Att de ligger kant i kant med Linnéträdgården är naturligtvis något alldeles extra. Totalt handlar det om fem byggnader som delas upp i två etapper. Först ut är alltså Köpmangården.

Utsikten mot Uppsalas olika landmärken är fantastisk. Beroende på vilken av byggnaderna man befinner sig i så har man olika häftiga vyer. Samtidigt ett stenkast från stadskärnan.

 

Här ser vi Helena Nyström från Tobin Properties tillsammans med Carl-Magnus Strömberg som ansvarar för fastigheten och såg till att vi kunde ta oss runt i lokalerna.

Innergården med Magasinet i förgrunden. Uppsalas läckraste boende kanske…

 

Det tas stor hänsyn till det gamla och många av lägenheterna kommer att ha sin själ och historia bevarad. Hela projektet är som gjort för storytelling.

 

Spår av tidigare verksamheter kunde man hitta här och där. Skylten från First Hotell och den från restaurang Orange gav ett perspektiv från tidigare verksamheter.

 

Alltid kul med detaljer. De skinn-lindade räckena i det gamla hotellet inspirerades av designexperter från Svenskt Tenn.

Så här ser det alltså ut innan förändringarna påbörjas. Min plan är att följa bygget framöver och hitta de entreprenöriella vinklingarna när någon modig entreprenör sätter tänderna i ett väldigt stort och spännande projekt. Så någon gång då och då kan ni nog hitta någon del av projektet i min blogg. Förhoppningsvis något som kan vara av intresse att följa.

Mod envishet och drivkraft

Uppsala Drivhuset är en fantastisk plats för att unga entreprenörer skall kunna utvecklas i en kreativ miljö och dra nytta av varandras erfarenheter samt inte minst viktigt, kunna börja bygga sitt nätverk. Under en längre tid har jag haft förmånen att få träffa unga entreprenörer och byta erfarenheter och tankar i Drivhusets miljö. För några år sedan hade jag en liten presentation på Drivhuset och mötte en ung entreprenör som heter Charlotte Grip. Eller rättare sagt, hon såg till att vi fick till ett möte. Typisk entreprenör alltså.

En anledning till kontakten var att Charlotte hade engagemang i ideell verksamhet där vi hade gemensamma erfarenheter. Men i första hand för hennes entreprenörsprojekt som heter Coatally. Efter vårt första möte har vi haft kontakt till och från. Projektet har som de flesta projekt tagit lite längre tid än planerat, men under våren har det varit slutspurt och i dagarna har Charlottes nya varumärke tagit steget ut på marknaden. Ännu ett svensk modemärke har fötts och nu med Uppsala som bas.

En entreprenörsresa som Charlottes kan man inte annat än imponeras av. Först och främst modet att starta. Sen en obändig tro och passion för sin idé, en total ignorering av stora och små hinder, förmågan att få tillbaka energin efter besvikelser och motgångar. Med detta en drivkraft utöver det vanliga, trots många sömnlösa nätter. Av detta vet jag att Charlotte haft sin beskärda del och lite till. Men det häftiga är att se hur drivkraften och envisheten tar projektet framåt. Hur man investerar allt man har i tid och pengar har för att få projektet i hamn.

Charlotte är ett härligt exempel på hur en entreprenörs utmaningar ofta ser ut och hur man löser dem. Bland det jobbigaste för Charlotte var ständiga byten av fabrik för att hitta rätt. Kvaliteten och design blev inte som tänkt. Kommunikation kan tyckas enkel, men man har även med olika kulturer och olika syn på vad som är vad. Nyttiga erfarenheter som naturligtvis är jobbiga när de inträffar. Men de inträffar hos alla entreprenörer, men vet bara inte var. Det gäller bara att vara beredd när det dyker upp.

Nu är en jobbig fas över och det är dags för nästa. Man kan säga att det är nu det börjar på riktigt. Nu väntar vi med spänning på hur Coatally skall spridas på marknaden och hur produkten kommer att fortsätta utvecklas när den möter konsumenten. Här ser vi Charlotte med en av sina kappor.

Finessen är att byta accessoarer på kappan så att man får en ”ny” kappa utan att köpa nytt hela tiden. Lyckades få tag i den här bilden som förklarar konceptet.
Helt rätt när det gäller hållbar konsumtion, det är bra för ekonomin och ett smart sätt att få variation efter tycke och smak. Så äntligen har Charlotte en produkt som hon är nöjd med och en produktion som kommer att fungera även i framtiden

Drömmen lever vidare

Uppsala

För några veckor sedan skrev jag om vår dröm om att köpa och driva ett hotell i Las Palmas. På plats nere i Las Palmas blev vi helt galet förtjusta i ett hotell som byggs i tre gamla byggnader vid Santa Catalina parken. Direkt kom känslan av att det här tillfället kommer inte tillbaka. Så det var "all in" på en lösning trots att det mesta var fel på pappret. Men man kan ju inte börja med att leta efter hinder. 

Möten med Santander Bank gjorde det hela ännu mer konkret. Ett förslag att få med ett gäng vänner och entreprenörer i projektet togs fram, kalkyler gjordes och det fanns bara möjligheter. Intresset var stort att vara en del av projektet vilket gav oss extra råg i ryggen.
Väl hemma igen fortsatte arbetet med fullt fokus. Fler bankmöten och spännande möten med drivna vänner, som kom med strålande idéer om hur man kunde utveckla verksamheterna. Deadline var väldigt tajt och beslut skulle tas senast den 15/7. Då måste allt vara klart. Sömnlösa nätter och en blandning av förtjusning och panik. 

Det hade dock börjat kännas lite osäkert i magen. Efter att hela fokus legat på att hitta en lösning att förvärva verksamheten, började listan av frågeteckan att byggas på. Hur ser de legala delarna ut, är värderingen av fastigheten rätt, vad händer om byggherren går i konkurs innan hotellet är klart? Dessutom skulle hotellet öppna redan i oktober 2017 och vår plan var att flytta till Las Palmas 2010-2021. Grejen var ju att driva hotellet själva, inte att överlåta driften till någon annan. Vi hade vridit och vänt på alla möjligheter och insikten kom att det var för mycket som vi inte hade koll på för att trycka på "go". 

Det är häftigt att gå "all in" i ett projekt. Med en jäkla passion och driv går det att förflytta berg. Men samtidigt är det viktigt att ha tillräckligt med tid för att reflektera och analysera. Att göra sitt livs största investering utan att allt känns 100% är naturligtvis ingen bra idé. Samtidigt är det otroligt viktigt att våga prova, liksom att ha klokheten att tacka nej. Vi har lärt oss massor på detta och har med oss erfarenheten när vi fortsätter leta efter rätt projekt. För ett hotell i Las Palmas skall det bli och vår dröm lever defintivt vidare och kommer att bli verklighet. Det här var bara ett steg på vägen. 

En genomförare

Uppsala Att möta unga drivna entreprenörer är nästan alltid något som man får en kick av. Så var det verkligen idag då vi mötte Markus Jones-Quartey. Hela historien började i början av 2016 när Markus hade upptäckte ett problem. När man läser en bok har man ibland problem med att boken "bläddrar av sig självt" och man måste hålla i boken, helst med två händer. Grunden till entreprenörskap är ju att man löser ett problem och det tyckte Markus att han verkligen gjort. 

Efter att idén dök upp valde den blivande entreprenören att anmäla sig till förra årets version av Affärsänglarna. 

Så här såg det ut när han pitchade under sina 45 sekunder (här hade han sex sekunder kvar) och lyckades beskriva uppfinningen på sin utsatta tid. Markus vann inte tävlingen, men han fick kontakt med några av oss i änglarna. Framför allt min ängelskollega John Lundqvist blev fascinerad av Markus och har funnits med under resan. 

Vid den tidpunkten fanns det ingen färdig produkt. Men en ritning hade Markus i alla fall tagit fram och först steget var taget. 

Till pitchen med juryn i änglarna hade till och med en liten prototype i ståltråd tagits fram. Det här kanske kunde bli verklighet. Något fel på kreativiteten var det i alla fall inte. Att det fanns en prototype hjälpte oss även att förstå funktionen på ett bättre sätt.

Från den första prototypen har många versioner tagits fram och Markus har slipat och utvecklat produkten. Det kan tyckas vara en enkel produkt, men i verkligheten är det väldigt många moment som man skall ta sig genom. Här ser vi en produkt som börjar bli mer eller mindre klar och hur skissen såg ut i datorn. 

Produkten heter "Page Anchor" och här ser vi hur den skall användas. Genialt, elegant och användbart.

När en produkt skall säljas är förpackningen viktigare än man tror. Page Anchor är en premium produkt och då måste upplevelsen hålla hela vägen. Så här snyggt har Markus löst det. Exklusiv box, en påse att förvara den i och en putsduk för att hålla den snygg. 

Sedan någon månad finns Page Anchor på marknaden och mottagandet har varit väldigt bra. Så här nöjd ser Markus ut när han visar upp sitt ankare på kontoret idag. Förutom att produkten känns funktionell är den defintivt ett smycke eller en accessoar som man gärna visar upp. Häftigt, det här kommer att bli succé. 

Det finns en viktig del i den här historien. Det är att Markus är en person som tagit en idé hela vägen till färdig produkt. Jag vet att det varit ett svettigt år med massor av motgångar. Men nu har allt slit givit resultat och att vara genomförare är en extremt viktig egenskap för att lyckas. Att prata om vad man skall göra kräver ingen större kompetens, men att genomföra det man säger är avgörande och inte så vanligt. Spännande att se fortsättningen nu när nästa viktiga steg kommer. Att sälja den på marknaden.  

Läsa mer kan man göra på

www.page-anchor.com

 

Att leva sin dröm

Las Palmas Som entreprenör har drömmen om att bygga något, alltid funnits med som en röd tråd. Efter över 40 år av entreprenörskap började en ny plan ta form för ett år sen. Jag vill bli hotellägare i Las Palmas, Gran Canaria. Galet tycker nog de flesta och det är det säkert. Men "hur svårt kan det va?". Ibland kan man hata att man aldrig kan sätta sig ned och vara nöjd. Fast det är ju inte så man fungerar i sitt entreprenörskap. Istället jagar man nya utmaningar och möjligheterna är oändliga. 

Den senaste i raden av "galna" idéer är alltså att köpa ett hotell i Las Palmas. Jag har funderat länge på vad som skulle kännas häftigt att sätta tänderna i. Nu är det inte bara för att hitta en utmaning utan även ett mål att emigrera till något ställe med lite varmare klimat. I alla fall på sikt.
Efter en hel del research föll valet på Las Palmas och sonderingen har pågått ett år. Nu har vi helt plötsligt hamnat i skarpt läge och har fått ett erbjudande som är alldeles för bra för att inte utforska vidare. 

Hotellet ligger vid Santa Catalina Parken. Ett helt fantastsikt läge i Las Palmas. Kanarieöarnas största stad med ca 400.000 innevånare. 

Hotellet består av tre fastigheter som kommer att kopplas samman. Totalt blir det 19 rum och 3 sviter. 

Santa Catalina parken är en vacker oas mitt i Las Palmas med massor av aktiviteter och event. 

Man kan väl gott påstå att det finns en hel del kvar att göra. Men i oktober skall hotellet stå klart så det är snabba puckar. 

Rummen är häftiga. I det gamla huset är takhöjden över 4 meter och rummen har stora fönster eller balkonger. Härlig känsla och man kan känna historiens vingslag.

Högst upp på taket byggs de tre sviterna. Alla med varsin takterass. Här kommer den största terassen att ligga med vidunderlig utsikt över parken, Atlanten och Las Palmas hamn. 

Utöver de tre sviterna med sina privata terasser kommer en 80 m2 stor rooftop att byggas med en härlig bar och naturligtvis utsikt över Santa Catalina parken. Här ser ni Anneli tillsammans med min kontakt Oliver och den spanska byggmästaren. 

Är detta månne en blivande hotellentreprenör? Det klart det är... Sen får vi se om det blir detta projekt eller något annat. Hur som helst så träffar vi Santander bank i Las Palmas imorgon så får vi se om vi kan få ihop den ekonomiska kalkylen. Riskkalkylen har jag redan bearbetat och det klart det kommer att gå bra.  Att vi just nu lever vår dröm är det nog ingen tvekan om. 

 

Gigantiskt slöseri

Uppsala Nyligen kunde man läs i media, bland annat Dagens Industri, att 80 miljarder från Sveriges kommuner försvann i dåliga upphandlingar, slöseri eller slarv. Det är en hiskligt hög summa och man kan förundras över varför reaktionen inte blir större. Först och främst kan man undra varför detta över huvud taget kan ske? Vad är det som gör att det finns acceptans för att vi använder skattepengar på ett så oansvarigt sätt? Och hur ser kontrollsystemet ut (om det finns)?

Detta måste naturligtvis åtgärdas och jag uppfattade att det tillsatts någon utredning. Känner mig väl inte så mycket lugnare för det. Men det klart att slöseriet måste stoppas. 
Hade detta varit ett företag skulle naturligtvis människor få ställas till svars, huvuden skulle rulla, regelverket skärpas och ett arbete med förändrad kultur påbörjas. Dessutom skulle aktieägarna bli galna. Vi skattebetalare är ju egentligen kommunernas aktieägare och borde vara lika förbannade. 

Finansministerna är snabb med att prata om hur oansvariga alla utom regeringen är. Bra, då har hon en möjlighet att visa vad hon menar med att ta ansvar och ta initiativet i en förändring. Även om det först och främst är kommunledningarnas ansvar skulle det visa på kraftfullt ledarskap. 

Oavsett kan inte lösningen vara någon annan, än att ta krafttag med de offentliga utgifterna och slöseriet. Om man jämför de 80 miljarder som slösas bort med de ca 3 miljarder man tror man skall få in på att öka beskattningen på småföretagen, undrar man hur de styrande tänker. 

Möjligtvis är den stora skillnaden att det är mycket jobbigare att ta hand om felaktiga beteenden än att höja en avgift/skatt. Så inget kommer väl att hända...

Norrsken är ljuset i tunneln

Stockholm Torsdag kväll och en väldigt spännande premiär. Norrsken House på Birger Jarlsgatan i Stockholm hade sin officiella invigning. Norrsken House är en co-working area och mötesplats för entreprenörer som vill lösa jordens globala utmaningar. Bakom Norrsken står Niklas Adalberth, Uppsalakillen som var med och grundade Klarna en gång i tiden. När jag träffade Niklas för första gången för ca 10 år sedan, hade han och två kompisar precis startat Kreditor som sedemera blev Klarna. Nu 10 år senare är Niklas grundare till Norrsken House. En helt otrolig resa på kort tid och nu med nya imponerande initiativ. Med ett stort hjärta, insikt och entreprenöriell drivkraft, är det personer som Niklas som kommer att skapa de förutsättningar som behövs för att hitta lösningar på jordens gigantiska utmaningar. 

Norrsken House är ca 2500 kvadratmeter med plats för sociala företag främst inom tech. Här kommer många nya startups att ta sina första stapplande steg och sen utvecklas med god hjälp av Norrskens ekosystem. 

Vi lotsades in i lokalen genom ett scenario om den framtid vi har att möta om inte en förändring sker. Under 10 minuter fick vi uppleva en skrämmande resa i verkligheten, beskriven genom några av de katastrofer vi människor redan skapat och vad vi hotas av om vi inte ändrar vårt beteende. 

Norrskens paroll är "The end is a new beginning". Syftet är naturligtvis att skapa engagemang kring lösningarna samtidigt som vi blir medvetna om den verklighet som vi annars får möta. 

Efter den starten samlades gästerna successivt i de stora moderna lokalerna. Här kommer mängder av sociala företag att verka och samverka. Lokalerna har allt vad som krävs i teknik och man har skapat en fantastiskt kreativ miljö. Jag är helt övertygad om att det är miljöer som dessa, som kommer att stå för de lösningar som krävs för att vi skall kunna lämna över ett bra jordklot till kommande generationer. 

Men naturligtvis ingen premiär utan uppträdanden. Veronica Maggio, Miriam Bryant och Danny Saucedo bjöd på underhållning blandat med mingel och nätverkande. Just ikväll var Norrsken för tillfället en festplats, för att åter bli en plats för kreatvitet när festligheterna slutat. 

Entreprenörskap är drivkraften och Niklas skapar unika möjligheter att samla de som brinner för att lösa de mest angelägna utmaningarna vi har just nu. Det skall bli otroligt spännande att följa detta och hatten av för ett helt unikt projekt. Med dessa korta rader beskriver jag min upplevelse och mina reflektioner. Vill du veta mer hittar du info på http://www.norrskenhouse.org 

Avslutningsvis ett klipp från Di i onsdags där Norrskens första investeringsfond beskrivs. 300 mkr där investerarna vet att de aldrig kommer att få någon avkastning. Vinsten ligger i att förändra världen. 

 

Mission i mat

Uppsala I mitt engagemang med Uppsala Stadsmission har jag nyligen fått årsmötets förtroende att fortsätta som ordförande ännu ett år. Ett uppdrag som är engagerande då det finns mycket att göra, men också skrämmande då vi bara skrapar på ytan. Behoven i samhället växer snabbt och det känns som vi aldrig har tillräckligt med resurser för att lösa ökande utmaningar. Samtidigt är Stadsmissionen ett luttrat folk som hellre agerar än gnäller, vilket leder till att man får saker och ting gjorda. 

Idag på morgonen hade vi frukostmöte där vi berättade om ett nytt spännande och nödvändigt projekt - Matsmissionen. Ett projekt som handlar om matsvinn å ena sidan och människor som inte har mat för dagen å andra sidan. Redan idag delar Stadsmissionen i Uppsala ut ca 120 matkassar i veckan till mottagare som har en inkomst under 8700:-/månad. Ett arbete som naturligtvis kommer att fortsätta. Samtidigt tittar vi på möjligheterna att öppna en matbutik med kraftigt reducerade priser - en Matmission. 

Butiken "Matmissionen" säljer varor där "Bäst före datum" kanske passerats, varor med skadade emballage eller varor som på annat sätt skulle ha kasserats i en vanlig livsmedelsbutik. Nu börjar vi arbetet med att hitta medfinansiärer och leta efter lämplig lokal. Projektet är bara i sin linda, men vi är helt övertygade om att denna typ av verksamhet behövs. Idag kastas 100-tals ton mat bara i Uppsala vilket naturligtvis är ett stort resursslöseri. Genom Matsmissionen kan vi tillsammans med livsmedelsbutiker och restauranger, ta vara på en del av svinnet och samtidigt göra att fler får ett bidrag till ett drägligare liv. 

Provocerande retorik!

Uppsala För att inte bli alltför tjatig när det gäller företagsklimatet, har jag medvetet valt att inte kommentera det fokus på försämrat företagsklimat som regeringen verkar ha som sitt mantra. Men efter Magdalena Anderssons nya utspel om 3:12 reglerna går det inte att bara sitta tyst. Hur kan man uttrycka sig så här - "det inte är målerifirman i Sveg som påverkas, utan de med höga inkomster som kanske hänger vid Stureplan". I tidigare uttalanden har jag fått veta att "sitta i styrelsen bara är att fakturera utan risk" och att "småföretagare har dålig skattemoral". Vad är det som gör att den person som är helt beroende av att näringslivet, ständigt uttrycker sig på ett sätt som både upplevs förnedrande och okunnigt. 

Förslaget om nya 3:12 regler påverkar alla företagare. Förslaget är något justerat och det är en viss förbättring. Men ett uselt förslag blir inte bra bara för att man gör mindre justeringar. Bara lite mindre dåligt. Om retoriken i huvudsak handlar om att skapa rubriker och provocera, lyckas Magdalena säkert. Men att använda Stureplan som symbol för att det är OK att göra stora försämringarna för de flesta småföretagare upplever jag pinsamt. Vad hjälper det småföretagaren som drabbas, att någon som möjligtvis hänger på Stureplan får betala mer? Dessutom väldigt märkligt uttryck då företagen runt Stureplan är som en motor i Sverige. 

Den stora försämringen för småföretagen är beräkningen av löneunderlag. En försämring som drabbar de företag hårdast som har ett mindre antal anställda. Ett förslag som i princip stoppar möjligheten för de flesta, att få en rimlig utdelning på den risk man tagit. Lägg sen till en ökning av skatten med 25% (man vill höja från nuvarande 20% till 25% efter 22% bolagsskatt).

För den som inte är insatt i företagande kan detta verka gnälligt och man kanske inte förstår hur illa det slår. Men varför skall man ta risk, jobba dygnet runt och leva utan den anställdes trygghet, när man inte kan få rimlig ersättning om man lyckas. 

Troligen blir det inte mer pengar i statskassan heller. Det är ungefär som att höja priset på en vara med 25% och tro att kunderna kommer att handla precis lika mycket som innan prishöjningen. Driver man företag måste man ta hänsyn till vad kunden är beredd att betala, innan man höjer ett pris. Borde inte man kunna ställa samma krav på kunskap av en regering. Men har min aldrig drivit företag, är det kanske inte så lätt att förstå...

 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer och engagerad i UF m m.