2009 – direkt efter scenskolan i Göteborg – började Elisabeth Wernesjö på Uppsala stadsteater. Sedan dess har hon medverkat i sammanlagt ett 40-tal pjäser och föreställningar.

– Jag blev erbjuden en tjänst innan jag ens var klar med min utbildning. Jag hade gjort praktik på Göteborgs stadsteater. Carolina Frände hade sett mig i en pjäs och ville att jag skulle vara med i ”Palme”, men det gick inte. I stället var jag med i ”Peter Pan” och två år senare blev jag fast anställd, säger Wernesjö.

Hur är det att vara skådespelare på Uppsala stadsteater?

Artikelbild

| Elisabeth Wernesjö.

– Väldigt skönt och lagom stort. Det är nära kontakt med alla olika avdelningar, och det gör att man känner sig trygg och att man blir som en familj. Jag känner mig hemma där. Det som gör mig mest gott är relationen till mina kollegor.

Skådespelare har Elisabeth Wernesjö velat bli sedan hon var fem år.

Uppväxten med två döva föräldrar hjälpte till.

– Det var en stor anledning till att jag hittade rätt in i teatern. Teckenspråket är mycket mer logiskt för ett barn, och det är lättare att upptäcka sin kropp med det än med det jättekomplicerade röstinstrumentet. Det är också väldigt dramatiskt och man använder mycket mimik. Eftersom jag inte kan lägga betoningar i ord så måste jag göra det med kroppen, säger jubilaren som kan teckenspråket flytande.

Det senaste halvåret har hon jobbat med produktioner på andra ställen än i Uppsala – som den nyskrivna och kritikerrosade Lars Norén-pjäsen ”Episod” samt komediserien ”Lingonligan” som har visats i Tv3 och Viaplay under våren.

Lingonligan handlar om fotbollsföreningen Vinninge BK som ligger sist i division VII. Rollfiguren Selma (spelad av Elisabeth Wernesjö) ansluter som tränare utifrån för att rädda laget.

– Jag gillade att det var en kvinnlig coach i Lingonligan, för det ser vi inte så ofta. Oftast är det papporna som coachar tjejerna på lägre nivå, och sedan fortsätter det.

Hoppas du att det här kan inspirera fler kvinnor att bli tränare?

– Ja, det gör jag. Och att man inte ens behöver kommentera att det är en kvinna som är tränare.

Fotbollsintresset har hon med sig från uppväxten i norrbottniska Älvsbyn.

– Jag har ju spelat i tio år, och är inte helt apart för den världen. Jag slutade spela när jag satsade på teatern, även om jag var med i min dåvarande pojkväns korplag som enda tjej när jag pluggade i Göteborg, säger Elisabeth Wernesjö.

Fotbolls-VM 1994 i USA, när Sverige vann brons, är ett kärt minne när det handlar om fotboll.

– Jag tapetserade väggarna hemma med Henrik ”Henke” Larsson då.

I Lingonligan medverkade dessutom den kände fotbollsspelaren i ett avsnitt.

– Jag trodde inte att det var sant. Jag fick tunghäfta och regissören fick bryta flera gånger för att jag tog för mycket på ”Henke” under tagningarna.

Du blev starstruck?

– Ja, ganska så mycket. Men det var fint att jag inte behövde dölja det.

Apropå Episod är det en pjäs som har producerats av Jupither Josephsson Theatre Company. Det är en blandproduktion med skådespelare från flera olika teatrar, vars teatrar de senare uppträder på.

– Det är skönt och uppfriskande, men det är klart att jag saknar min teaterfamilj som jag kallar dem för i Uppsala. Men det är skönt att komma ifrån också, och jag behöver andas nytt syre och få nya sammanhang. Jag är tacksam över att jag har fått den här chansen, för det är extraordinärt bra skådespelare som är med i Episod som jag har fått jobba med, och då växer man.

Episod, som handlar om en husvisning med tre olika par inblandade, hade premiär i Malmö i slutet av april och kommer till Uppsala i mitten på november för ett antal föreställningar.

– Det känns som att få komma hem med en liten present då, säger Wernesjö.

Hur känns det att fylla 35 år?

– Jag känner mig inte som 35. Ibland kan jag känna mig som 12 år, men för det mesta som 21. Ålder är bara en siffra.