Logga in

Thomas Sonesson

Uppsalaentreprenören

Thomas Sonesson skriver om entreprenörskap och om livet som företagare, vad som driver honom och om passionen för att starta eget.

Titta vad vi hitta!

Älvkarleby Rubriken på den första aktiviteten på Dragon Gate kom till på grund av alla de prylar som vi hittat när vi letat oss runt i lokalerna. I 1000-tals kartonger, i många olika rum och byggnader. På hyllor, i prång och förråd står det massor av saker. Omfattningen var nog lite av en överraskning och nu gör vi något kul av det. Vi bygger en popup- butik (dvs en tillfällig butik) för att sälja ut allt som vi hittat under parollen "Titta vad vi hitta". 

Idag har varit min första dag på butiksgolvet på mer än 10 år. Uppackning var uppgiften och självklart fick jag ansvaret för avdelningen med tavlor och ramar. Det sitter ju liksom i ryggmärgen.

Den som följt med i media vet även att vi hittade ca 100.000 tandborstar. Med den gratisreklam vi fick av SVT måste vi naturligtvis göra något kul av det. Just nu står berget av tandborstar på lagret och väntar på att bäras ut i butiken och bli exponerade. Vem vill inte ha en Dragon Gate tandborste. 

Lyckokatter ser man ofta på kinesiska restauranger. När vi får den exponeringen klar kommer det att vara ett berg av vinkande katter i olika storlekar. Känns som en succé. 

För att inte tala om alla terrakottakrigare. De här i jätteformat kanske inte flyger iväg (kanske mest för att de väldigt tunga). Men deras mindre syskon i alla de storlekar kan bli en kul souvenir för de som gör ett besök på Dragon Gate. 

En av de mer udda prylarna är den här upplåsbara renen (eller vad det nu är). Den som vill ha en upplåsbar ren med blommor på kommer att hitta den i pop-up-butiken. Finns även i rött. 

I en lite mer exklusiv del av butiken placerar vi modellen av Dragon Gate. Här kommer man även att kunna köpa kinesiska möbler och andra mer exklusiva prydnadsföremål. 

Men det är inte bara i butiken det händer. Nya anslutningar till vatten och avlopp är på G och en del annat. Men vi tar en sak i taget och när butiken är klar att öppna kommer en ny rapport. 

För dom pigga

Uppsala I morse var det dags för Vakna Uppsala. Frukostnätverk för de morgonpigga. Idag var det extra kul, då det var fullsatt. Över 200 personer som träffades, åt frukost och lyssnade på aktuella händelser i Vakna Uppsalas morgonsoffa. 

Veronica Westerling är den som håller ihop aktiviteten och intervjuar gästerna på scenen. Under ca två timmar får man en rejäl dos av aktiviteter i stort och smått. Här kommer ett axplock. 

Först ut var Almtuna med VD/Sportchef Andreas Klingberg. I Almtunas regi har man startat ett projekt man kallar "tillsammans" och där man engagerar nyanlända att bli en del av föreningslivet. Vid sin sida har han Aftab Hussein och Odin Lindell som är operativt ansvariga. Kul att nästan hälften av deltagarna i hockeyverksamheten är tjejer. När frågan kom "varför", svarade man att som nyanländ tjej så vet man inte att hockey är en sport som främst killar spelar. Intressant, eller hur?

En annan av morgonens gäster var Frida Leijon. Uppsalas framgångsrika och prisbelönta konditor, som nu öppnat eget bageri i Salabackar. Frida berättar att hon alltid drömt om att bli egen företagare och att skillnaden mellan bagare och konditor är att konditorn bakar med våta ingredienser. Alltså mycket grädde, smör etc. 

En annan alltid lika aktuell gäst var Sofi Lahyani som fick berätta om Ung Företagsamhet. Fyra år har Sofie arbetat som regionchef och är den person som driver den kanske vikigaste frågan i skolan. Elevernas UF-år. 

Sist ut var Uppsalas nya näringslivsdirektör Charlotte Skott. Skall bli spännande att arbeta med Charlotte i förbättringsarbetet med Uppsalas företagsklimat. Efter en knapp månad på sin nya tjänst handlar det mycket om att åka runt och träffa Uppsalabor. För oss företagare är rollen Charlotte har otroligt viktig. Nystart och full fart framåt såklart. 

 

Reklamation blir reklam

Uppsala I fredags blev det trassel när vi skulle flyga med SAS hem från Hong Kong. Inställt flyg och ombokat via London. 8,5 timmar försenade kom vi hem. Väldigt trötta. Ibland händer sånt även om det är surt att komma till flygplatsen och inse att det blir lite stökigare än tänkt att komma hem. Visst blir det rörigt när ca 300 resenärer skall bokas om, men det fungerade bra utifrån förutsättningarna. Istället för en direktflight till Stockholm blev det Cathay Pacific med mellanlanding i London.

Knappa 10 timmar blev dryga 18 och visst känns det lite surt att flyga över Gotland mot London och vänta på att få flyga tillbaka. Det var ju ändå så nära hem...

Att det ibland blir tekniska problem kan ingen rå för. Tror ingen heller vill sätta sig i ett plan där det är strul med tekniken. Det som är avgörande är hur det hanteras av SAS. Jag har alltid en viss klump i magen när det gäller reklamationer. Känner att jag måste argumentera och vara påstridig för att få rätt. När man istället får väldigt bra bemötande, vänds en befarad konflikt till en väldigt positiv upplevelse. Jag hade två kontakter med SAS och de överträffade mina förväntningar.

Visst är det viktigt att man har bra service och kunden i fokus när allt fungerar. Men det är när något strular som det ställs på sin spets. Tänk vad många företag som bränner sitt varumärke just i reklamationssituationer. Man lägger massor med pengar på reklam och är beredd att sabba det genom att krångla när någon kund är besviken. Därför är det väldigt roligt att skriva om SAS proffsiga och snabba hantering. Då blir man en en ännu trognare kund och i bästa fall även en ambassadör. 

Spaning i Shenzhen

Shenzhen Under höstlovet har vi besökt Shenzhen strax norr om Hong Kong. Här driver äldsta sonen Kasper sitt företag Shaigoo och området är verkligen helt galet i utveckling och tempo. Efter tre dagar kommer här en liten spaning av blandad karaktär. 

Shenzhen är en av Kinas nyaste städer. Enligt uppgift bor det ca 12 miljoner människor här och är världens snabbast växande stad. Vissa säger att den verkliga folkmängden är 15 miljoner eller mer. Oavsett är det en helt galen historia staden har. I slutet av 70-talet bestämde sig Kinas regering för att bygga en stad nära Hong Kong för att helt enkelt konkurrera med den f d brittiska kolonin. Så den lilla fiskebyn Shenzhen har fullkomligt exploderat och är nu en del av världen kanske mest expansiva region, med över 100 miljoner invånare. Städerna Hong Kong, Shenzhen, Dongguan, Guangzhou och några till vid Pearl River deltat, som nu dessutom är ihopbyggda i ett och samma gigantiska tunnelbanesystem.
Här ser vi en av de coolare byggnaderna i Shenzhen. 

I Shenzhen ligger fortfarande många fabriker, men det blir alltmer en tjänstemanna, tech och finansstad. Fabrikerna flyttar norrut eller till länder som Vietnam eller Bangladesh. Tillväxten är enorm och möjligheterna likaså. Känslan är att detta är ett asiatiskt Silicon Valley, men i en mer snabbväxande fas. 

En företeelse som är förhållandevis ny är alla lånecyklar. Med en app och en QR-kod låser man upp cykellåset och cyklar så långt man vill. Sen ställer man cykeln där det passar och du betalar via appen. En timme kostar runt en krona och cyklarna finns överallt. Så här såg det ut i en gatukorsning. Positivt med fler och fler som cyklar. Både för miljön och trafiken. Men den som inte ser upp riskerar att bli överkörd av lemmeltåg med cyklister, ivrigt plingande och ingen har lyse. Ungefär som i Uppsala alltså...
Dessutom ligger det cyklar precis överallt, så disciplinen är inte den bästa. Såklart detta kommer till Sverige. Då är de cyklar man hyr med hjälp av sitt kreditkort, utkonkurrerade på ett kick. 

En annan företeelse som visar hur enormt snabbt det växer i Kina är "Singles day". Dagen skapades för några år sedan, så att alla som var singlar skulle handla som tröst för att de var ensamma. En fördubbling av försäljningen varje år är resultatet och Singles Day omsätter lika mycket på 2-3 timmar som Black Friday gör totalt i USA och på en timme vad E-bay gör på ett helt år. Galet såklart, men det är verkligen här det händer. 

Ett annat rykte påstår att det finns ca 15.000 västerländska lärare som lär ut engelska till kineser i Shenzhen. Det är en väldigt kraft i utvecklingen när man insett att något är viktigt. I detta fall språket. Än så länge är kunskaperna i engelska generellt begränsade till business, men utvecklingen går fort. 

När det kommer till företagandet så är det fullt upp för Kasper och hans entreprenörskollegor. Även om konkurrensen är stor även här, så är det helt andra möjligheter inom de flesta affärsområden, än i väst. Kasper bor tillsammans med fyra andra entreprenörer i en stor lägenhet, samt att dom även delar kontor och lager. Kreativiteten är påtaglig. De jobbar med en massa spännande projekt och letar upp nya spår hela tiden. Totalt orädda och ingenting är omöjligt. Något som i kombination av nya kontaktnät och en enorm marknad ger spännande förutsättningar. 

Ett kul besök vi gjorde var på Daniel Wellingtons kontor i Shenzhen. Imponerande vad företaget skapat här i Kina och de över 150 medarbetarna har fullt upp med att bearbeta Kinas marknad och förbereda Singles Day. 

Nu har vi tre dagar i Hong Kong och en ny spaning kommer till helgen. 

 

Driv i Drivhuset

Uppsala Idag var det invigning av Drivhuset som flyttat till nya lokaler i Base10:s co-working space i centrala Uppsala. Drivhuset är tillsammans med Ung Företagsamhet två av de viktigaste samhällsfunktionerna. För det är ju plantskolor för nya företag. Grunden till all välfärd och jobbskapande. 

Ung Företagsamhet är ju ett tidigt steg i att få insikter och kunskap om företagande. Drivhuset kommer in något steg senare i företagarens utveckling. Här får man en kombination av coaching, rådgivning och annan hjälp tidigt i sitt företagande. För att inte tala om att man får tillgång till nätverk och får arbetskamrater. Att starta företag är ju normalt väldigt ensamt, men här får man lite av allt det bästa, på en och samma gång. 

Catharina Schröder är ny VD på Drivhuset sedan i våras och hälsade alla välkomna. Med Catharina vid rodret och i den nya kreativa miljön kommer vi säkert att se massor av nya spännande företagare dras som magneter till Drivhuset. Att man samtidigt kommer åt hela Base10 nätverket är ju en stor extra bonus. 

På scenen fick vi också möta tre företag som har sin hemvist på Drivhuset. Längst till höger ser vi #Getillbaka vinnarna och företagarna bakom "Uppsala loves HIP HOP". Catarina Zarazua Mujo och Mateja Kovacevic. I mitten står Jannike Arpi och Cornelia Molin som driver företaget Lush Laces (och som också fick en investering i Företagsänglarna) med sina trendiga skosnören. Något skymd bakom Catharina Schröder ser vi Nils Weber som driver företaget Bitroot som samarbetar med en företagare på Svalbard för att odla lokalt. Otroligt häftigt att se kreativiteten och glädjen hos dessa unga drivna företagare. 

Lekfullhet och kreatvitet är som sagt ett genomgående tema. Fantasi och nyfikenhet hjälper till. Kul att få känna känslan av den energi som dessa unga företagare bjuder på. Imorgon bitti är det nästa spännande event. Då är det rådgivarfrukost för Ung Företagsamhet. Känns som man går från den ena energikällan till den andra. 

Hera skapar mera

Uppsala För några veckor sedan invigdes en co-working area som heter Hera Hub i Uppsala. Jag missade invigningen men fick möjlighet att besöka Hera idag. Många undrar nog vad en co-working area är? Begreppet är relativt nytt och under ett tiotal år har ett antal co-working areas växt fram i Sverige. Innebörden är en gemensam lokal där man genom olika medlemskap har tillträde till lokalen och använder den som mötesplats, kontor eller konferens. Något som skapar en unik och kreativ miljö där olika erfarenheter och idéer korsbefruktas. 

Det som gör Hera Hub extra spännande är att den i första hand inriktar sig på kvinnligt entreprenörskap. Med underrubriken "Workspace for women" välkomnas man utanför de trivsamma lokalerna. 

Bakom Hera Hub står entreprenören Sophia W Renemar. Sophia hittade konceptet i USA och har tagit det hit till Sverige och Uppsala. Här ser vi Sophia i det rymliga och ombonade konferensrummet. Extra kul att Sophia och Hera Hub fick utmärkelsen "Årets stjärnföretagare" härom dagen.  

Utmärkande för co-working areas är kreativa miljöer. Vill man vara extra kreativ kan man sitta på pallarna vid pilträdet. Att kombinera praktiska miljöer med oväntade inslag ger verkligen en extra inspirerande känsla. Man är långt från de fyrkantiga och lite tråkiga kontorsrummen. 

Man har verkligen utnyttjat alla utrymmen, precis som man skall. Här kan man spela in en film eller en podd. All utrustning finns så det skall vara enkelt att köra igång. 

Grunden i co-working areas är att man har gemensamma ytor och man sitter där det passar och där det finns plats. Normalt finns inga eller bara ett fåtal kontorsrum. Hera Hub är några stycken, resten är öppna ytor. Kontorsstolar byts mot pilatesbollar. Sina prylar förvarar man i sitt skåp och arbetskamraterna växlar från dag till dag. 

Än så länge är det gott om plats, men under året är målet att minst ett 50-tal företagare skall vara på plats i lokalerna och på sikt ännu fler.  Naturligtvis kommer inte alla att vara på plats samtidigt och nya bekantskaper ger nya intryck och erfarenheter hela tiden. 

Redan när man kommer in i lokalerna känner man sig välkommen. Personlighet och miljö kommer att vara viktigare och viktigare  på framtidens arbetsplatser. Här i receptionen får man den känslan direkt. 

Genom att deltagandet grundar sig på medlemskap, får man många fler som kan nyttja lokalerna än vad man skulle fått om det varit kontorsrum. Jag tror att det gamla klassiska kontoret har sitt bäst före datum bakom sig. Något vi ser på fler och fler ställen och Hera Hub ligger helt rätt i tiden. En extra poäng är att skapa möjligheter för kvinnligt företagande. Vi behöver fler entreprenörer och absolut fler kvinnliga. 

Man måste så för att skörda!

Uppsala En gång om året är det kickoff för Årets UF-företagare. UF eller Ung Företagsamhet som det heter är verkligen något som ligger mig varmt om hjärtat. Orsakerna är flera. Dels har jag gjort entreprenörskap till min personliga "religion". Jag lever entreprenörskap och jag ser bara möjligheter genom företagande vart jag än kommer.

Varför entreprenörskap? Att vara entreprenör är att lösa ett problem som skapar förbättring. Gör man det bra kan man bli lönsam, anställa människor och både företag och anställda betalar skatt. Entreprenörerna är liksom starten på välfärdens ekosystem. Får vi inga nya entreprenörer kommer förr eller senare hjulen att sluta snurra, politikerna får inga skatter att fördela och anställda får inga jobb att gå till. Det innebär att UF säkerställer att vi får framtida entreprenörer. För precis om i alla andra sammanhang kan man inte skörda om man glömmer att så. 

Idag på UF-kickoffen var det en proppfull Universitetsaula med ungdomar som kommer att säkerställa välfärdens ekosystem. Man får sån energi av dessa ungdomar: Medan många "gamlingar" försöker hitta lösningarna i backspegeln möter vi här de som kommer med framtidens lösningar. Det var mycket wow i lokalen. 

Inte blev det mindre wow av dagens konferencierer. Anton Hegart från UF och Alva Ryttebro, årets UF-företagare, gjorde en helt galet bra "show" på scenen. Här ser Anton lite trött ut, men jäklar vilket go det var på honom alla sekunder utom denna. Hur proffsiga som helst. 

Efter Alva och Antons första timme var det dags för dagens föreläsare. Och det var inte vem som helst, utan grymme Leo Razzak. Han snackade verkligen till ungdomarna direkt och det han säger om drivkraft, mod och eget ansvar kan man tjata om som förälder utan effekt, men genom Leo går det rakt in i hjärnan. 
Leo pratade om valet att visa vägen eller följa med. Helt ok att följa med, men då är det jätteviktigt vem man följer. Han berättade för ungdomarna hur viktigt det är att tro på dig själv och slå alla med häpnad. Något som är extra viktigt i en värld där man tror att likes på sociala medier är det som styr ens val i livet. Jag kan inte annat än att hålla med. Att tro på sig själv och ha inställningen att "klart det går" kommer att vara avgörande för att lyckas. Sen får man inte glömma att ha kul!

Även i år är jag rådgivare till några UF-företag. Här ser vi ett av "mina" företag. Hanna, Sanna och Stina som driver Ambition UF står här tillsammans med Leo efter hans föreläsning. Jag törs påstå att personer som Leo kan påverka framtida vägval för många ungdomar. Både när det gäller att hantera fördomar och öva mod. 

Det är oerhört viktigt att vi fortsätter slåss för UF och entreprenörskap. Ibland får man uppfattningen att de skatteintäkter som skall betala vår välfärd kommer från politikerna och deras sedelpressar. Inget kan bli mer fel. Grunden till all välfärd kommer från ett sunt och utvecklande näringsliv.
Men alla förstår inte det och här ser vi även utmaningar i skolan. Alldeles för många lärare och rektorer säger nej till UF. För mig är det en gåta och defintivt ett svek mot alla de elever som missar chansen att prova på att vara företagare. Jag avslutar med en uppmaning till alla skolor som inte ser UF som en självklarhet. Dags att tänka till! Ni kanske har en hel del fördomar om företagande eller så är det okunskap. Men våga satsa på UF och ni får mångdubbelt tillbaka. 

Klart det går!

Uppsala Ikväll var det föreläsning av Per Holknekt på UKK. Jag hade sett fram emot att höra en spännande entreprenörsresa, men fick så otroligt mycket mer. Jag anade såklart att det även skulle handla om livet, då Pers liv varit allt annat än spikrakt. Men att det skulle vara så  engagerande på många plan var över min höga förväntan. 

Jag hade sällskap av mina tonåringar som här flankerar Per. Kul att de fick möjlighet att lyssna och de berättade efteråt, att dom hade väldigt stor behållning av föreläsningen. I ärlighetens namn kanske det är i de unga åren med hela livet framför sig, som man kan ta med sig extra mycket av Pers lärdomar. 

Under nästan två timmar fick vi en otroligt engagerande livshistoria från en kille som växt upp i Falun och sen erövrat världen. Han har gjort en imponerande resa inom entreprenörskap och att lära sig hitta nya vägar fram när det gamla rasat. Per själv beskriver sig som "sjukt bra på det han inte kan". Han berättar upprepade gånger hur han lyckats med olika saker bara för att han inte vetat innan, hur han skulle gjort. Visst är det ofta så att kunskap begränsar. Kan man inte, tänker man fritt. Något som är väldigt vanligt i framgångsrikt entreprenörskap. 
En annan sak jag fångade var "Det är viktigt att det är på riktigt, men behöver inte va så jävla bra". Här kommer det genuina in och vikten av att göra saker utifrån vad man själv har för egenskaper och brinner för. Inte vad andra förväntar sig. 

Något jag tycker alla borde lägga in i sin budget var Pers sista rad på kostnadssidan - "Säg snälla saker - 0 kr". Tänk vad värdefullt det är att säga snälla saker till varandra och att det dessutom är helt gratis. Det bygger företagskultur om något. 

Under föreläsningen pratade Per mycket om det som inte gått så bra i livet och vikten av att kunna berätta om sina svaga sidor. Något som alltid givit honom positiv feedback och ökat självkänslan. För visst är det mycket lättare att tycka om och umgås med människor som törs berätta om sina svaga sidor, än de som alltid är så perfekta...

Att agera snabbt är en annan viktig del och Per hade ett flertal exempel när impulsiva beslut tagit honom i rätt riktning. Hade han "väntat till imorgon" hade det aldrig blivit av. Då hade han varken varit världmästare i skateboard eller startat Odd Molly. 

Charlotte Andersson heter den här tjejen som driver Profile Agency. Det är hennes agentur som hjälper Per på hans turné. Jag förstår att det funkar bra mellan dem då det var fullt driv även på Charlotte. 

Efter föreläsningen var det boksignering. Både Adam och Hugo fick varsin bok med sig hem. Jag gillar medskicket de fick - "Klart det går!". Både föreläsningen och boken borde vara obligatoriskt i skolan. Här finns lärdomar för livet som skolan defintivt skulle ha med i sin läroplan och som man har stor nytta av i livet efter skolan. 

Tack Per för att gav oss två engagerande timmar och med genuinitet som inte är så vanlig nu för tiden. 

Så Himla bra!

Uppsala I utkanten av Uppsala, närmare bestämt i Librobäck hittar vi ett otroligt spännande företag. Ett varumärke som många kanske känner igen, men vet man att det kommer från Uppsala?

Här ligger nämligen Himla som nog är en doldis för många Uppsalabor. Men är man lite intresserad av inredning och design, främst inom textil, då vet man. Men det är inte bara produkterna som imponerar utan också entreprenören Annica Högström. Med Himla har Annica skapat ett varumärke inom ett område som hon verkligen brinner för. Ett varumärke som gjort succé runt om i världen och som hjälpt till att sätta Uppsala och Sverige på världskartan.

Här ser vi Annica framför en av vårens nya kollektioner. Kan tänka mig att den randiga vaxduken kommer att finnas på många bord kommande sommar. 

När vi går runt i Himlas showroom får vi se mer av vårens sortiment. Som alltid ligger ju planeringen av kommande säsonger långt före det vi som kunder kan se i butikerna. Här får ni ett litet smakprov.

 

När man ser allt så otroligt snyggt matchat blir man naturligtvis sugen på att ta med hela konceptet hem. Det är inte alltid det blir precis som på bilderna där hemma, men om man tänker till lite och ber om goda råd så kan man verkligen skapa en härlig miljö. Ofta med rätt enkla medel. 

Som entreprenör är Annica lika galen som de flesta av oss. Hon har naturligtvis en enorm passion för det hon skapar och säljer på Himla. Men också en otrolig drivkraft och modet att prova nytt. Hon har dessutom sålt bolaget en gång men sen köpt tillbaka det. Det gick inte som tänkt för köparen. Min teori är att köparen saknade passionen för företaget. Det brukar synas på resultatet... 

Himla är verkligen en av Uppsalas stoltheter när det kommer till varumärken. Hatten av för en fantastisk entreprenör som bidrar till att sätta Uppsala på kartan. Så Himla bra!

 

Jag vill ha beröm, inte kritik

Uppsala Jag gillar beröm. Jag älskar när någon säger att jag gör bra saker. Sånt ger mig självförtroende och jag fortsätter köra på. Framför allt när jag är bland likasinnade fungerar detta extra bra. För visst är det roligare att få beröm än att folk skall tycka man gör saker dåligt.

Större delen av min erfarenhet som ledare har jag fått under mina år som VD på Gallerix. I början av karriären mötte jag inte så mycket motstånd. Den lilla ledarroll jag hade flöt på väldigt bra. Men det händer saker när organisationen växer och det ställs större krav på ledarskapet. 

Naturligtvis var en av förändringarna att det bara blev mer och mer kritik. Under åren som VD på Gallerix bedömer jag att minst 75% av all kommunikation var kritik. Allt bra vi gjorde sågs som självklarheter. Det var det som inte fungerade man fokuserade på. Precis så fungerar alla organisationer. Man får sällan beröm för det som fungerar, men man får skit för det som strular.

Successivt försökte jag utveckla ledarskapet. En av de viktigaste sakerna var att alltid lyssna på den som är missnöjd och försöka förstå orsaken. Oavsett varifrån den kom. Ju längre jag levde i min roll som VD, ju viktigare insåg jag att hanteringen av kritik var. Vi lärde oss att alltid börja hos oss själva när något gick fel. Att skylla på andra gjorde bara saken värre. Men jäklar vad mycket stryk man fick ta.

Efter att jag lämnat Gallerix träffade jag ett gäng som sa att de gjort en C-uppsats för Gallerix och lämnat en rätt kritisk rapport om hur organisationen fungerade. Till deras förvåning möttes man med irritation av resultatet från ledningen. Undersökningen hamnade i papperskorgen. Tyvärr hamnade inte problemen i samma papperskorg.

Under åren som ledare har jag försökt att alltid lyssna på de som har åsikter om vad jag gör. Både positivt och negativt. Trovärdigheten som ledare handlar nästan alltid om att lyssna, förstå, förändra. Att vara ödmjuk, erkänna fel och brister samt att arbeta med förbättringar gör att man får respekt.

I dagarna har det kommit en kritisk rapport om Uppsalas företagsklimat. Vi faller mer eller mindre fritt. I min värld borde man tagit kritiken på allvar och varit ödmjukt självkritiska. Jag upplevde att man agerade tvärtom.

Man berättade om allt bra man gjort. Hur missuppfattad man är och att undersökningen har en massa brister. Listan över orsaker till det dåliga resultatet blev allt längre, ivrigt påhejade av bundsförvanter. Svenskt Näringsliv, lokala företagare och andra som tycker detta är allvarligt blev sågade. Man skyllde på fel i undersökningen istället för att ta åt sig av kritiken. I min värld är det helt fel väg att gå.

Den allra viktigaste delfrågan i undersökningen är den upplevda attityden till företagare från politiker och tjänstemän. Här ligger Uppsala verkligen i botten. Det som skrämmer är att det är med just attityderna det börjar. 

Ännu ett bottennapp!

Uppsala Förra året var det kräftgång för Uppsalas Företagsklimat. Vi rasade rejält och hamnade på plats 185. Då tänkte man att det kan nog inte bli sämre. Men där hade jag fel. Raset fortsätter i oförminskad kraft. Att Uppsala med alla dess förutsättningar skall ligga på plats 213 bland Sveriges kommuner, kan inte vara annat än pinsamt.

Vad kan nu detta bero på?  Jag har i alla fall några teorier:

När man har en nedåtgående trend krävs extraordinära insatser för att vända utvecklingen. Dvs man får inte betalt för den insats man gör, utan man måste faktiskt överleverera. Det kan säkert vissa tycka är orättvist, men det är precis samma om pilarna pekar åt fel håll när man driver ett företag. Att vända en negativ utveckling kräver krafttag. Därför tror jag att även om det görs en massa bra saker, räcker det inte när missnöjet varit så stort en längre tid.

Uppsala går bra. När man har en stark region där det mesta serveras utan någon större insats, kan kommunen åka snålskjuts och ekonomin utvecklas utan att man har företagarfokus. Jag tror väldigt många företag i Uppsala upplever att de har en stark marknad och att det är en region där man har stora möjligheter att göra affärer och utveckla sin verksamhet. Man kan nog uppleva en stor portion självgodhet hos Kommunen, vilket ger motsatt effekt i samarbetsklimatet med företagen. 

Traditionen är också en faktor. Även om vi under ett antal år visade att det går att vända utvecklingen, har Uppsala haft svårt att positionera sig som företagarstad. Den akademiska prägeln sitter djupt rotad och jag upplever att både politiker och tjänstemän har betydligt mer kunskap och intresse för universiteten än för företagen. Trots det är det många spännande kontakter som tas mellan näringslivet och universiteten, men inte så mycket från politiskt håll. Ordet "företag" hörs väldigt sällan i kommunikationer med kommunen. 

Slutligen upplever många företagare att det går väldigt långsamt i samarbetet med Kommunen och i Uppsala skall det mesta ta en väldigt lång tid. När man driver företag måste det oftast gå väldigt snabbt. Det blir självklart frustration när man förlorar affärer för att man hamnar i tung byråkrati.

Under några år har arbetet pågått med ett Näringslivsprotokoll och också ett Näringslivsprogram. Jag har själv varit med i arbetet och tycker det är bra i teorin och viljan är god. Men det är först när det blir verkstad som man får effekt. Här finns nog också en orsak till vårt låga betyg. Trovärdighet skapas när saker händer på riktigt.

Något som undersökningen visar och som verkligen oroar är skillnaden mellan politikernas syn på företagsklimatet och företagarnas upplevelse. I Uppsala är den skillnaden bland de största i Sverige. Det kan man tolka som att det finns dålig sjukdomsinsikt i Uppsala kommun och att det gör att man ser mindre allvarligt på problemen. Sånt brukar straffa sig.

Slutligen måste man ge en stor eloge till Tierp som fortsätter klättra. När man som kommun har lite mer press på sig, visar det sig att man blir betydligt mer handlingskraftig och samarbetet med företagen blir allt viktigare. Tierp har samma färg på styret som i Uppsala så företagsklimatet handlar definitivt om mer än vilken färg det är på kommunledningen. Grattis Tierp!

Gilla det oväntade

Uppsala Idag har vi haft en mycket givande dag med massor av nätverkande när Relation on tour gått av stapeln på Wenngarn utanför Sigtuna. Här möts vi på en häftig plats som är perfekt för att träffa nya människor, odla kontakter och förhoppningsvis göra affärer. Även om Wenngarn ligger nära Uppsala var det förvånansvärt många som var här för första gången. Med all sannolikhet kommer de flesta tillbaka till Wenngarn, för mötesplatsen är av världsklass, oavsett om man är här privat eller om man skall konferera.

Dagens konferencier är en av mina favoriter, nämligen Johan Wester. Johan har varit med tidigare i Relations aktiviteter och det är alltid både proffsigt och med en stor portion humor. Här står han bredvid Relations grundare Helena och Magnus. 

 

Dagens tema var ”det oväntade”. Ett alltid aktuellt tema, kanske aktuellare än någonsin i den tid vi lever i. Det oväntade är ju något som innebär ständig förändring. För vissa människor är förändring det värsta man kan uppleva. Jag tycker det är kryddan i livet, så det här var en fantastisk dag.

En av dagens värdar, Nordea och deras kontorschef Anne Ågren hälsade välkommen och bjöd på en överraskande start, som fick både Johan Wester och publiken att skratta ordentligt. Det oväntade kan vara så enkelt som att bjuda på sig själv. 

 

Första talare var Magnus Helgesson ”Academy of excellence”. Jag gillar talare som gjort det ”på riktigt” och Magnus har bland annat skapat restaurangkedjan Harrys. Erfarenheter som inspirerar och lärdomar som man kan ta med sig hem. Då kan man med all rätt vara lite kaxig. 

Visst är utbildning viktigt, men som i fallet med många entreprenörer är det andra drivkrafter som ligger bakom framgången. Tycker den här bilden från Magnus Helgessons presentation känns igen.

 

Efter Magnus Helgessons inspirerande inledning var det en slinga med 8 stationer med oväntat innehåll och mycket tid att träffa nya ansikten i de mindre grupperna. På en av de spännande stationerna fick vi lyssna på Anna Bråkenhielm. En fantastikt driven kvinna, som bland annat såg till att vi fick se Expedition Robinsson och Farmen. Som extra krydda hade Anna precis släppt sin bok "Räkna med bråk". Det blir nog streckläsning...

En annan av grupperna var Uppsala Bilgalleri. Förutom att man fick veta mycket om bilar berättade VD Peter Jonasson att man nyligen startat ett samarbete med Uppsala Stadsmission. Något som gjort att Mikaelsgården nu har en egen efterlängtad bil, skänkt av Uppsala Bilgalleri. Sånt gillas lite extra såklart. 

Kvällen avslutades för min del med middag och underhållning. Johan Wester var kvar och gjorde att nivån var hög och Tom Stone förvirrade oss med sina trollkonster vilket skapade god stämning. 

I ett småregnigt Wenngarn var det dags att tacka för idag och ta bilen hemåt. Samtidigt började sista delen av kvällen för de som kanske hade lite sovmorgon imorgon bitti. 

 

 

 

Bloggare: Thomas Sonesson
Född: 1959.
Gör: Byggde Gallerix-kedjan under många år. Nu: arbetar med styrelsearbete och är engagerad i ett antal nya företag. Ideellt: Mentor till unga entreprenörer och engagerad i UF m m.